Ekbackarna på Eldgarnsö

Eldgarnsö naturreservat ligger bra till för mina fotoutflykter. Femton minuter med bilen från Stenhamra och vips så befinner man sig på den stillsamma lilla ön norr om Färingsö i Mälaren. I sydost dominerar eklandskapet och längre norrut tar barrskogen vid.

Sedan några veckor tillbaka återvänder jag regelbundet och otåligt till Eldgarnsö  i hopp om att naturen ska börja vakna till liv. Men ack vad långsamt det går! Trots soliga dagar håller de kalla nätterna våren tillbaka. Okej då - blåsipporna, vitsipporna och vårlöken har kommit. Men i övrigt prasslar de bruna, torra eklöven under fötterna och de gamla ekarnas nakna, knotiga grenar sträcker sig bedjande upp mot himlen i hopp om lite värme.  Det ser ut som om de kommer att bli bönhörda - i helgen lovar SMHI femton grader. Härligt både för naturen och fotografen! 

Vårpremiär i Tyresta

I helgen som gick blev det två heldagsturer i Tyresta nationalpark sydost om Stockholm. Det är en otrolig lyx att ha vidsträckta, orörda urskogar så här in på knuten i en storstad. Här finns en fantastisk variation i naturen. Allt från djupa, mörka dalgångar där granarna reser sig mäktigt i tystnaden till luftiga hällmarker med glesa tallar och ett flödande ljus. I öster, ut mot kusten, tar lövskogar och ängsmarker vid.

 38 mm, f/16, 2 s, ISO 100

Urskogen är vacker, trolsk och spännande men också en utmaning att fotografera i. Fallna träd och grenar bildar ett virrvarr som det är ack så svårt att bringa någon bildmässig reda i. Ljuset är svagt i dalgångarna och stativet ett måste. 

Så värst mycket bilder blev det inte denna gång, men det blev en härlig uppstart på säsongen. För nu börjar det! Tranornas trumpetande i fjärran höll mig sällskap i Tyresta och här utanför fönstret i Stenhamra hörs sedan igår rördrommens dova ljudstötar över vikens vatten. Ett säkert vårtecken!

Efterlängtad!

För inte så länge sedan låg isen vackert blank nedanför stenhuggarebyn här i  Stenhamra. En och annan långfärdsskridskoåkare vågade sig ut på isen och skenornas sjungande ljud hördes långväga omkring i den tysta skymningen.

Mälaris i skymningen 26 januari 2014. 120 mm, f/16, 1/6 s, ISO 100 

Nu, några veckor senare är isen nästan borta och det känns som våren är på gång. Efterlängtad!

Inga mer vinterbilder på ett tag alltså!

Cokin gråfilter och en strimma ljus

Köpte Cokins filterhållare och tre halvtonade ND-filter under senhösten. Sen sänkte sig det stora mörkret över vår del av världen och filtren har inte inte kommit till användning. Men idag blev det äntligen av. En reva i molntäcket uppenbarade sig över Mälaröarna under eftermiddagen och gav lite ljus som fick fotografen i mig att vakna till liv. Kamera, stativ och filter fick följa med på en rask promenad till det närbelägna stenbrottet för lite tester.

Cokin BPW400A lågprofilhållare monterad på ett AF-S 24-120/4.

Cokins filtersystem är relativt billigt. Jag köpte två hållare, 77 mm adapter och tre filter (ND2, ND4 och ND8) för 72 GBP inklusive frakt från Amazon.  Filtren består av rektangulära glasskivor som skjuts i hållaren som monterats på objektivet. Det gör det enkelt att justera var i bilden man vill placera övergången mellan den ljusa och mörka delen av filtret. En klar fördel jämfört med ett cirkulärt filter.

 Jag valde lågprofilhållaren som är avsedd för vidvinkelobjektiv ner till 20 mm. Noterade direkt att den trots det vinjetterar ganska kraftigt på mitt AF-S 24-120/4 i 24 mm-läget. Så pass att man faktiskt ser lite av hållaren i hörnen. Nåväl, det kan man leva med om man inte komponerar för tight - pixlar finns det ju gott om, så det går ju att skära bort. 

24 mm. f/16, 0.3 s, ISO 400, halvtonat ND8 filter, beskuren

Första testet utföll positivt, bortsett från vintetteringen. Lite fippligt och omständigt är det allt att hålla på med oskyddade glasskivor ute i naturen. De drar lätt till sig damm och man får passa sig för tumavtryck. Man behöver vara utrustad med både tid och tålamod men det är ju precis det som det handlar om när man plåtar landskap!

Kill your darlings - dags att summera och städa inför 2014

Det är nyttigt att rensa bort gamla bilder från sin portfolio som man tröttnat på eller som faktiskt inte platsar längre - men ack så svårt. Separationsångesten slår till. Omdömet grumlas av minnena från fototillfället - den där första soliga vårdagen på alla fyra bland blåsipporna i ekbacken - härligt! Men är bilden tillräckligt bra? Säger den nåt? Känns bilden i magen? Håller den tekniskt? Nja... men man minns den värmande vårsolen i nacken - okej då, den får vara kvar ett tag till! Det är då man måste sluta vara sentimental och hålla huvudet kallt - "kill your darlings".  Knepigt, men det går.

Jag har trots alla våndor lyckats städa bort ett femtiotal bilder från mina album här på Fotosidan inför 2014. I portfolion har några bilder fått stryka på foten och några nya har kommit till. Det har också inneburit en större fokusering på landskap och naturmiljöer, vilket passar bra inför den kommande fotosäsongen.

Så vad nytt har då kommit till? Här kommer ett litet urval av bilder från 2013.

För den som minns så var det faktiskt snö och svinkallt i början av året. Vinter och kyla är inte min grej, så bilder med snö på är ganska sällsynta. Bilden togs den 19 januari direkt när solen gått ner bakom horisonten. Med 23 minusgrader så har man inte många minuter på sig innan fingrarna frusit ihop, så det fick gå undan! 

Våren kom med värme och en ny Nikon D800 som fick följa med till södra Gotland under en fantastisk vecka. Hoburgen glödde i solens sista strålar på kvällarna och det blev många och långa fotopromenader över kalkhällar och strandängar.

En tidig morgon i Bergslagen dansade dimslöjorna över vattnet på den lilla sjön. Magiskt!

Att fotografera sena sommarnätter är fantastiskt. Luften är klar och vinden stilla. När ljuset drar åt blått blir sommarblomstren nästan självlysande.

Sensommaren höll i sig länge och en tidig morgon silade det tidiga solljuset genom skogen och fick ormbunkarna att lysa.

En sista höstbild innan solen slocknade blev det bland tallarna vid stenbrottet. En oansenlig bild som ändå ändå suger tag i min mage och väcker minnet av talldoft och mustig skog till liv. Håller bilden? Nja... men jag känner talldoften tydligt - okej då, den får nog vara kvar ett tag till!

Gott Nytt Fotoår 2014!