Hur korkade är svenska politiker?

En känd bloggare undrar hur korkade myndigheter är. Själv var jag just ute med hunden och fick anledning att undra om inte Göteborgs politiker tar rekordet.

För så där 3-4 året så har man dragit in på vinterhållningen till och med i våra större parker som Hisingsparken.

Nu är det varken salt, sand eller grus på gångarna. De plogas oftast inte heller.

Så när det snöat, töat och sedan frusit och idag regnat ovanpå så är detta ett äventyr med risk för benbrott att gå på.

Bra skor och god balans efter åkt avancerad utförsåkning sedan barnsben hjälper inte. Detta är trots det klart obehagligt.

Inte undra på att ortpeden på Sahlgrenska unvicersitetsjukhuset inte klarar av belastningen och har enorma köer.

Det berkar ju som våra politiker har provision på att förse dem med nya kunder.

Vad kostar inte alla dessa nya kunder svenska skattebetalare. Mycket mer än den vinterväghållning Göteborgs kommun sparar in är ganska uppenbart i alla fall.

Fast det är väl en förutsättning att man inte kan räkna om man är politiker.

Att fota det välkända.

Så ute med hunden igen.

Jovisst.

Hunden är skälet till väldigt många av mina bilder. På gott och ont.

De flesta platser i och runt Göteborg har jag fotat fler gånger än jag kan räkna. Så nu är vi i Sillvik igen. Nu gäller det att plocka fram kreativiteten om det skall bli några bilder som inte bara slängs när jag kommer hem. Att inte ta likadana bilder som jag redan har många av. En riktig utmaning. 

Den gamla badstranden i Sillvik blir så här idag. 

Vinterhamnen för några båtar blir nästa motiv medan Kasper springer runt i vattnet. Snacka om vinterbadare.

Det finns fler kära motiv. Som utsikten mot norr och Marstrand. Nja den bilden har jag nog redan tagit förr. 

Bilder blir vad man gör dem till. Det här känns också bekant.

De där stenarna har jag fotat förr. Fast det blev nog en lite annorlunda bild idag. 

Det här har jag också plåtat förr. Fast det blev nog mer genomtänkt den här gången. Vad händer om jag går närmare?

Jo då blir nog linjen med stenarna tydligare. 

Vad händer om jag redigerar den annorlunda. Lite väl dramatiskt kanske?

Så här såg det egentligen ut i raw. Inte så kul.

En liten vindpinad björk blir nästa motiv. 

Hmmm. Lite för mycket av allt tror jag. Det blir papperskorgen.

Det är inte lätt att ta bra blder som inte redan är tagna på välbekanta platser. Det gick väl sådär idag.

Ett par bilder får nog vara kvar i arkivet. Resten hamnar i papperskorgen. 

Några nya favoriter blev det inte idag heller. 

Fast Kasper fick åtminstone sin promenad.

Ha en bra dag.

Om Gatufoto och problemet med passfoton.

Gatufoto är något jag har problem med. Jag kan historian och har sett mycket som är bra.

Fast när det kommer till mina egna bilder hamnar det mesta med tiden i papperskorgen.

För mig måste en bra bild innehålla något annorlunda. En udda miljö eller en händelse.

 Så jag tar en av mina egna bilder som exempel. Detta var några billder som inte åkte i papperskorgen.

De följer inga av gatufotots standardrecept. 600 mm är ju inte direkt standard.

Detta var miljön. En sol som just gått ner. Gatubelysning som just börjat tala om att det börjar bli mörkt.

Då ser jag ute på en pir att man håller på att ta bröllopsbilder.

Med dagens moderna kameror som kan ta bilder också när jag själv har svårt att se detaljerna så tar jag ett par bilder.

Det var blåsigt och grymt kallt. Själv hade jag på mig en dunparka som skulle klara minus 40 i Kiruna.

I ett nollgradigt Göteborg med 100% relativ luftfuktihet och 10 ssekundmeter var det fortfarande kallt.

Där stod hon då bruden och skulle se söt ut.

Den ene assistenten verkar åtminstone vara bättre klädd för vädret och beredd med pälsen om bruden skulle klappa ihop.

Stackars brud. Fast vad gör man inte för att få bra bilder.

Nu till dagens andra fråga.

Vart går man om man vill ha ett passfoto?

Inte ens i Göteborg är det så lätt att svara på.

När passpolisen bestämde att de själva skulle ta alla foton och göra allt annnat ryckte det undan mattan för många små fotobutiker. De butikerna finns inte längre.

