Ur dimman

Klockan är 7 och dimman ligger tjock över viken. Det är en minusgrad och nattfrostens iskristaller täcker världen som om den vore doppad i strösocker.  Solen gör sina tappra försök att tränga genom diset. Vindstilla. PERFEKT!  

Morgonens promenad gav utdelning både i form av skön naturupplevelse och några bilder. Vid stranden nedanför Stenhuggarebyn gled ett storskrakepar stillsamt förbi i dimslöjorna. På behörigt avstånd från mitt 200 mm tele givetvis, men iallafall.

Vårstjärnor i massor

Resten av morgonen gick i makroformat. Med de första solstrålarna började frosten att smälta och bilda glittrande droppar på de intensivt blå vårstjärnorna (Scilla Forbesii). Väl hemma igen efter två timmar smakade frukosten extra bra idag.  Här är några av bilderna.

Ett dovt tutande ljud

Igår hördes årets första rördrom i den stilla vårkvällen. Ett dovt tutande ljud - som när man blåser i en stor glasflaska. Alltid tre tonstötar - tre sekunder mellan varje.  Sedan tystnad. Varje år kommer denna märkliga fågel hit och häckar någonstans i vassen. Omöjligt att säga var - det lågfrekventa ljudet kan höras flera kilometer övar vattnet. 

Dagens fotorunda gick till Eldgarnsö naturreservat, en liten ö precis norr om Färingsö. På hela ön finns det bara några få hus och gårdar. Här finns stora betesmarker, odlad mark och orörda ekbackar. Den fullständiga stillheten råder. Bara fåglarnas kvitter och kornas råmande från ladugården någon kilometer bort håller mig sällskap när jag kryper omkring och försöker fånga de första blåsipporna som försynt tittar upp mellan eklöven.  Tre timmar ensam med kameran på denna fantastiska plats försvinner i ett ögonblick - det kallar jag avkoppling.