Att fota det välkända.

Så ute med hunden igen.

Jovisst.

Hunden är skälet till väldigt många av mina bilder. På gott och ont.

De flesta platser i och runt Göteborg har jag fotat fler gånger än jag kan räkna. Så nu är vi i Sillvik igen. Nu gäller det att plocka fram kreativiteten om det skall bli några bilder som inte bara slängs när jag kommer hem. Att inte ta likadana bilder som jag redan har många av. En riktig utmaning. 

Den gamla badstranden i Sillvik blir så här idag. 

Vinterhamnen för några båtar blir nästa motiv medan Kasper springer runt i vattnet. Snacka om vinterbadare.

Det finns fler kära motiv. Som utsikten mot norr och Marstrand. Nja den bilden har jag nog redan tagit förr. 

Bilder blir vad man gör dem till. Det här känns också bekant.

De där stenarna har jag fotat förr. Fast det blev nog en lite annorlunda bild idag. 

Det här har jag också plåtat förr. Fast det blev nog mer genomtänkt den här gången. Vad händer om jag går närmare?

Jo då blir nog linjen med stenarna tydligare. 

Vad händer om jag redigerar den annorlunda. Lite väl dramatiskt kanske?

Så här såg det egentligen ut i raw. Inte så kul.

En liten vindpinad björk blir nästa motiv. 

Hmmm. Lite för mycket av allt tror jag. Det blir papperskorgen.

Det är inte lätt att ta bra blder som inte redan är tagna på välbekanta platser. Det gick väl sådär idag.

Ett par bilder får nog vara kvar i arkivet. Resten hamnar i papperskorgen. 

Några nya favoriter blev det inte idag heller. 

Fast Kasper fick åtminstone sin promenad.

Ha en bra dag.

Om Gatufoto och problemet med passfoton.

Gatufoto är något jag har problem med. Jag kan historian och har sett mycket som är bra.

Fast när det kommer till mina egna bilder hamnar det mesta med tiden i papperskorgen.

För mig måste en bra bild innehålla något annorlunda. En udda miljö eller en händelse.

 Så jag tar en av mina egna bilder som exempel. Detta var några billder som inte åkte i papperskorgen.

De följer inga av gatufotots standardrecept. 600 mm är ju inte direkt standard.

Detta var miljön. En sol som just gått ner. Gatubelysning som just börjat tala om att det börjar bli mörkt.

Då ser jag ute på en pir att man håller på att ta bröllopsbilder.

Med dagens moderna kameror som kan ta bilder också när jag själv har svårt att se detaljerna så tar jag ett par bilder.

Det var blåsigt och grymt kallt. Själv hade jag på mig en dunparka som skulle klara minus 40 i Kiruna.

I ett nollgradigt Göteborg med 100% relativ luftfuktihet och 10 ssekundmeter var det fortfarande kallt.

Där stod hon då bruden och skulle se söt ut.

Den ene assistenten verkar åtminstone vara bättre klädd för vädret och beredd med pälsen om bruden skulle klappa ihop.

Stackars brud. Fast vad gör man inte för att få bra bilder.

Nu till dagens andra fråga.

Vart går man om man vill ha ett passfoto?

Inte ens i Göteborg är det så lätt att svara på.

När passpolisen bestämde att de själva skulle ta alla foton och göra allt annnat ryckte det undan mattan för många små fotobutiker. De butikerna finns inte längre.

Vi får väl också passa på att utnämna passpolisen till Sveriges sämsta porträttfotograf. 

Själv ser jag alltid ut som jag har en stor flint. Nu har jag egentligen en stor kalufs av vitt/grått hår.

I alla passkontroller måste de tro att jag har en tupé på mig

Fast ibland behöver man en passbild för att söka visum. Jag känner bara till ett par ställen i Göteborg.

