#2820. Cykelhistorik??

Äntligen har de spännande endagstävlingarna i cykelsport startat?? –de så kallade monumenten kommer nu slag i slag?? För att få perspektiv på hur stora de här tävlingarna varit i mer än 100 år?? –kolla The Guardian??

De har en historisk bildkavalkad?? –som är underbar att se för en cykel nörd??

Seniorplåtis har försökt att följa med i cykelsporten sedan slutet av 50-talet –i början som fotograf och sportskribent?? Här kommer några gamla bilder i repris:

Burserydaren Karl-Ivar Andersson vinner Linköpingsloppet i slutet av 50-talet

På den tiden gick man ”man ur huse” för att se sport. Idag sitter du kvar i soffan.

Cykelsport är tuff?? –en koditionsidrott på gränsen av vad kroppen kan klara av?? Bara riktigt hårdtränande kroppar klara det. Du skulle ha sett Gösta Fåglum Pettersson när han var på topp?

Fåglum och Sune Wennlöf i kamp uppför Övralidsbacken i Östergötland 1963

Samma år var seniorplåtis freelance reporter vid SM i Uppsala. I störtregn vann Einar Björklund överraskande 18-milen före Jupp Ripfel och Lennart Emanuelsson.

Einar Björklund snuvar spurtarna på SM-titel i Uppsala 1963

Om du kan din gamla cykelhistoria i Sverige så kan du hitta alla cykel habituéerna på pressläktaren??

#305. Cykelsport igen!! –den blixtsnabbe spurtaren Jupp Ripfel!!

Kanske är han den snabbaste spurtaren någonsin?? –här i Svedala?? –men han föddes i Sydtyskland!! –å kom till Sverige i början på sextiotalet!! Jupp Ripfel blev en fruktad avslutare vid mållinjen!!

Året var 1963 och han knep nästan SM på 18-milen!! –på första försöket!! --men han blev med en hårsmån slagen av Einar Björklund i ett spöregnigt Uppsala. Att Jupp skulle va vass i spurten visste experterna för han hade redan samma år vunnit en etapp i Österike Runt, ett erkänt bra etapplopp för amatörer. Näst år i Skoghall blev han också tvåa, efter Sven Hamrin, som sannolikt var loss från klungan.

Så lossnade det!! –vid SM i Örebro 1965 slog han Sture Fåglum i en långspurt. De var loss med stor marginal före Steve Tell och Gösta Fåglum.

Jupp Ripfel och Sture Fåglum var loss vid SM i Örebro 1965.

Jag trodde inte att någon skulle gå loss på den flacka banan i Örebro, och hade skrivit en kritisk artikel i Corren över varvets få backar. Jag skulle få helt fel. Jupp gick loss med Sture och Gösta förstod att Jupp lätt skulle vinna i en spurt. Så Gösta gick loss från klungan, men fick med sig snabbe Steve Tell. Det blev total nitlott för Fåglumbröderna. Gösta hann aldrig upp  Jupp, som krossade Sture i spurten och Steve knep bronset!!

Jupp Ripfel vinner lätt cykel SM i Örebro.

Jupp visade glädjetårar när han kramades om efter sin första 18-mila seger på SM. Han gratulerades av kranskullan och förbundsordföranden Folke Svensson, fabrikör från Motala.

Lagerkransad Jupp i Örebro.

Samma år tog också Jupp en etappseger i svenska 6-dagar, i Jönköping. Även 1969 vann han inledningsetappen i Uppsala i DN:s 6-dagars. Angående 18-milen på cykel-SM så kom han att vinna den 4 gånger. Redan året därpå i Växsjö så blev det en masspurt. Flera utbrytningar hade förekommit, bl a med Steve Tell, som visste att Jupp var hopplöst snabb i spurten. Upploppet lutade svagt uppför, så jag klättrade upp på en stolpe och använde ett teleobjektiv för att få överblick. De vassaste spurtarna var i en klass för sig. Jupp vinner med mer än en cykellängd för Sune Wennlöf och Einar Björklund. Stig Blom är fyra. Fåglumbröderna Gösta och Erik är inga dåliga spurtare, de blir 5 och 6.

Spurten i 18-milen i Växsjö 1966. Jupp tar sitt andra mästerskap.

Vid SM i Ystad året därpå tog Jupp hem klungspurten för Sune Wennlöf, det var bara det att Erik Fåglum hade gått loss och vann solo.

