Höstfärger från Göteborg

Vi på västkusten får ju aldrig de höstfärger man kan få i norr. Fast den här hösten är färgerna bättre än vanligt. Så det är  bara att utnyttja tillfället.

Bilderna är en mix från Canon 5Ds R och Fuji X-PRO1. Några framkallade med C1PRO och andra med LR.

Vi får väl se om ni kan se vad som är vad? 

Botaniska trädgården.

Botaniska, Japanska trädgården.

Botaniska trädgården

Slätta Damm

Slätta Damm

Slätta Damm

Slätta Damm, vattenspegling

Slätta Damm, Gunnestorps mosse.

Slätta Damm, Gunnestorps mosse.

Vilken kamera man använder eller vilken raw-konverterare som används spelar mindre roll. Det hänger mer på hur väl man lyckas med att dra i spakarna eller hantera kameran. 

Slutligen är det mycket en smaksak.

Stor mage, höstfärger och tankar om raw-konverterare

Härlig blandning eller hur? Vi får se om jag lyckas hålla en röd tråd hela vägen.

Jo min svärdotter och son ville gärna ha lite fina bilder på hennes nu stora mage. En månad kvar till mitt barnbarn nummer 2 skall få andas vår luft och bli en del av vår värld.

Så det är klart man ställer upp. Alltid roligare och försöka skärpa till sig lite istället för att gå och ta snapshots i ens omgivning.

Så vi möttes i Slottskogen i Göteborg och marscherade i Angelicas takt till Botaniska där det borde finnas växter med fina höstfärger. Det visade sig stämma bra och miljöer för lämpliga porträttbilder var inte svåra att hitta.

Så det var bara för Angelika att posera och för mig att fota. 

Nu var det mörkare än jag förväntat mig så det blev fill-in flash för de flesta bilder.

Även om det handlar om höstfärger kan jag inte låta bli att ta med en svart-vit också. Tycker alltid allt svart-vita porträtt har en klassisk känsla som är speciell.

Så fotografering var inga problem. Utan efter en stund hade vi tillräckligt med bilder.

Vi gick och drack en kaffe och värmde upp oss lite och hade det allmänt trevligt.

Det var när jag kom hem som allt började strula. Det tog LR en lång stund att ladda in mina cirka 36 bilder på 50 Mp och generera previews. Jag undrar bara varje gång jag ser den nya importdialogen vem som skapat den. Vad var det för fel på den gamla. Vill inte verka konservativ och säga att det var bättre förr, men jag kan helt klart säga att det är mycket sämre nu:-). Adobe fixa till det hela så det blir minst lika bra som tidigare. Detta är ett stort steg tillbaka.

Efter bilderna väl hamnat i datorn och jag började redigera så började problemen. Fläktarna på min Macbook 15 Retina gick på högvarv och programmet kraschade gång på gång. Värst var det med adjustment brush. Till sist kunde jag knappt öppna programmet utan att det kraschade omgående.

Tog en kopp kaffe för att få ner adrenalinet. När jag kom tillbaka till arbetsrummet fanns det en ny version att ladda ner. Ja Adobe hade tydligen insett sitt misstag. Skönt.

Så det var bara att ta en kaffe till och vänta medan den nya versionen blev installerad.

Nu flöt det på bättre men prestandan är fortfarande usel.

Dessutom upptäckte jag att de små knappnålshuvudena som visar var man gjort korrigeringar med adjustment brush försvunnit. Så det var 30 minuters sökande i olika menyer innan jag fick igång det igen.

Sedan när jag började redigera så var softproofing påslagen på ett annat sätt än normalt. Nu skapades konstant nya varianter med mitt standardpapper och skrivare varje gång jag ändrade något. Båda dessa saker måste vara en effekt av uppgraderingen eller krascherna. Det tog ytterligare en 30 minuter innan det var återställt.

Så jag börjar undra vad som händer där hos Adobe. Har de gjort av med allt sitt krut på molnet och deras nya mobila lösningar och har för lite kvar till sina traditionella produkter?

Först tog det dem 2-3 år att fixa så Fuji X-trans åtminstone fick ett resultat som närmar sig vad de flesta andra raw-program presterar. Det vara 2-3 år med ständiga diskussioner och jämförelser på olika forum världen runt. Det kallar jag långsam reaktion och att inte lyssna på en kundgrupp. Ännu har man inte ett resultat som kan mäta sig med Irirident, Photo Ninja eller Capture One Pro plus några till.

Nästa bakslag var när jag fick min 5Ds R. Resultatet var inte vad jag räknade med. Adobes profiler för den kameran sänker de djupaste skuggorna med cirka 1 steg. Detta på en sensor som ständigt får skäll för den ligger efter Sony sensorer när det gäller att lyfta just skuggor. Inte särskilt smart att då ha -1 som utgångsläge så att man för lyfta 3 steg istället för två för att ta ett exempel.

Nu går det att lösa med att göra en egen profil med hjälp av X-rite Passport eller QP-card vilket jag gjort.

