Öckerö en vacker vårdag i början av Februari.

Här på västkusten är vädret helt ur led. Endera är det ösregn varenda dag i en vecka eller två. Stormen förra helgen var både riktigt blåsig men kom också med  massor av regn.

Nu i helgen så kör vi det i repris med lika hårda vindar på styv kuling eller storm, då mätt över 10 meters medelvind och inte som vindbyar , högt  vattenstånd och massor av regn. Tur man har sjöställ för off-shore segling. Kasper har flera gånger sagt att om det fortsätter så här vill han ha en egen regnrock doggy style. Han vill inte se ut som en dränkt katt för det är bara så förnedrande enligt honom. 

Så plötsligt kommer en dag med vad som känns som en vårdag i början av april. Underverkens tid är inte förbi.

Eller hur Kasper visst känns det skönt här på stranden i solen.

Det är jätteskönt. Husse jag tar mig ett dopp medan du fotar. Kommer snart.

Prova du också. Det var dödsskönt. 

Bra ordval Kasper. Jag har ingen lust att frysa ihjäl. Jag stoppar inte ens stortån i vattnet utan torrdräkt och fleece-underställ. 

Strunt i det husse. Därborta är det en helskön tik som skäller. Kan inte jag få gå dit.

Kom ihåg att du har en tracker runt halsen så försök inte smita bakom ryggen på mig. Jag vet precis var du finns på metern. när.

Nej du Kasper vi skall faktiskt åt andra hållet. 

OK då. Får väl klättra upp klippan här så ser jag åtminstone lite bättre över buskarna. Hon ser helcool ut och luktar underbart. Vilken tik!

Samla nu ihop dig Kasper så går vi ut i vildmarken. Där kan du springa som du vill. Där träffar vi troligen på varken på folk eller fä. Alltså inga tikar som kan distrahera din tonårshjärna.

Så ut i spenaten och spring Kasper. 

Du har 4 ben och jag bara 2. Jag får trippar fram lite försiktigare och se noga var jag kliver. Inget steg är likt det föregående i den här stendjungeln.

Vilken ö ligger de där husen på, husse. Det är faktiskt Öckerö det också Kasper. Har du sett svanarna norr om dig?

Vart tog du vägen byracka. Ena sekunden här och i nästa borta. Var är du nu.

Jaså där är du. Ja där uppe kan man nog se svanarna minst lika bra.

Hmmm, Nu skall jag också bara hitta en väg upp i det lilla berget här. 

Djäklar också att vinden skall komma från samma håll som solen. Den vanliga fikaplatsen är alldeles för blåsig.  Det blir riktigt kallt i den här vinden. Fem grader i skuggan och 10 m/s är för tufft för att kunna njuta av maten.

Vi får försöka hitta lä om vi skall äta vår lilla picknick.

Här är det ingen sol men det får gå. Vi har i alla fall lä. 

Nu är du allt bra sugen Kasper. Som du redan luktat dig till är får du surdegsbröd med långlagrad Grevé. 

Nu har du tiggt dig till hälften av mina smörgåsar också din rackare. Att du gjort dig förtjänt det bara för  du gjort av med mycket fler kalorier för du sprungit mer än vad jag har gjort tycker jag är ett underligt argument. Vi skall dela broderligt på den italienska salamin när jag druckit upp kaffet. Nej du får inte 3/4 av salamin. Vi delar lika. Det är rättvist.

Det är väl inget att sitta och tjura för att du får vänta ett par minuter. 

Korven är borta och vår mat är slut. Nu får vi gå tillbaka. Solen kommer snart gå ner.

Typisk vik på västkusten. Högvattenlinjens tång och sjögräs är smyckad som den värsta julgran med plast i alla färger.   

Vet du Kasper att om 20-30 år finns det mer plast i världens hav än än det finns organismer. Detta räknat vikt.  Det som ligger här kommer från Sverige, Danmark , Holland och UK för det mesta.

Det där är nog är nog någon sillinläggning eller liknande från Holland.

Kasper tro du det var mamman som slängde i sin sopskyffel först och sedan gjorde hennes barn likadant. Eller kan det vara tvärtom?

Synd att den där molnbanken skulle segla in just före solnedgången. Det såg väldigt lovande ut för en fin solnedgång timman före. 

Det där måste vara svanarna vi såg tidigare i dag. De har tydligen simmat runt på ungefär samma tid som vi behövt.  Fast vi har förstås fikat också men det har säkert de också gjort.

Längst till höger syns varför svanarna plötsligt fick bråttom.  

De tunnga molnen vid horisonten gav lite annorlunda bilder mot vanligt.

Efter lite traskande var vi nästan tillbaka till bilen

Fast först tog jag en närmare titt på stranden som är ett av Öckerös badplatser. Här fanns flera motiv som det bör vara på en strand. Som flinta och musselskal.

Kasper undersökte densamma med nosens hjälp. Tydligen en plats där många hundar passerara. 

Så här borde hela stranden se ut. Det gjorde ofta stränderna på västkusten när jag växte upp. Detta med plast nedskräpningen och all annan skräp som kylskåp, fendrar nät och annat elände såg man ganska lite av. Då var fiskelådorna ofta gjord i trä eller möjligen wellpapp. I affären fanns det oftast papperskassar. Näten och trålarna var inte så ofta gjorda av nylon eller annat syntetmaterial. Frågan är väl hur vi skall komma tillbaka dit. Till material som naturen kan bryta ner.  Alltså till av jord är du kommen och jord skall du åter vara. 