Att jag känner till dem beror på att jag under en tid jobbade mycket i Moskva och varje resa betydde ett nytt visum. Ända till jag gjort tillråckligt många resor för att söka ett så kallat mulipel visa som gällde i ett år. Fast då ingick också ett HIV test som inte fotobutiken kunde hjälpa till med.

Nåväl. Min dotter skall nu åka till Thailland och behöver söka visa.

Så då ber man förstås pappa ta bilden. Fast vad gör alla som inte har en pappa som är fotofreak?

Nog lyckas hon nog se seriös nog ut för att passera gränskontrollen. Fast det syns åtminstone att hon har hår på huvudet. Så där lyckades jag bättre än passpolisen.

Annars vill hon väl helst se ut så här på bild. Fast som passbild blir det knappast godkänt.

Fuji, och nördvarning igen.

Det har diskuterats mycket om vilken raw-konverterare som är bäst.

Ni som föredrar SOOC kan somna om. 

Jag har alldeleles för många raw-konverterare. Jag vet.

Så jag testade LR som ändå  är mitt huvudsystem att hålla reda på bilder. Sedan nya Capture One Pro och On1 preview.

De är på många sätt olika. Först tyckte jag nog att C1PRO och ON1 kunde få fram mer detaljer. Med facit från de programmen försökte jag få fram samma resutat ur LR. Det fungerade ganska bra när man hade ett mål att uppnå.

Så låt mig ta er igenom det hela.

Detta är raw-filen.

En raw-fil är platt och skalk ockås vara sådan. Här finns ingen uppskärpning eller förstärkning av färger eller konstrast. Det är en obearbetad bild.

Jag ville ha bilden varmare eftersom Kasper belystes av den nedåtgående solen.

Ni vet den gamla vanliga visan om vad fotografen såg.

Sedan provade jag C1PRO och tyckte nog det blev lite bättre.

Det mest intressanta är kanske att i LR ser de här 2 bilderna väldigt olika ut. Medan de i web inte gör det det. Har det med färgprofil att göra. Hur som helst ger antalet Kelvingrader väldigt olika resultat i LR och X1PRO.

Titta också på blomman mot hundens päls. Det finns mycket mer detaljer i C1PRO bilden.

Tittar vi sedan på ON1 RAW kan man värma upp bilden ytterligare.

Detta är nog resultatet jag strävade efter. En varm och drömsk bild.

Ni kan ju tycka jag har dålig smak. Kan väl ge er Acros varianten som en balans mot all färg.

Detta är Acros som den kommit ur kameran om jag inte hade ändrat bildstilarna ganska mycket.

Ha en trevlig kväll.

Vårväder idag

Idag öste solen ner sitt ljus över västkusten. 

Landskapet badade i stråkastaljus och visade upp tusentals nyanser av brunt.

Så många motiv som drar till sig blicken direkt finns inte just nu. Man får leta lite och sedan göra det bästa av det.

Jag bestämmer mig på vägen att motljus får bli dagens tema. Får leta efter lämpliga motiv.

Det första dyker strax upp.  Bländare 16 och solen intill en trädstam så blir det fina strålar.

Nere vid stranden kryllar det av motljusmotiv. 

Det är bara att köra på i HDR och ta för sig av motiven.

Ja men Kasper. Du sa jag skulle slänga i en pinne. Detta är en riktigt stor pinne. 

Husse det är så halt att jag kan halka och bryta benet. Det var simpelt av dig att slänga i den stora pinnen här.

Det där var riktigt elakt gjort. Du kan hämta din djäkla pinne själv!

Tjura inte nu Kasper. Titta vilket fint motljus det är.

Jag bryr mig inte om ditt dumma motljus husse. Du var dum.

Nu är solen alldeles vid horisonten. Så nu får vi strax börja ta oss hem.

Sluta nu att sitta och tjura Kasper. Vi går till sandstranden så skall jag kasta pinnar du får hämta i vattnet. Det hinner vi om du skyndar dig.

