Extra brus räddar bilden

Vad gör man med en minst sagt medioker bild på ett gammalt uthus? Tråkig och en aning oskarp slaskar den omkring på hårddisken. Släng i den digitala papperkorgen, skicka till DEV NULL, ut i den oändliga cyberrymden, dumpa i cylinderarkivet? Fimpa helt enkelt! Eller annars kan man ju ta det som en utmaning och en rolig övning att försöka göra nåt av den. 

Att försöka hämta hem oskärpan och göra motivet intressantare än det faktiskt är kan man glömma. Men gå åt andra hållet då. Sunka till bilden lite mer och få lite "vintage-känsla" istället - låta formen bli viktigare än innehållet. Det finns en massa fiffiga, färdiga filter men det är mer sport att göra det själv. Då lär man sig kanske nåt också.

Hela jobbet är gjort i PS Elements 9 efter omvandling från RAW och en liten ökning av kontrasten. I var sitt lager har jag sedan gjort följande operationer:

1. Skärpt med oskarp mask (1.5 pixel/100%).
2. Omvandlat till svartvitt (standardinställng för landskap).
3. Adderat gaussisk oskärpa i kanterna (radie 5 pixel) - skydda mittpartiet med lagermask.
4. Ljusat upp kanterna med blandningsläge raster- skydda mittpartiet med lagermask.
5. Adderat gaussiskt, monokromt brus (20%).  
6. Ljusterat nivåer (sätt vit- och svartpunkt samt mellantoner).
7. Lagt på sepiatoning (5%, rödorange ton) med verktyget nyans/mättnad.

Lyckades det? Vet inte men det var iallafall en rolig pysselövning framför datorn. Alltid lär man sig något. Har du förslag på vad som går att göra annorlunda eller bättre så blir jag glad.

Originabilden då - här kommer den om du vill jämföra.

Världens största häst

Min gode vän Peter har ett par fantastiska Shirehästar.  Stora, stabila och lugna djur som till och med jag som inbiten stadsbo vågar gå i närheten av. Shirehästar härstammar från England och används som dragdjur. De anses vara världens största hästras (enligt Wikipedia). Att det här är stora djur inser man när man kollar storleken på hovarna - ytan är tre gånger större än på en vanlig häst. Unghingsten Ace på bild 1 har en mankhöjd på 1.86 m och går nästan inte in genom dörren till stallet utan att ta i överliggaren. 

Jag besökte Almunge utanför Uppsala i helgen med  tanken att fotografera arbetet med hästarna under en dag och kanske lyckas fånga något av relationen mellan Peter och hans älskade djur.

Bild 1.  Precis som fotografer måste hästar öva, öva och öva

Bild 2. Ögonkontakt

Fjuttigt regnväder

Med orkanen Isaac, skyfall och översvämningar i New Orleans så kan väl vårt egna väder te sig lite fjuttigt, men nu har vi passerat 40 mm här i Stockholmsområdet på mindre än ett dygn.  Cykla till jobbet - nä tror inte det!

Vykortsvarning

Tillsammans med Stadshuset är Riksdagshuset förmodligen Stockholms minst unika och mest uttjatade fotoobjekt. Kunde ändå inte låta bli att testa några bilder när jag strosade runt med kamera och stativ i den ljumma augustikvällen vi förärades med igår. Det blev inget märkvärdigt komp heller men skärpan satt som en smäck och svärtan blev hyfsad om jag får säga det själv. Så därför bjuder jag på en bild med verklig vykortsvarning.

16 mm, f/13, 30 s, ISO 100 (D7000 och Tokina 11-16/2.8)

Dags för mer liv i bilderna

Nu är det dags att få in mänskligt liv i mina bilder! Hittills har mycket av mitt fotograferande handlat om landskap och naturdetaljer och så en del stadslandskap. Ofta statiska bilder där det sällan finns så mycket liv. Lite gatufoto har det förvisso blivit, men oftast saknas människorna. Det här vill jag ändra på.

Det handlar som vanligt om att kliva utanför min komfortabla zon. Att närma sig en annan, kanske okänd, människa och fråga om det är ok att plåta. Eller för den skull våga plåta utan att fråga. Inte låta ett gyllene tillfälle gå mig ur händerna för att man som lite försiktig Svensson inte vilja vara till besvär. Som någon sa - som fotograf har man en skyldighet och plikt att dokumentera sin omvärld - det är bara att göra sitt jobb och därmed basta!

Under sommaren har det faktiskt blivit mer och mer människor på mina bilder. Målsättningen för hösten är att lite mer på allvar börja öva på porträttfoto. Lite böcker i ämnet har redan hittat till läshörnan och ett studioblixtpaket från Elinchrom har kommit på plats. En hel del projektidéer surrar i huvudet och förhoppningsvis blir iallafall någon av dem realiserad.

Nåväl. I helgen hade vi besök av en massa vänner från när och fjärran. Under en paus i grilltjänsten på lördagskvällen passade jag på att ta några bilder av vår gode vän Niceshine med rötter i Thailand. Tanken var att göra något mer än bara vanliga party snapshots och försöka få bilderna att förmedla lite av Niceshines personlighet. 

Samtliga bilder är tagna med befintligt ljus i trädgården, utan några förberedelser.  

Bild 1. 50 mm, f/2.2, 1/250 s, ISO 200

Bild 2. 50 mm, f/2.2, 1/160 s, ISO 200

På den sista bilden  gick jag riktigt nära med största bländaröppning. Tycker nog att 50 mm ger för mycket förvrängning så här nära och kanske skulle 85 mm passa bättre. Med bländare 1.4 är det tufft att få fokus på rätt ställe och det blev hyfsat på höger öga.

Bild 3. 50 mm, f/1.4, 1/320 s, ISO 200

Efterbearbetningen i PS Elements har bestått av en enklare uppstädning av födelsemärken med klonstämpeln, uppljusning under ögonen, selektiv skärpa med oskarp mask (130% 1.5 pixel), softning med gaussisk oskärpa (10% opacitet, 40 pixlar), vinjettering och svartvit konvertering. 

Det här första försöket jag gör att skapa riktiga porträttbilder. Jag behöver dina synpunkter på hur jag lyckats både rent tekniskt och om bilderna förmedlar något budskap. Jag är tacksam för dina tips och konstruktiva förslag som gör att jag kan utvecklas och komma vidare med fotograferingen och få in mer liv i bilderna.