Mycket färg eller ingen alls.

Landskapsfoto har normalt mycket färg. Dess motsats är gatufoto där det enligt dogmen helst skall vara svartvitt. 

Själv fotar jag sällan gatufoto, fast det händer.  Jag skiter fullständigt hur det skall se ut enligt någon outtalad norm.

Men okända människor fotade på gatan är inte min grej. 

De här svamptomtetjejerna från Madeira pratade jag med en stund och frågade jag om fick ta en bild. Det är klart jag fick. De såg bra ut och visste om det. De frågade givetvis om jag kunde skicka en bild. Så jag tog deras emailaddresser och har också skickat en bild till var och en. En av damerna, vet inte vem, har skickat ett tackmail och säger det är något annat än hennes normala selfies. 

Så detta är min typ av gatufoto. Fast när människor är medvetna om att man fotar och dessutom poserar är det kanske inte gatufoto. Vad vet jag.

Har gjort den svartvit/färg så inte alla gatufotografer skall få en chock. Lite tillvänjning liksom.

Fast nu till dagens ämne. Landskapsfoto. 

Svartvitt kan fungera också för den typen av bilder. 

Men oftast gör de sig bättre i färg.

Att förstärka färgerna i landskapsfoto har nog existerat lika länge som vi fotat i färg. Teknik och filmer som förstärker färgerna har alltid varit populära. Tänk bara på polfiter för en mer blå himmel, neutralt tonade filter för att få en mer dramatisk himmel eller Velvia för kraftiga färger.

Numera gör vi det mesta av detta i LR, PS eller något annat program. Om vi fotar i raw alltså. Och det gör de flesta som fotar landskap lite mer seriöst.

Vi är så vana att dra på ganska ordentligt i efterbearbetningen. Vi bättrar på verkligheten en hel del. 

Ordentligt bearbetade bilder gillas av fler helt enkelt. Det samma gäller ju ofta för porträtt.

Har för att testa redigerat bilder på mina söner och deras barn det senaste lagt upp dem på Facebook. Dragit skönhetsretusch lite längre än vad jag tycker är .god smak De bilderna gillas mer än de där jag inte gjort det.

Landskapsfoto är egentligen lika manipulerad. Även om vi följer National Geographics regler om att aldrig lägga till eller ta bort något kan vi förändra bilden extremt mycket. 

Den här bilden kan man. inte uppleva med ögonen på plats. Vi har inte det skärpedjupet till att börja med. Vi får ta in bilden del för del.

I bäst fall minns vi synintrycket på det här sättet. I värsta fall är det mest hötorgsfoto.

Så när blir det för mycket? 

I de här bilderna har jag tagit till lite extra. Är det för mycket? Var går gränsen?

Finns det en väg tillbaka mot mindre extremt manipulerade bilder?

Ge gärna en kommentar vad ni tycker och tänker. Jag är ärligt intresserad i vad ni tycker.

Tror att jag börjar bli hemmablind.

Sedan kan man ju få också objektivet att förändra verkligheten

Tala inte om för den svarte eller damerna att denna bilden existerar.

Ha en fortsatt trevlig dag.

Vad gör man när man har svårt att somna?

Jo man leker med bilderna man tog ikväll på promenaden med den lille svarte. För medan han rusar runt bland träden så är det bra att ha kameran att sysselsäta sig med. Även i ikväll blev det några bilder fast vi inte var på något bra ställe. Fast det är också en bra övning att trots allt försöka få till några halvbra resultat. Så medan jag väntar på att ögonlocken skall börja kännas tunga har jag lekt med några av bilderna i On1.

Att gå i skogen när det närmar sig solnedgången är lite mörkt. Tack gode gud för den digitala tekniken. Hade inte blivit så många bilder här med Kodachrome 25 i kameran.

Här i skogen vid Skändla utanför Göteborg bodde det människor för minst 7 000 år sedan. Kankse tidigare. Det vet man eftersom man hittat rester av arbete med flinta här på Skändla berget. Det finns också flera gravrösen.

Det finns idag en vandringsled runt berget. Fast den lille svarte och jag är ju äventyrare så vi lämnar leden och hittar våra egna vägar. Bland annat upp på berget.

Till sist är vi ute ut skogen och har kommit ut på fälten. Den lille svarte gör vad han brukar. Kör full gas i det höga gräset.

Till sist är vi tillbaka på en liten landsväg och kan börja ta oss tillbaka mot bilen. Här är förutsättningarna lite bättre för hyfsade bilder.

LIte dramatiska moln och solen på väg ner är aldrig fel.

Läs nu det här i morgon bitti och inte nu i natt. Gå och lägg er. 

Den svarte sover redan, troligen min säng så han får krypa ner till sin egen Bean bag., och nu skall jag göra honom sällskap i sovrummet.

God natt.

