Kasper bloggar

Nu måste jag få beklaga mig. 

Husse har skaffat en ny fotoapparat. En som flyger och surrar som ett ilsket bi.

Han säger att han skall ha med den när vi åker och seglar. Det tycker jag är en djäkla dum idé.

Nu ser det mest ut så här när vi är ute och går. Han måste träna på att flyga påstår han husse.

Jag får ligga och vänta medan han håller på och fånstirrar i den där skärmen. Hur kul är det på en skala 1-10. Vi skall ju gå i bergen så jag får springa av mig och träna mina muskler. Det där med att flyga kan han låta fåglarna hålla på med. Det gör de mycket bättre än husse.

Husse säger man får bilder med nya perspektiv. Kyss mig där bak säger jag. Nej det behöver ni förresten inte. Det brukar jag klara själv.

Nej skall han hålla på så där när vi är ute och seglar så kommer jag ta tåget hem från Kroatien. Ligga där och vänta tills batteriet tar slut är ju bara sååå långtråkigt.

Åhhh, det var härligt att få skriva av sig sin frustration. Nu känns det lite bättre.

Hälsningar

Kasper

Kasper och jag tar ut en ny kurs.

Kanske har någon upptäckt att det varit lite tyst från min sida på sista tiden.

Nej det beror inte på att jag att jag tröttnat på att fota. 

Kasper och jag tar som vanligt våra promenader varje dag och kameran är ofta med. Kasper är lika förtjust i vatten som tidigare. 

Fast härom dagen visade han också en ny sida. När det dök upp en tik som också ville springa i vattnet och jaga pinnar,  så visade Kasper inget intresse av att springa om henne och ta pinnen.

Nej han höll sig strax bakom och fånstirrade på hennes vackra akter.

Tänk att en hanhund och en yngre man i övre tonåren kan vara så lika.

Varje vecka brukar den pappaledige sonen, hans son och jag träffas för att hitta på något. Förra  var det Universum som faktiskt också roade den lille. Vid varje sådant tillfälle brukar det också bli lite bilder.

En del riktigt härliga sådana.

En del med specialeffekt som när kameran immar igen när man kliver in i regnskogs delen av universum.

En skön drömlik effekt . Ungefär som när man en gång i tiden smetade vaselin på ett uv-filter för att få samma effekt. Lite som a la Hollywood.

Nej skälet till att det varit tyst är att jag startat ett nytt projekt som kommer bli ett förverkligande av en gammal dröm.

Skälet till att jag hamnade där är flera. Bland annat den tråkigaste vinter och vår jag upplevt i Göteborg så långt jag kan minnas. Ett väder som inte ens får en hund på gott humör.

Ett annat är jag nu har varit pensionär i 18 månader och börjar bli trött på att hela tiden fundera på vad jag skall göra i morgon.

Att bli pensionär är inte lätt när man varit projektledare för större IT-projekt och van vid att det ständigt händer saker som måste lösas. Fast nu är telefonen för det mesta tyst. Det blir lätt långtråkigt.

Så i början av året började jag fundera vad jag skulle göra åt saken. Kanske är jag lite enkelspårig i vad jag tycker är kul och givande i livet. Det är ungefär samma saker nu som det som intresserade mig när jag var tonåring. Det är utförsåkning i branta backar, gärna off-pist, MC-åkning till främmande resmål, dykning och segling. Jag vill gärna det skall vara lite äventyr och spänning. Så även om det yttre förändras blir det inre ganska så oförändrat.

När jag var ung började jag segla jolle tidigt. Vid 13 års ålder fick min morfar som också var lite äventyrlig till sin läggning boken om Sir Francis Chichester som var den förste att segla jorden runt ensam. Det  i sin Ketch, Gypsy Moln IV. Det tog honom 226 dygn och en mängd av äventyrligheter innan han var tillbaka i England.

Sedan jag den julen slukat boken har det varit en dröm att själv segla ut på de stora haven. Inte bara kajka runt i Skandinavien.

