#305. Cykelsport igen!! –den blixtsnabbe spurtaren Jupp Ripfel!!
Kanske är han den snabbaste spurtaren någonsin?? –här i Svedala?? –men han föddes i Sydtyskland!! –å kom till Sverige i början på sextiotalet!! Jupp Ripfel blev en fruktad avslutare vid mållinjen!!
Året var 1963 och han knep nästan SM på 18-milen!! –på första försöket!! --men han blev med en hårsmån slagen av Einar Björklund i ett spöregnigt Uppsala. Att Jupp skulle va vass i spurten visste experterna för han hade redan samma år vunnit en etapp i Österike Runt, ett erkänt bra etapplopp för amatörer. Näst år i Skoghall blev han också tvåa, efter Sven Hamrin, som sannolikt var loss från klungan.
Så lossnade det!! –vid SM i Örebro 1965 slog han Sture Fåglum i en långspurt. De var loss med stor marginal före Steve Tell och Gösta Fåglum.
Jupp Ripfel och Sture Fåglum var loss vid SM i Örebro 1965.
Jag trodde inte att någon skulle gå loss på den flacka banan i Örebro, och hade skrivit en kritisk artikel i Corren över varvets få backar. Jag skulle få helt fel. Jupp gick loss med Sture och Gösta förstod att Jupp lätt skulle vinna i en spurt. Så Gösta gick loss från klungan, men fick med sig snabbe Steve Tell. Det blev total nitlott för Fåglumbröderna. Gösta hann aldrig upp Jupp, som krossade Sture i spurten och Steve knep bronset!!
Jupp Ripfel vinner lätt cykel SM i Örebro.
Jupp visade glädjetårar när han kramades om efter sin första 18-mila seger på SM. Han gratulerades av kranskullan och förbundsordföranden Folke Svensson, fabrikör från Motala.
Lagerkransad Jupp i Örebro.
Samma år tog också Jupp en etappseger i svenska 6-dagar, i Jönköping. Även 1969 vann han inledningsetappen i Uppsala i DN:s 6-dagars. Angående 18-milen på cykel-SM så kom han att vinna den 4 gånger. Redan året därpå i Växsjö så blev det en masspurt. Flera utbrytningar hade förekommit, bl a med Steve Tell, som visste att Jupp var hopplöst snabb i spurten. Upploppet lutade svagt uppför, så jag klättrade upp på en stolpe och använde ett teleobjektiv för att få överblick. De vassaste spurtarna var i en klass för sig. Jupp vinner med mer än en cykellängd för Sune Wennlöf och Einar Björklund. Stig Blom är fyra. Fåglumbröderna Gösta och Erik är inga dåliga spurtare, de blir 5 och 6.
Spurten i 18-milen i Växsjö 1966. Jupp tar sitt andra mästerskap.
Vid SM i Ystad året därpå tog Jupp hem klungspurten för Sune Wennlöf, det var bara det att Erik Fåglum hade gått loss och vann solo.
I Olympiska spelen i Mexico deltog Jupp i 1000 m på velodrom. Trots att han var snabb så hade ingen chans i denna typ av tävlingar, han blev 22:a.
Jupp skulle dock komma igen vid 18-milen i SM. Vid SM i Laxå 1970 blev det en knivskarp sluggning in mot mål med sin värsta antagonist Sune Wennlöf. Sune vann aldrig någon 18-mil, det var ständigt Jupp som var i vägen.
Jupp Ripfel slår Sune Wennlöf på 18-milen SM i Laxå 1970.
SM segern upprepades sedan i Jönköping året därpå och det var samma tvåa igen. Jupp Ripfel var under sin karriär i det närmaste oslagbar i platta spurter. Enda chansen att slå honom var om spurten var backig. Han drog en mycket tung växel i spurten och fick upp en högre fart än de flesta. I den sista bilden ser man att han sitter ned i sadeln och borrar med huvudet nedåt. Sune Wennlöf står upp eller sitter längre fram på sadeln.
Jupp Ripfel är naturligtvis Stor Grabb i cykel.
Att Jupp vågar se sig om 5 meter före linjen i sista bilden - fast du har kanske rätt i att han borrar ner huvudet - jag har aldrig sett någon sitta ner i den situationen då man inte kan kränga cykeln sidledes och lägga armstyrka till fulla tramptag. Men stilen var väl friare då och också originaliteten.
Ha de'
Johan
Han intar en typisk Jupp ställning i den bilden. Han satt nästan alltid ned i spurten.
Dagens spurtare har högre fart och står ju ofta upp och kränger som du säger, men inte alla.
Ha det bra
Bob
Juppen var väl typisk för spurtare, livsfarligt om han va med hem,
så det gällde att försöka hänga av, eller trötta ut honom innan det va dags för spurten!
Lura honon att ta långa förningar liksom! :)
Men det gick han nog inte på! ;)
Men han va väl inte så bra i långa spurter uppför?
Eller i backe överhuvud taget?
/B
Han var svår att hänga av, sa mina vänner. Han var svår att trötta ut och säkert mycke duktig taktiskt sett. De enda gångerna jag sett honom ta stryk var om det var starkt uppför i spurten. Kolla bloggen om Sune Wennlöf. Han fick ju faktiskt stryk av Einar Björklund i SM i Uppsala, där var spurten platt. Då hade han varit loss med Fåglum mitt i loppet och var kanske trött?
Mvh
Bob
Där kunde dom som bara hängt med, plocka många placeringar! :)
Det gällde bara att inte vara för långt bak!
/B
De va ett varvlopp på Skeppsholmen för en tjugo år sedan. Spännande!
Och i ett bra tempo, för varvet va kort! Och kul att ha ett lopp så här centralt i Stockholm!
/B
Mvh
Bob
Det var 50 startande och jag blev sjua. Det var max 10 som orkade i mål.
Jag låg på gräset efteråt och det bokstavligen brann i lungorna.
Jo jag träffade Adelfalk många gånger, han reste till nästan alla tävlingar i Sverige, redan på 60-talet. Han gjorde nog en fin insats och hans arkiv borde vara intressant för Cykelförbundet. Jag har letat efter honom på nätet men inte hittat något av honom där. Bevakningen av cykellopp är närmast obefintlig idag i dagspressen. Tidningen Kadens är ju dock en frisk fläkt.
Mvh
Bob
Jag undrar vem som har fått alla hans bilder.
En gudabenådad spurtare och fin cyklist som nu måste vara i 70-årsåldern. Hade nöjet att se honom i Skandisloppet 1969 i Uppsala där han tog hem en fin seger. Kommer också ihåg dåtidens härliga stämning bland publiken som verkligen levde upp när favoriterna gjorde upp om segern. Sånt saknas tyvärr idag och man kan undra vad som är orsaken till det. Vi kanske saknar cykelprofiler i dagens Sverige.
En härlig berättelse med finfina bilder och vi får hoppas att cykelsporten i Sverige går mot en ny framtid.
Ha det gott//Rolf
Jag har aldrig varit vid Skandisloppet, men Jupp var en sevärdhet och det visste nog publiken.
Vi saknar ju inte cykelprofiler idag. Emma är ju bland de bästa i världen. "Gotland" Löfkvist klarar sig ganska bra som proffs. Å vi har ju en haj tempocyklist. En svensk, Bäckstedt 2004, vann ju till och med Paris-Roubaix.
Så jag vet inte vad publiken kräver. Sanning å säga har jag inte sett ett cykellopp på många år.
Ha det bra
Bob
Det är trevligt om de gamla bilderna kan spridas bland cyklisterna idag.
Mvh
Bob