Ännu en solnedgång

Det verkade bli en fin solnedgång i kväll. Så jag tog kameraväskan med den lilla kameran och packade in hunden i bilen. Det skulle bli kvällspromenad vid havet. Tio minuter senare var vi i Sillvik.

Det var värt åkturen. 

Man får passa på.

Vädret är uselt. Sommaren regnar bort. Ute vill man inte vara idag. 

Så vi åkte hem och hälsade på Charlie och hans föräldrar. Tog med lite gott fikabröd från Mohlins konditori för att lätta upp humöret. 

Faster fick direkt godkänt. En kul lektant.

Fast gubben var lite skrämmande. Är han farlig kanske?

Varför tittar han på mig genom den där manicken hela tiden och vad har han i den där väskan han hade med sig?

Fast kanske är han inte så farlig i alla fall.

Jag kan nog slappna av.

Man får passa på att samla på sig några fler bilder när man har chansen. Så att det finns många bilder att välja på när det skall produceras en fotobok från hans första år om någon månad.

Den lille svarte är besviken på delar av mänskligheten.

-Husse, brukar inte människor säga de står över oss djur för de är mycket smartare?

-Jo många människor säger så Kasper. Fast jag vet inte riktigt om det är korrekt att påstå det. Mycket av det elände som finns är det människan som ställer till. Utan så många människor skulle vårt klot nog vara en bättre plats. Åtminsone för djuren.

-Varför slänger många så mycket skräp ute i naturen som kan skada oss djur? Varför tar de inte skräpet med sig hem. Om de orkar släpa på det en väg kan de väl orka släpa på det hem också?

-Jo jag vet Kasper. De som lämnar engångsgrillar, skräp och krossade flaskor kvar efter sig är verkligen inte smarta. Betydligt dummare än du är Kasper.

-Ja nu får jag inte springa runt i vattnet på 14 dagar bara för någon idiot hade krossat en flaska i det höga gräset jag hade så kul i. 

-Du hade verkligen otur där Kasper. Nu får du ha bandage och strumpan på dig till de tagit stygnen och tassen läkt ordentligt.

-Ja det gjorde väldigt ont. Sedan var det inte kul att behöva åka till veterinären och bli sövd och sydd i tassen. Fast värst är det att inte kunna springa runt som vanligt. Nu måste jag ibland springa på bara tre ben eftersom det gör ont i tassen. Sedan för jag ju inte heller blöta ner tassen. Att inte få springa runt i vattnet suger ordentligt. 

-Ungefär 10 dagar kvar Kasper till de tar stygnen. Någon dag efter det så kan vi nog besöka havet igen. Då skall du få springa så länge du orkar.

-De som slänger skräp i naturen är verkligen inte bättre än svin tycker jag husse.

-Jag fick en idé förresten. Vi två skall kanske skriva till han Jimmy Åkesson. Han och hans parti tycker ju att Sverige är en plats som gud har kysst. De säger de vill hålla Sverige rent. De har massor av förslag på det. Så om de började med skräpet vore det ju bra. Vi föreslår att alla som slänger skräp förlorar sitt medborgarskap och blir utvisade på livstid. Då får de som slänger skräp hålla till någon annastans och skräpa ner och Sverige blir rent som edens lustgård. 

-Ja det skulle vara bra för Sveriges djur husse.

-Kasper du skall inte alltid ta allt jag säger på allvar. Ibland skojar jag med dig. Det kallas skämt.

-Du har också gått runt och funderat i flera dagar husse. Har du också ont någonstans?

-Nej jag har inte ont. Jag har ett så kallat i-landsproblem. Alltså något som egentligen inte är något problem. Inget jag absolut måste lösa. Fast något jag funderar över. Jag funderar på om jag skall sälja av alla mina grejor till min stora kamera och satsa helt på Fuji. Det skulle göra att jag hade färre prylar och inte lika mycket att släpa på. Speciellt när vi är ute och reser.

För titta här på några bilder från i år.

Göteborgs hamn

Keela

Son och sonson

Kasper som valp

Chleo

Kurdisk bröllopsmiddag

Höno

-Ser du någon skillnad på bilderna Kasper? Kan du se vilken kamera jag använt?

-Bilden med mig på är förstås bäst. De med Chleo och Keela kan du slänga husse.

-Problemet är att jag inte ser själv vilken kamera jag använt. Det blir lika många bra och dåliga bilder oavsett vilken jag använder. Det är det som är problemet.

Fast jag har bestämt mig för vad jag skall göra. Först sätta munkavel på prylnisse. Sedan inte göra någonting på ett tag.  Det får mogna fram. Finns inga skäl att stressa fram ett beslut.

Du får fortsätta att ta det lugnt och vara knähund några dagar till.

Nu går vi ut och ser om du klarar promenaden runt vårt berg.