#305. Cykelsport igen!! –den blixtsnabbe spurtaren Jupp Ripfel!!

Kanske är han den snabbaste spurtaren någonsin?? –här i Svedala?? –men han föddes i Sydtyskland!! –å kom till Sverige i början på sextiotalet!! Jupp Ripfel blev en fruktad avslutare vid mållinjen!!

Året var 1963 och han knep nästan SM på 18-milen!! –på första försöket!! --men han blev med en hårsmån slagen av Einar Björklund i ett spöregnigt Uppsala. Att Jupp skulle va vass i spurten visste experterna för han hade redan samma år vunnit en etapp i Österike Runt, ett erkänt bra etapplopp för amatörer. Näst år i Skoghall blev han också tvåa, efter Sven Hamrin, som sannolikt var loss från klungan.

Så lossnade det!! –vid SM i Örebro 1965 slog han Sture Fåglum i en långspurt. De var loss med stor marginal före Steve Tell och Gösta Fåglum.

Jupp Ripfel och Sture Fåglum var loss vid SM i Örebro 1965.

Jag trodde inte att någon skulle gå loss på den flacka banan i Örebro, och hade skrivit en kritisk artikel i Corren över varvets få backar. Jag skulle få helt fel. Jupp gick loss med Sture och Gösta förstod att Jupp lätt skulle vinna i en spurt. Så Gösta gick loss från klungan, men fick med sig snabbe Steve Tell. Det blev total nitlott för Fåglumbröderna. Gösta hann aldrig upp  Jupp, som krossade Sture i spurten och Steve knep bronset!!

Jupp Ripfel vinner lätt cykel SM i Örebro.

Jupp visade glädjetårar när han kramades om efter sin första 18-mila seger på SM. Han gratulerades av kranskullan och förbundsordföranden Folke Svensson, fabrikör från Motala.

Lagerkransad Jupp i Örebro.

Samma år tog också Jupp en etappseger i svenska 6-dagar, i Jönköping. Även 1969 vann han inledningsetappen i Uppsala i DN:s 6-dagars. Angående 18-milen på cykel-SM så kom han att vinna den 4 gånger. Redan året därpå i Växsjö så blev det en masspurt. Flera utbrytningar hade förekommit, bl a med Steve Tell, som visste att Jupp var hopplöst snabb i spurten. Upploppet lutade svagt uppför, så jag klättrade upp på en stolpe och använde ett teleobjektiv för att få överblick. De vassaste spurtarna var i en klass för sig. Jupp vinner med mer än en cykellängd för Sune Wennlöf och Einar Björklund. Stig Blom är fyra. Fåglumbröderna Gösta och Erik är inga dåliga spurtare, de blir 5 och 6.

Spurten i 18-milen i Växsjö 1966. Jupp tar sitt andra mästerskap.

Vid SM i Ystad året därpå tog Jupp hem klungspurten för Sune Wennlöf, det var bara det att Erik Fåglum hade gått loss och vann solo.

I Olympiska spelen i Mexico deltog Jupp i 1000 m på velodrom. Trots att han var snabb så hade ingen chans i denna typ av tävlingar, han blev 22:a.

Jupp skulle dock komma igen vid 18-milen i SM. Vid SM i Laxå 1970 blev det en knivskarp sluggning in mot mål med sin värsta antagonist Sune Wennlöf. Sune vann aldrig någon 18-mil, det var ständigt Jupp som var i vägen.

Jupp Ripfel slår Sune Wennlöf på 18-milen SM i Laxå 1970.

SM segern upprepades sedan i Jönköping året därpå och det var samma tvåa igen. Jupp Ripfel var under sin karriär i det närmaste oslagbar i platta spurter. Enda chansen att slå honom var om spurten var backig. Han drog en mycket tung växel i spurten och fick upp en högre fart än de flesta. I den sista bilden ser man att han sitter ned i sadeln och borrar med huvudet nedåt. Sune Wennlöf står upp eller sitter längre fram på sadeln.

Jupp Ripfel är naturligtvis Stor Grabb i cykel.

#211. Sakkunskapen finns!! --på en liten bar i Italien?? –på Tvn går Giro Italia!!

När det gäller cykelsport?? --så är det religion i Italien!! Det spelar ingen roll om man är dopad eller inte!! –bara man är bäst att klättra i bergen!! –eller åka nedför bergen!! Gud blir man om man ständigt kan vinna spurten över den vita linjen??

