Göteborg i December, inte kul!

Har ända sedan jag var liten tyckt att Göteborg är deprimerande i slutet November och December till det kommer snö. Det tycker jag fortfarande många år senare.

Jag minns fortfarande när jag fick en aha-upplevelse när jag var i 4-5 årsåldern när en dag solen sken i början av December. Plötsligt insåg jag att solen faktiskt fanns där uppe också under denna normalt grå årstid.

Idag tog hunden och jag en promenad runt vårt berg medan det var uppehåll. Fast man kan ju inte påstå att omgivningarna visar sig från sin bästa sida.

Radhusen längs vår gata är inte de vackraste i normala fall men idag såg de extra trista ut. Nog tänker man på Pete Seeger och We all live in little boxes. Arkitekten som ritade dessa måste ha studerat i Moskva.

Kanske var det en kollega till honom som ritade kyrkan lite längre ner längs gatan. Ingen av de värsta missfostren jag sett men nog tycker jag att tidigare generationer lyckades bättre med sina kyrkodesigner.

Skolan längs vägen har byggts ut i omgångar. Den senaste för något år sedan. Den del som nu är dagis byggdes säkert i slutet av 50-talet. En riktigt lyxbygge jämfört med de träcontainrar man smällde upp härom året.

Hyreshusen längs Arvid Lindmansgatan är byggda på 50-talet och renoverade för kanske 10 år sedan. Riktigt hemtrevligt jämfört med 60-tals arkitektur. Längs gatan fanns fram till 5 år sedan en allé med träd längs trottoarkanten. Antar det var alldeles för snyggt så man tog ner dem. Nu är allt enhetligt asfaltsfärgat. Det är också konsekvent att nästan ingen stolpe står rakt.

I Slättadamms parken har man låtit någon konstnär tjäna en slant och utforma designade tankshinder. Det är ju praktiskt nu när ryssen börjar bli mer aktiv och skramla med vapnen. Antar att politikerna tänkt att om de har minubåtar så har de nog också minitanks och då är det ju bra att redan ha hindren på plats.

I ena ändan på parken har troligen samma konstnär fått tjäna ytterligare en slant. En bänk för kontemplation misstänker jag. Bågen över bänken skall säkert leda, förstärka och omge de som sitter där och ge dem bättre kontakt med de högre makterna. Nu hade det börja regna så jag provade inte utan både hunden och jag ökade takten istället.

Det är tur att naturen är pålitlig och inte bryr sig om modesvängningar eller ambitioner att till varje pris vara nyskapande. För visst kan synen av en damm i skogen där regnet faller ock skapar ringar på vattnet vara rogivande även en så här grå dag. En trevlig helg på er alla från hunden och mig.