Gråvädret fortsätter.

Idag skulle inte de som köpt lägenheterna i Karlatornet sett annat än moln. Toppen på Sveriges högsta hus var en bra bit in i molnen. Som hundägare är det inte heller så kul. Förutom de tjocka molnen så var det vad engelsmännen kallar scottish mist. När luften är så mättad av fukt att det faller ut små micro droppar. Dropparna seglar runt i luften och de är många. Man blir trots allt ordentligt blöt efter en stund.

Efteråt lämnade vi hundarna hemma och besökte vad som kallades en Julmarknad på Ringön. Det är en stor gammal lagerbyggnad som kallas Hamnen där det normalt arbetar  någon form av hantverks och konstnärs kollektiv. Vi tyckte det kunde vara intressant att undersöka.

Det var inte svårt att hitta rätt. Redan uppe på den gamla lastkajen hittade jag första motivet. En fräsch solros i slutet av November? 

Ur led är tiden eller kanske skall man säga säsongen.

Väl inne i lokalerna var det inte en massa tomtar och julgranar. Egentligen knappt någon julstämning alls. 

Det var en hel del konst hantverk av olika slag. Några som jag också tyckte var bra motiv. Jag vet att hustrun behöver minst dubbelt så lång tid som jag själv för att vara nöjd med besöket. Det gäller oavsett om det är boklådor, museer eller julmarknader. Därför har jag gott om tid att leta motiv. Slow photography. 

Som vanligt fanns det en del konst som jag bara tycker är konstig. Nog för dum för att kunna tolka konstnärens kreativa tankar.

En tjej som heter Malin Langton sålde kort av det annorlunda slaget. Hon är Grafisk designer. Bilden jag tyvärr fått blänk i visar hennes tolkning av sin sambos hund. Undra vad den rasen heter. Hennes bilder både  gillar och uppskattar jag. Väldigt annorlunda och kul. Till sist hade även hustrun sett allt .

Väl ue på gatan upptäckte jag lite graffitikonst av det bättre slaget. Fast den korrigerade plåten ihop med hur konstnären målat bilden gör mig  nästan lite yr i bollen.
Bäst och åka hem till våra vilda hundar och kolla så de inte ätit upp soffan.

Fuji X-T5 och följande fokus. Galna springande hundar som testobjekt.

Min X-H1 har tagit många bra bilder av hundar som rusar fram i grunt vatten eller i snö.

Under sommarhalvåret fungerar följande fokus bra. Är det snö och sol fungerar det bra också under vintern. Det är bristen på ljus som får X-H1 att ha svårt att hänga med. 
Jag hoppades att X-T5 skulle klara även dåligt ljus betydligt bättre.

Vi bjöds på sämsta tänkbara ljus och en helmulen grå himmel. 
För att inte få en suddig vovve måste slutartiden ligga på 1/2000. Bländaren var 2,8. Zoomen jag använde var 50-140/2,8 OIS .

Direkt såg jag att jag skulle få problem. ISO stod på 12800 och ändå hade jag underexponering emellanåt. 

Ställde in kameran på 10 bilder per sekund och följande fokus med inställningen djur. Det fungerade faktiskt riktigt bra trots förutsättningarna. Fokus satt oftast där det skulle. Det var det jag ville testa. Följande fokus verkar hänga med bra ända till ISO 12800 sätter stopp eller där det inte längre går öppna bländaren ytterligare. Visst kan jag skruva upp ISO ytterligare men det är enbart en nödlösning

Så testen av följande fokus på hundar som rusar fram i 50 km/t var framgångsrik. Fungerar troligen minst lika bra om jag någon gång skall fota barnbarn som spelar fotboll. Jag är medveten om att Sony och Canon ligger ändå längre fram på detta. Jag litar på att Fuji jobbar på ordentligt för att bli bättre på den här fronten. 

Något jag upptäckte samtidigt idag är att rawbufferten väldigt snabbt blir full vid 10 bilder per sekund. Samtidigt är kameran snabb på att tömma bufferten. Nu hade jag inte mina snabbaste SD kort i kameran idag. Skall man fota längre serier bör man nog köra jpg istället för raw. Fotograferar gör man inte ofta när vädret var som idag. För bra bilder krävs ett intressantare och bättre ljus. Fast bra att veta var kamerans gränser går.
Trots att bilderna från idag inte hör till mina bättre tyckte jag kameran presterade bra. Här kommer några bilder som är kraftigt croppade och någon som är i full storlek.

Nu har jag själv fått svar på mina stora frågetecken. Resten kommer jag upptäcka med tiden. Under kamerans livslängd kommer säkert Fuji med uppgraderingar som gör kameran ändå bättre. X-T5 är en kamera som passar mig utmärkt och gör det roligare att fota. Ofta kommer X-H1 få följa med ett zoomobjektiv och X-T5 med ett annat. En kamera hängande från varje axel. Speciellt när jag är ute med hundarna föredrar jag det före att ha en kamerarygga eller väska med mig.