Vi får väl också passa på att utnämna passpolisen till Sveriges sämsta porträttfotograf. 

Själv ser jag alltid ut som jag har en stor flint. Nu har jag egentligen en stor kalufs av vitt/grått hår.

I alla passkontroller måste de tro att jag har en tupé på mig

Fast ibland behöver man en passbild för att söka visum. Jag känner bara till ett par ställen i Göteborg.

Att jag känner till dem beror på att jag under en tid jobbade mycket i Moskva och varje resa betydde ett nytt visum. Ända till jag gjort tillråckligt många resor för att söka ett så kallat mulipel visa som gällde i ett år. Fast då ingick också ett HIV test som inte fotobutiken kunde hjälpa till med.

Nåväl. Min dotter skall nu åka till Thailland och behöver söka visa.

Så då ber man förstås pappa ta bilden. Fast vad gör alla som inte har en pappa som är fotofreak?

Nog lyckas hon nog se seriös nog ut för att passera gränskontrollen. Fast det syns åtminstone att hon har hår på huvudet. Så där lyckades jag bättre än passpolisen.

Annars vill hon väl helst se ut så här på bild. Fast som passbild blir det knappast godkänt.

Fuji, och nördvarning igen.

Det har diskuterats mycket om vilken raw-konverterare som är bäst.

Ni som föredrar SOOC kan somna om. 

Jag har alldeleles för många raw-konverterare. Jag vet.

Så jag testade LR som ändå  är mitt huvudsystem att hålla reda på bilder. Sedan nya Capture One Pro och On1 preview.

De är på många sätt olika. Först tyckte jag nog att C1PRO och ON1 kunde få fram mer detaljer. Med facit från de programmen försökte jag få fram samma resutat ur LR. Det fungerade ganska bra när man hade ett mål att uppnå.

Så låt mig ta er igenom det hela.

Detta är raw-filen.

En raw-fil är platt och skalk ockås vara sådan. Här finns ingen uppskärpning eller förstärkning av färger eller konstrast. Det är en obearbetad bild.

Jag ville ha bilden varmare eftersom Kasper belystes av den nedåtgående solen.

Ni vet den gamla vanliga visan om vad fotografen såg.

Sedan provade jag C1PRO och tyckte nog det blev lite bättre.

Det mest intressanta är kanske att i LR ser de här 2 bilderna väldigt olika ut. Medan de i web inte gör det det. Har det med färgprofil att göra. Hur som helst ger antalet Kelvingrader väldigt olika resultat i LR och X1PRO.

Titta också på blomman mot hundens päls. Det finns mycket mer detaljer i C1PRO bilden.

Tittar vi sedan på ON1 RAW kan man värma upp bilden ytterligare.

Detta är nog resultatet jag strävade efter. En varm och drömsk bild.

Ni kan ju tycka jag har dålig smak. Kan väl ge er Acros varianten som en balans mot all färg.

Detta är Acros som den kommit ur kameran om jag inte hade ändrat bildstilarna ganska mycket.

Ha en trevlig kväll.

Vårväder idag

Idag öste solen ner sitt ljus över västkusten. 

Landskapet badade i stråkastaljus och visade upp tusentals nyanser av brunt.

Så många motiv som drar till sig blicken direkt finns inte just nu. Man får leta lite och sedan göra det bästa av det.

Jag bestämmer mig på vägen att motljus får bli dagens tema. Får leta efter lämpliga motiv.

Det första dyker strax upp.  Bländare 16 och solen intill en trädstam så blir det fina strålar.

Nere vid stranden kryllar det av motljusmotiv. 

Det är bara att köra på i HDR och ta för sig av motiven.

Ja men Kasper. Du sa jag skulle slänga i en pinne. Detta är en riktigt stor pinne. 

Husse det är så halt att jag kan halka och bryta benet. Det var simpelt av dig att slänga i den stora pinnen här.

Det där var riktigt elakt gjort. Du kan hämta din djäkla pinne själv!

Tjura inte nu Kasper. Titta vilket fint motljus det är.

Jag bryr mig inte om ditt dumma motljus husse. Du var dum.

Nu är solen alldeles vid horisonten. Så nu får vi strax börja ta oss hem.

Sluta nu att sitta och tjura Kasper. Vi går till sandstranden så skall jag kasta pinnar du får hämta i vattnet. Det hinner vi om du skyndar dig.

Är du nöjd nu Kasper för nu måste vi skynda oss på? Blåtimmen börjar om några minuter.

Full fart hemåt. Ett torkat grisöra väntar på dig när vi kommer hem.