För den som inte har dessa produkter så är det till att punga ut några hundralappar för att lösa det hela.

Nästa bugg var att jag upptäckte att luminance noise reglaget snabbt reducerade detaljerna i bilden. Så det gick inte brusreducera mer än upp till +10, vilket inte räcker till för hög-ISO bilder. Nu är också den buggen borta utan det ens märks någonstans att den är rättat eller ens existerade.

Fast allt det här har lett mig tillbaka till en situation som påminner om 2005. Då LR knappt kravlat sig ur vaggan och Capture One var bäst på mycket och Camera Raw och PS var kung. Då fick man ofta testa olika konverterare för att se vad som gav bäst resultat.

Jag har nu Iridient för X-trans filer, Capture One Pro som ofta ger bättre detaljer och färger för 5Ds R och ett nästa lika bra resultat som Iridient för X-trans. LR och PS som varit mina normala raw-program i många år och hanterar katalogen för att hålla redan på alla bilder och så länge de gör det är enklast och snabbast att använda.

Fast jag kan inte låta bli att undra vad som händer hos Adobe. Har framgången lett dem till att bli liknöjda, lägga på sig hundra kilo och bli lika tröga som flodhästar? Man börjar undra.

Så nu till lite exempel om vad jag pratar om. Jag är ingen expert än på Capture One Pro. Jag har betydligt många fler tusen timmar bakom spakarna i LR. Ändå får jag ofta till ett som jag tycker bättre resultat i C1Pro. Dessutom är den snabb som blixten i jämförelse med LR och datorn andas lugnt på lägsta fläktnivå. 

Först en bild tagen med 5Ds R. i färdig redigerat skick.

Det som slår mig är att Kelvintemperaturen som visas i C1Pro är betydligt lägre än den som LR anger. Ändå är bilden i C1Pro direkt mycket varmare och mer behaglig. Jag får lägga ner kortare tid i C1Pro för att få ett resultat jag är nöjd med. Detaljåtergivningen är också bättre.

Nu kommer någon säga att det går lika bra i LR & PS. Jo med en hel del jobb kan man få till det hela. Fast min inställning är att man inte skall behöva lägga särskilt många minuter per bild. Det måste gå snabbt att få fram ett bra resultat. Ett mästerverk kan få ta lite längre tid.

Sedan LR med Adobe standard som profil. Alltså den som sänker skuggorna -1 steg direkt. Som synes en betydligt hårdare och svalare bild. Färgtemperaturen som anges är cirka 500 Kelvin högre än värdet för C1Pro. En märkligt hög siffra. Börjar likna blåtimmen. Något stämmer inte här.

Sedan LR Adobe standard med vitbalansering mot den grå dörren som stämmer bra med neutralt grått.

En ytterligare höjd vitbalansen blir mer tilltalande. Ni är värdet cirka 1000 Kelvin högre än för C1Pro.

Slutligen LR med en egen X-rite profil och allt annat lika. Nu börjar även nyanserna mer likna resultatet för C1Pro samt att det där minus ett steget för skuggorna är borta. 

Så ut och jogga Adobe. Ni är tunga om gumpen och danskarna springer för tillfället i cirkel runt er.

Snart kommer det sluta med de springer ifrån er ordentligt.

Canons värdelösa sensor

Magnus Fröderberg fick kritik för att han inte visade tydligt hur dålig Canons sensor i 5ds  var jämfört med konkurrenterna som använder Sony sensorer. Själv tycker jag han gjorde en kortfattad och bra sammanfattning av kamerans egenskaper. 

En kamera som är en facelift av 5DMKIII som även den var utmärkt i de flesta sammanhang.

Det påminner mest om BMW och deras facelift. Samma bil i grunden men där man rättat till en del saker som man lärt från kunderna inte var helt perfekta i grundversionen. En något bättre version av modell 1.

Så låt oss ta historien från dess början i kort sammanfattning.

Sony bestämde sig för att satsa på kamerasensorer. De skulle bli störst bäst och ha den senaste teknologin. Hela satsningen slutade på runt 10 miljarder dollar. Siffrorna varierar och en del nämner 14 miljarder.

Dat gav Sony den senaste och bästa produktionsapparaten i hela industrin. Samtidigt knäckte det och andra expansiva satsningar Sonys finanser totalt och ett par år senare bedömdes deras aktier som junk bonds i USA. De var väldigt nära en ekonomisk kollaps. Deras Vd var tvungen att åka i skytteltrafik till New York för att lugna investerare, senaten m.fl att de skulle klara krisen.

Nu 2015 kan vi konstatera att de förmodligen kommer överleva fast det var nära de inte gjorde det.

Nu tror deras nuvarande Vd att de kommer vara ur krisen 2017 och ha sunda finanser igen.

Det finns säkert sakfel i ovanstående. Det är baserat på en mängd artiklar och rykten. En del baseras på rykten och intern information som inte går att läsa i t.ex. bokslut och annan offentlig media från Sony själva. Fast huvuddragen i beskrivningen är trots det korrekta.