Nu har jag sedan ett par månader jobbat hårt för att drömmen skall bli verklighet. Jag är nu själv ägare till just en Ketch som ligger i Makarska i Kroatien och väntar.

En väldigt speciell dam som lyssnar till namnet White Lady. Det är en bastant dam med en midja på 4,17 meter. En längd på nästan 13 meter och en matchvikt på 19.2 ton innan man börjar lasta henne full med prylar.

Bilden tagen av förre ägaren. 

Ett dam med en intressant historia.

En direktör som köpte mahognytimmer från Honduras och importerade till Sverige. Sågade bordläggning av timret och lät det ligga till sig och torka i flera år.

Han bad sedan den välkände båtkonstruktören Arvid Laurin att rita en båt år honom. En ordentlig båt för långseglingar.

Det blev en ketch med höga fribord och på 42 fot. Ett fartyg byggt för de stora vattnen. Det sparades inte på kostnaderna när hon byggdes av Oxelösunds båtvarv. Hela undervattens skrovet är täckt av kopparplåt och hon har en 6-cylindrig diesel på 105 hk. Hela cravellskrovet har limmade bord.

 Hon har passerat Biscaya 3 gånger och gått tur eller retur till medelhavet via kanalerna 2 gånger. Under sina 36 år har hon bara haft 2 ägare. De har skött om henne med kärlek. De senaste 17 åren har hon seglat i de Kroatiska vattnen.

Nu är det min tur att få ynnesten att ta väl hand om henne

Att röra sig med båt mellan olika länder är betydligt krångligare än att passera gränser på land. Bland annat måste man kunna styrka ägandet av båten, att moms är betald inom EU. Att båten är sjövärdig samt att man har behörighet att framför aen båt på över 12 meter. Plus en hel del annat i vissa länder.

Så nu måste jag ta kustskepparexamen och ta om mitt VHF cert som är av den gamla typen innan jag har rätt att själva föra befäl på skutan.

Givetvis vill jag också dokumentera Kaspers och mina äventyr. Så nu försöker jag lära mig att också filma med både GoPro kameran och Fuji X-T2 i 4k och klippa ihop det hela till något vettigt.  

Får att ge mina videos en extra dimension har jag också införskaffat en DJI Mavic som jag nu försöker lära mig behärska och få vettiga resultat ifrån. Det har blivit några krascher under veckan som gått. Både i tomtens fläderträd och mot växthuset. Det har hittills kostat mig 2 trasiga propellrar. Fast Mavic pro är byggd som en tanks. Tur är väl det.

Fast skam den som ger sig. Nya propellrar lär komma från Cyberphoto i morgon. 

DJI är framsynta nog att skicka med 2 extra propellrar så ännu kan vi hålla oss i luften. Idag lyckades jag manövrera mig fram mellan träden i skogen utan att krascha en enda gång. Var mycket stolt över bedriften.

Om en månad räknar jag med att förberedelserna är klara så Kasper och jag kan starta en 3 dagars resa ner till Makarska och bosätta oss på båten för någon månad. Då skall allt provas och vi kommer kryssa runt och upptäcka vikar, städer och byarna på de närmaste öarna.

Modern navigationsutrustning skall installeras för att öka säkerheten. Bland annat AIS system så vi inte blir överseglade av någon stor båt.

Kasper kommer få sina vanliga promenader både morgon middag och kväll. Fast han lär få lära sig att också lyfta på benet mot mantåget när det behövs. På sikt kommer vi vara till havs under flera dygn i sträck.

Han har också fått en ny tjusig flytväst som han kommer få vänja sig vid. När husse sätter på sig flytväst kommer Kasper få lära sig att han också får ha på sig sin. Även säkerhetslina lär det bli när kulingen går över i styv sådan. Falla över bord är inget man vill uppleva varken som människa eller hund.

Det är inte ovanligt att seglare har hundar eller katter med sig även på seglingar över atlanten. De lär sig att hantera även den ovana miljön med stoiskt lugn. Så även Kasper lär ha stadiga sjöben om ett tag.

Räkna med att det kommer bli en och annan bild från våra äventyr  senare i sommar.