Europas Maritima Dag

Har ni tänkt på att vi nu börjar skriva rubriker som engelsktalande också? Fast är det reklam får man göra som man vill förstås. I morse upptäckte jag i GP. Det vill säga i lokalblaskan, att det var ett intressant evenemang i hamnen.

Europas Maritima Dag. Eftersom jag seglat sedan barnsben har jag alltid ett intresse för båtar och hav.

Dessutom var vädret riktigt strålande. Det var dessutom  länge sedan min MC fick känna på behagliga temperaturer. Så en snabb frukost, sedan packa 2 kameror och 3 objektiv och till sist på med MC-stället. 

På med hjälmen, bluetooth kopplad till iPhonen och lite lämplig musik sedan bar det av över Älvsborgsbron mot första stationen, Klippan.

Älvsborgbron avklarad och sedan ta av av mot Klippan i den nästan 360 graders avfart. Bra nerlägg med varma däck. Härligt. Risk för dieselspill så det gäller vara beredd och inte ligga på gränsen där.

Så till sist framme vid Klippan. Dags och kliva av och fota lite.

Ut på bryggan bakom sjömagasinet, men var var alla? Såg ut ungefär som vanligt.

Kanske de glömt tala om för deltagarna att det var idag det skulle ske?

Fast som vanligt mysigt så det fick bli några bilder på bryggseglarna.

Så det fvar det. Fick bli att sitta upp i sadeln igen och prova nästa ställe. Amerikaskjulet.

Här såg det genast ut att hända lite mer.

Den största attraktionen var Isbrytaren Oden. Det såg man lätt på kön.

Det är en hög rackare, Oden. Undrar vad isbjörnarna tänker när den här passerar dem i Arktis?

Många orkade ändå ta sig ända upp.

Säkert fin utsikt. Själv avstod jag klättrandet eftersom det började bli riktigt varmt i MC byxorna. Jackan hade åkt av och skulle jag klättra upp på Oden hade nog byxorna också behövt åka av för att slippa värmeslag. Nu var det ju bara kallingarna under och man vill ju undvika skandal. Dessutom hatar jag ju att köa och det är säket ändå inget att se där uppe intalade jag mig och fortsatte längs kajen.

Nästa båt var Scandia från Sjöfartsverket. Eller existerar de inte längre. Kanske det är Transportstyrelsen?

Inte för båten var mycket att skryta med men jag råkar gilla sjömärken.

Swedish Coast Guard var definitivt nummer 2 i attraktionskraft längs kajen.

Danish rescue var också där och letade lämpliga Svenskar.

För i Danmark är det ju dagens goda gärning att hjälpa  leda en full svensk till båten.

Här var det ju goda möjligheter att göra många goda gärningar på en dag. Det var gott om både båtar och svenskar. Fast tyvärr för Danskarna så hade de missat att saker där kommunen är med som sponsor måste det vara politiskt korrekt och absolut inga öltält. Inte kan man ha det dejligt och ha öltält och få klämma en Tuborg. Så kul får vi svenskar bara ha när vi kommit över Öresundsbron.

Politiskt korrekt hade kommunen också talat om att vi skulle åka kollektivt eller cykla till evenemanget.

Fast en del åtlydde inte uppmaningen utan tänkte själva. En del valde bilen och andra tog till andra transportmedel.

Så fanns det ingen mer intressant båt att titta på,  så det fick bli en promenad i riktning fiskehamnen och fota vad som hände på älven.

Blandannat  Älv-vira hade bråda tider. Likaså hennes äldre släkting Fyran.

En del hade hittat till fiskehamnen och provade fiskelyckan. Att det är rätt ställe att få napp hörs ju på namnet.

Medan jag pratade med en tvättäkta  Kålle och Osborn om hur det ar i hamnen förr så tuffade Färjan Fyran på tillbaka under Slottsberget. Man kunde riktigt ana sig till hur det såg ut på den tid i hamnen som de här gentlemännen beskrev.