Är du nöjd nu Kasper för nu måste vi skynda oss på? Blåtimmen börjar om några minuter.

Full fart hemåt. Ett torkat grisöra väntar på dig när vi kommer hem.

Fuji i skarpt läge.

Idag var det dags att döpa mitt tredje barnbarn. Som vanligt var jag ombedd att fungera som fotograf och dokumentera tilldragelsen.

Tidigare har det blivit ett antal gånger att fotografera i kyrkor både som uppdrag och för vänner och bekanta. Fast vid de tillfällena har jag alltid använt Canon 5D kameror och haft tillgång till 3 blixtar som  upplättning om det skulle krävas. Vilket det ofta gör. Jag är inte den som tackar nej till att kunna sänka ISO om prästen går med på att man använder blixt. Ännu är det ingen präst som sagt nej.

Idag var det Kungälvs gamla kyrka som gällde. Som vanligt högt i tak och detta trätak hade dessutom  målningar i hela taket. Belysning väldigt varm men svag.

Ute var det helmulet och disigt så nästan inget ljus från fönstren. Nog den mörkaste kyrkan hittills. Jag hade dessutom bara en enda blixt.  

Fuji skulle allltså få göra premiär i sämsta möjliga utgångsläge.

Jag använde en X-PRO2 med 16-55/2,8 och en X-T2 med 50-140/2,8 OIS. Alltså motsvarande en 24-70 och en 70-200 på småbild.

Jag ville föröska matcha det naturliga ljuset så blixeffekten inte skulle bli för kraftig. För det var jag tvungen att ligga på mellan 3200 och 6400 ISO.

Jag hade lovat prästen att inte slå blixten i ögonen på folk utan rikta den mot taket. Beroende på var jag slog blixten fick jag använda tider mellan 1/30 och 125/del.

Svenska kyrkan har tydligen effektiviserat. Den här gången var det 3 barn som skulle döpas.

Det gör att man har mycket mer folk framme hos prästen och i koret samtidigt. Vilket gör det svårare att få bilder på det par man känner utan att andra man inte känner  står i vägen.

Efter ceremonien kunde jag i alla fall få till ett gruppfoto med mamma och pappa, lilla Ebba, gudmor och gudfar samt pappans två tvillingbröder. Ursäkta skall inte heller glömma en stolt farmor.

Gudmor Felicia med lilla Ebba som verkar mest intresserad av nappen.

Efter kyrkan var det dags för kaffe, saft, tårta och kakor. Här Ebbas mamma och pappa.

Lille Charlie tyckte det var på tiden att få lite att äta.Mitt barnbarn nummer 2.

Att fota inne i församlingshemmet där taket är vitt och takhöjden mycket lägre är förstås  betydligt enklare. Gudfar Magnus har skaffat ett ordentligt skägg sedan jag såg honom sist.

Sonen Andreas har också låtit skägget växa. Vilket gör att jag nu har gott sällskap när jag låtit mitt eget växa några veckor efter varit slätrakad i 30 år. Verkar vara inne med skägg just nu. I alla händelser blir det varmare om hakan när kylan kommer.

Gudmor saknar fortfarande skägg.

Den andra tvilligsonen Victor med fru och barn. Victor har också lite skägg.

Huvudrollsinnehavaren Ebba tyckte tydligen att dopet var ansträngande och har somnat i mosters famn.

Själv har jag slutfört mitt uppdrag och skall åka hem för att ta en ordentlig promenad med den lille svarte.

Utanför har mörkret sänkt sig över kyrkan.

Julgranen och ljusen i fönstren på de gamla trähusen i Kungälvs gamla centrum lyser varmt i blåtimmen,

och uppe på kullen ruvar den gamla fästningen så alla skall kunna känna sig trygga.

Jag tyckte själv att Fuji klarade sig riktigt bra med tanke  på förutsättningarna.

Vad tycker ni?