Hälsningar Mats

Ny kamera brukar få bättre fart på fotograferandet.

Ser att jag både köpte Fuji X-H1 och en lätt begagnad Canon 5DMKIV under hösten 2018. Det känns som länge sedan jag uppgraderade någon kamera. Fast är det kanske inte. Båda kamerorna har använts och det har blivit några tusen bilder per år. Fast pandemin gjorde att jag varken träffade barn eller barnbarn som tidigare. Det har också blivit mycket färre resor ner i Europa. 

Jag har nu ägnat ett par veckor till att gå igenom alla inställningar på blixtar, triggers och kameror för att dra mig till minnes hur allt skall ställas in för att fungera i skarpa lägen. Oftast har det varit någon av hundarna som fått fungera som modell. 

Nu sammanfaller en hel del samtidigt. Den kamera jag väntat på i form av X-H2 visade sig heta X-T5. Det är strunt samma. Nu har jag testat X-T5 lite grann också utomhus. Så här långt har jag uppskattat den högre upplösningen och sensorns egenskaper Snabbare processor och tydligare menyer. Bilder tagna på ISO 10 000 blir också riktigt bra. 

Bamse ser kanske förtvivlad ut. Fast han stirrar egentligen på katten och vad hon pysslar med under bordet. Själv är jag nöjd med att brusegenskaperna i den högupplösta sensorn är såpass bra. Nu har jag varken ägt X-T3 eller X-T4 så jag kan inte jämföra med dessa.

Nu är nog den värsta tiden på året för att testa en ny kamera. Speciellt här på västkusten där det oftast är gråmulet. Att hitta motiv är inte lätt. Det mesta är lika sorgset och grått som vädret. Fast en och annan färgklick går att hitta om man letar.

För att få lite omväxling promenerade hundarna och jag idag i Slottskogen. Här rastar många som bor i centrum sina hundar. 

Mina hundar har givetvis koll på varenda hund i närheten. Får de också följa spåren och skvätta lite själva på doftfläckarna så är lyckan fullkomlig.

Bamse och Kasper måste givetvis detaljstudera varje hund som passerar.

Slottskogen känns lite avslagen och som den också är på väg att gå i ide.

Det blir en kort promenad i Slottskogen för själv har jag lyckats skada ligamentet på insidan av vänster knä. Fast på utanpå själva knät om ni förstår vad jag menar. Min doktor sa det skulle ta tid för att läka och göra riktigt ont. Han skulle nog ha förstärkt beskrivningen med några djävla ont på några ställen. Det har varit över två månader där jag mest känt mig handikappad och ännu är det inte över. Dessa högenergihundar behöver ha 1o-12 km om dagen i motion. Hustrun börjar få riktigt bra kondition eftersom jag bara klarar 3-4 av dem nu när jag börjar bli bättre. 

Så vi får lämna Slottskogen med änderna i dammen  Får åka hem och syssla med något som en handikappad soffpotatis klarar av. Kanske är det dags att lära sig lite om video. 

Rent teoretiskt har jag lärt mig en hel del med åren. Fast det svåra med video är att kunna berätta något intressant, stämningsfullt eller ha ett budskap. Om man inte lyckas med det så finns det inget skäl för någon att se på det. Tror jag har en hel del trail and error framför mig på den fronten och det är dags att visa resultatet får någon.

Ännu något att tänka på när jag fotar barn med blixt.

Det var ett bra tag sedan jag fotade barn. Min gamla Fuji X-H1 har IBIS och min nya X-T5 har ändå bättre IBIS och dessutom fungerande ögonfokus. Testade detta när det var barnkalas för ett 7-årigt barnbarn. Tog en hel del bilder på både vuxna och barn. Var lite slö och tog bara med mig en Godox 860 II som jag fick ha ovanpå kameran eftersom jag glömt min trigger. Hade jag haft triggern med mig kunde jag använt ljusstativet och riktat blixten mot motivet. Då skulle jag inte behövt lysa upp hela rummet.
Ställde kameran på TTL och 1/125 del eftersom jag tyckte det gav ett bra resultat och balans mellan blixt och inomhusbelysninngen. Blixtljuset slog jag oftast i taket.

När det gäller de vuxna fungerade inställningen utmärkt och ögonfokus underlättade mycket. Det går att jobba mycket snabbare. Så gott som varje bild blev skarp.

Bilderna på de vuxna var jag i huvudsak nöjd med. 

IBIS och fungerande ögonfokus är verkligen suveränt. Fast en sak hade jag glömt bort. Nämligen hur snabbt  barn rör sig och sällan sitter helt still. Så flera av bilderna på ungarna blev lätt  oskarpa. IBIS och ögonfokus är suveränt men hjälper inte när ungarna rör på sig under exponeringen. Bilderna hade rörelsoskärpa. Till nästa gång får jag ta med mig ytterligare en blixt samt sätta slutartiden på 1/250. 

Även när man tror ungarna sitter still så gör de egentligen inte det. Något att påminna mig själv om nästa gång jag fotar barn.