Det påstods vara bättre luft förr i Göteborg. Fast fan trot när man såg Fyran dra på för fullt.

Nu började det bli riktigt varmt. En del andra hade också satt sig för att ta det lugnt.

Själv längtade jag efter fartvind och efter den kalla ölen som man inte säljer på kommunala evenemang.

Så det var tillbaka till hojen och sitta upp för att dra på över Älvsborgsbron och till en väntande kall öl i kylen hemma.

 Det där var troligen mitt årliga blogginlägg. Fast kanske faller andan på igen och jag slår nytt rekord med två inlägg samma år. Den som lever får se.

Kan ni förresten lista ut vilka bilder som togs med 5DMKII och vilka med 5DMKIII.

Kan ge en ledtråd att den ena tog mest telebilder och den andra mest vidvinkel.

Så lyckas ni se det på en så har ni stor chans att lista ut de övriga.

MC tur, Göteborg via Norge till Båstnäs och retur.

Äntligen börjar det bli lite värme i luften. Min äldste son och jag passade på att besöka ett ställe jag länge haft på listan att se och fota. Det blev nätta 510 km innan vi var hemma igen.

Mer bilder och en resebeskrivning finns i länken nedan:

http://www.advrider.com/forums/showthread.php?t=573047

Ett smakprov.

Varning bilister, nu kommer vi!

Nu tänkte jag inte i första hand på att en del av oss på 2-hjul kör som idioter. Det vet vi alla redan. Fast överlever de länge nog brukar det bli vettiga förare av dem också med åldern.

Främst tänkte jag på att ni nu måste lära er att umgås med oss igen. Nu är det inte längre allt på 2-hjul som är mopeder på vägarna. Vi döljs lätt i dolda vinklar för speglarna. Så håll lite extra uppsikt före vänstersvängen och tro inte att allt med en lampa och 2-hjul kör i 50 km.

Vi vill inte stöta ihop med er, det har vi inte råd med!

Själv tog jag en liten avfrostningsrunda norr om Göteborg igår. Vädret var skönt och en nyservad mc med nya sulor gorde inte saken sämre.

Med i fickan fanns min lilla G9. Alltid lite besviken på den. Brusig, murriga färger och dåligt dynamiskt omfång trots raw. Beror väl på att jag till 95% använder DSLR kameror. Fast de kräver tankväska eller ryggsäck för att åka med på turen. Så igår fick lillebror duga.

Tillbaka till mc-åkandet.

Vägen gick via Kungälv och Rommelanda ut på riktiga landsbygden. Vägarna var i huvudsak torra men det ligger mycket grus i vissa kurvor och det är gott om potthål efter tjällossningen. Det är skönt att ha en Mc med ABS när gruset plötsligt ligger där i  kurvan. ABS borde ha varit standard sedan länge på MC. Det hade räddat många liv.

Man behöver inte komma långt norr om Kungälv på småvägarna förrän ödehusen börjar dyka upp. Landsbygdens avfolkning pågår fortfarande.

Till sist hamnade jag i Tjuvkil. Där var det inte mycket liv än. Även om vägen var vårlik så var sjövägen fortfarande svårframkomlig och ett antal båtar infrusna i hamnen.

Att få den ekan tät kommer inte bli lätt.

Till sist började det bli kyligare och jag tog den kurvigaste vägen jag känner till hem via Kornhalls färja. Turen botade mc abstinensen men gav också mersmak på nya turer så fort vädret tillåter. Bekvämt med BMW på fyra hjul men mycket roligare på två. 

Här är är vägen jag körde. Den kan rekommenderas för alla er andra Göteborgare som skall ut och lufta era 2-hjulingar.

Och kom ihåg, ta det försiktigt därute. Det är många ovana bilister, mycket grus i kurvorna och potthål i vägarna när man som minst anar det.

PS. Det där var mitt första försök att blogga. Vi får se om jag provar igen snart.