I Olympiska spelen i Mexico deltog Jupp i 1000 m på velodrom. Trots att han var snabb så hade ingen chans i denna typ av tävlingar, han blev 22:a.

Jupp skulle dock komma igen vid 18-milen i SM. Vid SM i Laxå 1970 blev det en knivskarp sluggning in mot mål med sin värsta antagonist Sune Wennlöf. Sune vann aldrig någon 18-mil, det var ständigt Jupp som var i vägen.

Jupp Ripfel slår Sune Wennlöf på 18-milen SM i Laxå 1970.

SM segern upprepades sedan i Jönköping året därpå och det var samma tvåa igen. Jupp Ripfel var under sin karriär i det närmaste oslagbar i platta spurter. Enda chansen att slå honom var om spurten var backig. Han drog en mycket tung växel i spurten och fick upp en högre fart än de flesta. I den sista bilden ser man att han sitter ned i sadeln och borrar med huvudet nedåt. Sune Wennlöf står upp eller sitter längre fram på sadeln.

Jupp Ripfel är naturligtvis Stor Grabb i cykel.

#297. Cykelsporten!! –var ä bilderna?? –vem var spurtaren Owe Adamson??

Vem är snabbast på cykel i vårt land?? –inte ibland oss soffpåsar?? Utan bland de topptränade spurtarna?? Var det de gamla hjältarna i 40-talet?? –eller Glenn Magnusson från vår tid, --90-talet?? Var finns bilderna och dokumentationen??

I de cykeltokiga länderna i Sydeuropa finns det två typer av hjältar. Segrarna i de stora etapploppen, --ofta bergsklättrarna, och så spurtarna. De som kan hålla toppspeed i några kilometrar mot mål.

Vi skall här hålla oss till spurtarna. I vår tid har vi haft en superspurtare, Glenn Magnusson, som vunnit etapper i Giro d’Italia. Han var före det svensk mästare och nordisk mästare som amatör.

Vi hade redan på 40-talet snabba cyklister i Sverige. Vi behöver bara nämna Harry Snell. Som är vår enda världsmästare i linjelopp. Han vann 1948 i Valkenburg i Holland. Han vann SM sex gånger i linjelopp, bl a i Linköping 1944. Från den här tiden har jag inga bilder.

Om vi går tillbaka till 60-talet och 70-talet så hann jag se tre eminenta spurtare. Idag skall jag ta upp Owe Adamson. I senare bloggar skall jag ta upp Sune Wennlöf och Jupp Ripfel. Owe var en eminent spurtare trots att han inte såg ut som en sådan. Han var ganska normalt byggd, inte någon muskulärt biffig typ, och det var nog därför som han var mycket svår att köra ifrån och dessutom var han bra i spurter uppför. Owe vann artonmilen för seniorer fyra gånger i rad åren 1959-62. Första gången såg jag honom i Kumlaloppet 1960. Han tävlade de första åren i Kumla CA, men gick sedan över till Upsala CK. Här är bilder från Kumla loppet.

Owe Adamson i Kumlaloppet 1960.

Owe var duktig spurtare i uppförs backar.

Svenska mästerskapen i cykel gick 1962 i cykelstaden Varberg. Vädret var uruselt och det regnade alla dagarna. I 18-milen gick tre åkare loss, det var Owe, Fåglum och spurtstarke Paul Munther. Fåglum, som var relativt svag i spurten på den tiden, försökte hänga av de båda spurtarna. Det gick dock inte, båda var mycket svåra att hänga av på grund av sin snabbhet. Spurtsträckan var mycket lång och flack. Owe hade inget problem att köra ifrån Fåglums rulle långt före mål.

Owe vinner SM före Fåglum och Paul Munther. Storpublik i spöregn.

Lagerkransad Owe Adamsson 1962.

Vanligen är de stora spurtarna inte så starka i lopp där spurten avslutas med en backe. Owe var ett undantag. Jag såg honom klä av Fåglum helt i Grand Martina Cup i Stockholm 1962. Fåglum var mer än tio meter efter i mål.

Owe segrar i Grand Martini Cup 1962.

Om man letar efter Owe Adamson på nätet idag så finns det nästan inga bilder från hans framgångsrika cykelkarriär. Varför har inte Svenska Cykelförbundet ett riktigt bildarkiv från de gångna 100 åren??