Canon har gamla prylar i sin sensortillverkning. Något de för eller senare måste göra något åt. Just nu hankar de sig fram. Det är inte kunnandet som saknas utan tillgången till moderna produktionslinjer.

Deras tekniker måste hela tiden hitta på nya tricks för att hänga med konkurrenterna trots de sitter med Svarte Petter i sina produktionslinjer.

Endera måste de investera några miljarder dollar i nya produktionslinjer eller så får de börja låta andra tillverka sina sensorer. Något de fortfarande inte gjort för sina fullformatssensorer. Detta beslut ger mig som konsument en sensor som är något sämre än om Sony eller någon av de andra stora tillverkarna hade fått producera den. Så där står vi i dagsläget. 

Så på ena sidan stängslet står folk och undrar hur vi som fortfarande inte lämnat Canon är så korkade att vi inte bytt sida. På vår sida stängslet står vi som då är korkade och inte har bytt märke.

Bland dem jag själv i gott sällskap med många fotografer från National Geographic, mode fotografer, kända sportfotografer m.fl. 

Så vad är sanningen egentligen? Jo sanningen är att Canon producerar en sensor som är sämre än vad de bästa sensortillverkarna kan gör idag. Detta kan vi lätt läsa ut ur tekniska tester typ DXO. De ljuger inte utan ger oss faktiska värden på en sensors egenskaper. Fast det är mycket vi kan mäta som inte korrelerar direkt tillbaka i upplevt nytta.

Så att vi hänger kvar vid Canon måste bero på att vi tycker att vi inte upplever några stora nackdelar trots sensorns sämre egenskaper. Skulle kända fotografer göra det så skulle de snabbt byta märke. 

Så nu till mitt exempel som visar på vad vi pratar om. En bild från Hauptbahnhof i Wien. Det är dit alla flyktingar kommer för tillfället från Ungern för att ta tåget till Tyskland eller Sverige. Av 30 000 flyktingar som passerade Österrike för några helger sedan valde 6 stycken att söka asyl i Österrike. Vem vill stanna i ett land där FPÖ får 32% av rösterna i senaste valet i Tyrol. (motsvarar SD i Sverige)

Kraftigt motljus från en sol vid horisonten. Så först raw-filen som kameran såg det hela. Kameran i sig hanterar exponeringen helt perfekt trots svåra förhållanden. Svart som natten men ger ett bra utgångsläge för att jobba vidare.

Sedan bilden som jag vill se den. Ungefär som jag upplevde motivet med mina egna ögon.

Till sist vad en del gör med bilden och som leder till problem med en Canon sensor. Man lyfter bilden så mycket att kväll eller natt blir till dag. 

Den senare bilden är inte vacker i 1:1. Det finns en hel del brus och börjar ge färgad bandning i skuggorna. Nu hör jag till dem som struntar i det. Det motsvarar en utskrift på runt 1 x 2,5 meter utan interpolering och vem tusan gör det.

Så kära kritiker som ständigt talar om för oss Canon användare att vi är korkade och inte har förstått problemet. Jo det har vi faktiskt. Många av oss har känt till det hela i flera år. Vi har också förstått de tekniska skillnaderna mellan en Sony sensor av senaste modell och vad Canon presterar. Vi känner väl till värdena på Canons Dr och Sony's bästa. Visst skulle vi gärna ha en Canon kamera med en lika bra sensor som Sony's bästa. Fast för tillfället kan man inte köpa en sådan. Fast Sony's sensorer har också svagheter som hur de återger färger och nyanser. Så allt är inte guld och gröna ängar på den sidan heller.

Fast gör det oss korkade? Nej jag anser inte det. Vi vet vår kameras begränsningar och anser det inte är ett särskilt stort handikapp.

Så vi hänger kvar med Canon för vi uppskattar deras kameror av andra orsaker. Eller att vi sitter fast med objektiv och annan utrustning som skulle kosta en förmögenhet att återinvestera i ett nytt system. En dSLR-kamera är mer än bara sin sensor. Det är ett helt system.

Så gjorde Magnus Fröderberg fel när han som någon påstod inte beskrev alla nackdelar med Canons sensor och att man kan lyfta skuggorna 6 steg med en Sony sensor och bara 4 med en 5Ds. 

Jag anser han gjorde en vettig bedömning och beskrev en kamera utifrån hur han upplevde den vid praktisk fotografering. Inte i en situation där man försöker lyfta skuggorna i en kolkällare till att visa detaljer. Fast jag är ju part i målet och endast en korkad Canonfotograf som inte fattar det tekniska.

Kanske är jag korkad men nu skall jag gå ut i höstvädret och fota lite höstbilder med min 5Ds R. Trots allt är jag väldigt nöjd med kameran. Inte för den var värd uppgraderingen från 5DMKIII. Jag hade fått i princip samma resultat med den som jag kommer få idag med 5Ds R. 

Så hur bra dagens bilder blir beror mer på mig än på kameran.

Nu har jag gnällt av mig.

Ha det gott i höstvädret.