Detta gäller inte här uppe i norr!! –här vet man inte vad cykel är?? –inte sedan Harry Snell vann VM den 21 augusti 1948 Valkenburg i Holland. Då hyllade man sin hjälte och alla visste vad cykel var!! –för de flesta måste köra cykel till jobbet!! –väldigt få hade bil!!

 En sömnig eftermiddag på västkusten i Italien insåg jag detta!! –det var tomt i den lilla byn!! –inte en människa!! –men det hördes röster inne från barerna!! Vi klev in och beställde Orangina! All gubbar satt riktade mot en liten TV i en hörnet. Då och då kommenterades bilden med cyklister. Det var slätetapp!!

Bar i Italien 1969.

Det här året var det Felicie Gimondi , som var den stora stjärnan. Om man inte kan språket så kan man höra vissa namn. På den tiden följde jag cykel noga!!

Det skulle dröja till 1971 innan ett svenskt namn skulle vara på allas läppar i Italen. Gösta Fåglum Pettersson blev ett stort namn när han blev totalsegrare i Giro Italia. Enligt mitt förmenande den största idrottsprestation en svensk har gjort!! –sedan Ingemar Johanssons knock av Floyd.

När Gösta Fåglum kom hem och gjorde ärevarv i Malmö 1971, såg det ut så här!!

Gösta Fåglum var mager som en skrika 1971 i Malmö!!

Nu var det ju inte bara Gösta som cyklade som proffs i Italien. Alla fyra bröderna gjorde ju mycket väl ifrån sig. De vann ett otal segrar tillsammans och på egen hand.

När vi åkte hem från Italien 1969 så åkte vi till Esbjerg i Danmark och såg de Nordiska mästerskapen.  Den här gången var det Erik Fåglum Pettersson som åkte ifrån danskarna.

Erik Fåglum vinner Nordiska mästerskapen över 18 mil i Esbjerg 1969.

Lägg märke till att man har ett riktigt stort måldomartorn vid den här tiden. Målkamera fanns inte, och det behövdes ju inte med två danskarna tydligt efter! Erik kunde ha sträckt upp båda händerna i luften, det fick man i Danmark, så inte i Sverige!!

#122. Den förbjudna segergesten!! –eller cyklistens segerglädje!! –i gamla tider??

Glädje!! –segerglädje!! –hur skall man visa det?? Att spontant sträcka armarna i vädret!! --är väl det vanligaste sättet att visa sin lycka?? Men i Sverige kan det vara mer komplicerat än så!! –det är förbjudet att cykla utan att ha minst en hand på styret!! Vad skall då den segerglada cyklisten göra?? –jo sträcka upp bara en hand i vädret??

På den gamla goda tiden?? --då man gjorde som påbjöds!! Det vill säga någon gång mitten på förra århundradet!! Kunde det faktiskt hända att en cyklist, som vann ett lopp blev diskad!! Så för det mesta tog man det säkra före det osäkra och sträckte upp bara en hand!!

Spurten i juniorklassen, C-klassen, i Vallonloppet 1961. Hasselblad 1000F, 80/2,8.

Segrare Jan-Olof Karlsson och tvåan Leif Söderberg sträcker båda upp en hand i glädjen över dubbelseger. De var träningskompisar och goda vänner, så än i dag. Idrott är karaktärsdanande!! –båda grabbarna blev framgångsrika affärsmän!!

Det var inte tal om att skicka upp båda händerna!! --många gånger kom inte kardan upp i vädret alls?? --som här där Owe Adamson slår Paul Munther  i en spurt från Kumlaloppet 1960. Owe var en av Sveriges mest framgångsrika cyklister och fyrfaldig svensk mästare. Han var en fruktad spurtare och kanske t o m var lite ”blassé” över att slå Paul?? Jag tror dock inte det var så!! --ty Paul var också en eminent spurtare och under en period ett år på sextiotalet vann han allt. Knäckte Fåglum flera gånger!! Owe Adamson har en son och sonson, som blev mycket framgångsrika tävlingscyklister. Sonen Anders hör vi ju på TV, som mycket sakkunnig kommentator på Eurosport.

Kumlaloppet 1960. Owe Adamson slår Paul Munther i en spurt. Hasselblad 1000F, 80/2,8

Det var en liten trivial historia från landet i norr?? Kolla vad som händer på VM i Köpenhamn i september, där åker säkert händerna i luften!!