Öckeröborna får gå man ur huse och städa sin badplast och ta hand om många ton plast och annat innan det blir en härlig sommstrand för bad igen.

Nu skall man komma ihåg att Öckerö är lindrigt drabbad jämfört med områdena kring Lysekil och Smögen. Här möts den jutskaströmmen som för med sig skräp från atlanten och främst UK, Holland  och Danmark. Samt den Norska sydliga strömmen samt norrgående strömmen från Östersjön. 

Ibland skräpet hittar man ibland också något som kan glädja en liten svart byracka.

Det var dags att gå till bilen och köra den korta biten till färjan. 

När vi fem minuter senare var där hade blåtimmen redan startat.

Kasper och jag hade haft en lång och skön eftermiddag på Öckerö. Vi var båda lite trötta men nöjda med vår utflykt. Det blev kanske inte de bästa bilderna , men fotograferande var en bisyssla i sammanhanget.

När det blir lite varmare och vädret är bra är vi snart där igen på någon av Göteborgs norra skärgårdsöar. Något både Kasper, min fru och jag har gemensamt.

Min fru främst för hon älskar stenar av olika slag.  Skulle hon kyckas få med sig alla vackra stenar hon sett under en normal promenad på öarna skulle jag behöva lastbil för att få hem det hela.

Så Kasper och jag säger "Klart slut från White Lady,  Sierra-Juliett-Oscar-Quebec.

En eftermiddag i stenens värld

För andra dagen i rad var vädret ganska hyggligt. I går Söndag fick Kasper gå mycket i koppel. Jag bestämde mig därför att utnyttja vädret och åka dit där han kan springa som en galning. Vilket han givetvis gör.

Först får vi ta bilen till Hjuvik. Kasper är precis som småbarn. Han vill att det skall ske nu med detsamma. Därför gnäller han lite där bak för att visa att åka bil inte är kul.

När vi väntar 5 minuter på färjan får han komma ut och sniffa runt lite. Som syns på skylten skall vi till Hönö/Öckerö.

Färjorna går mycket tätt under dagtid så man behöver aldrig vänta mer än några minuter. 

Husse jag protesterar. Åka färja är inte heller inte kul. Det är verkligen synd om mig.

 Efter cirka 15 minuter är det dags att köra av färjan.

På vägen dit vi skall kan jag inte låta bli att stoppa till vid hamnen. Efter att gillat alla typer av båtar och framförallt segling dras jag alltid till havet och hamnar.

Här är det lite aktivitet. 

Ett par yrkesfiskare tydligen som lastar havskräftsburar. Det är ett hållbart fiske och borde vara det enda sättet man borde få fiska kräftor på. Trålningn sliter sönder mjukbottnarna där kräftorna håller till värre än vad någon bulldozer skulle lyckats med. I Kosterfjorden finns korallrev som trålning efter räkor och främst kräftor totalt slitit sönder. Dessa koraller växer mycket långsamt. Det kan ta 1oo år eller mer innan de når sin maximala storlek på 1-1,5 meter i höjd.

Så jag uppmanar er alla, köp inte trålfångade kräftor. Här lite mer om varför: http://extra.lansstyrelsen.se/kosterhavet/Sv/nyheter/2015/Pages/2015-03-28.aspx

Lille Kasper går fortfarande ovch gnäller . Han är inte nöjd med mitt val av ställe för en promenad. Turisterna verkar tycka likadant för vandrdarhemmet är så stängt och bommat som det kan bli.

Bäst att gå tillbaka till bilen och kör den sista biten. Det är hit Kasper vetat att vi skall och därför gått  gnällt. Här är han fri och kan springa som han vill.

Frid och fröjd. Vi är mitt ute i spenaten. Här verkar inte finnas en själ förutom Kasper och jag själv. En kort bit till och vi kommer till stenens rike. Kasper rusar fram någonstans i närheten.

Detta kan vi kalla entréen till stenens värld. 

Här ute finns det knappast någon växtlighet utom lavar och annat smått. Fast på våren poppar det upp små blommar där det finns den minsta gnutta av jord. 

Här ute kan Kasper springa som han vill. Själv känner jag också en frid i det här landskapet. Allt man hör är vågornas skvalp. Ständigt sökande en väg framåt bland stup, skrevor och omöjliga passager.

I dag såg eller hörde vi inte ens en mås. Det var inte ett enda störande ljud.

Med havsutsikt men i lä så plockar vi fram vår lilla pickninck. Kasper försöker givetvis att köra in hela huvudet i min kameraryggsäck för att komma åt det som luktar så gott därinne. Ett skarpt nej från min sida sätter stopp för det kuppförsöket

Smörgåsarna försvinner på ett par minuter. Nu har vi bara en Italiensk torkad salami och kaffe kvar. Korven delar vi på jämnlikt. En skiva till dig en skiva till mig.

När också salamin är slut är dags att fortsätta vår promenad.

Från och med här är det inte mycket att kommentera. Det är granit och andra bergarter. 

Solen är på väg ner och det är dags att lämna stenens rike bakom oss. Ett ställe Kasper och jag ständigt återkommer till. En plats där jag finner ro för det är så lite som distraherar. 

Go kväll.

Mölndalsforsen revisited

Nu idag Söndag var det dax. Jag har besökt Kvarnbyn 3 gånger på en vecka. Första gången var det blytunga moln och duggregn när Kasper och jag rekade stället.

Det blev lite bilder då också men ljuset var som halvskymning trots det var strax efter lunch.

Den andra gången åkte jag dit på kvällen i ösregn för att se om lamporna i forsen var tända även en vanlig kväll. Var snabbt ur bilen och kunde konstatera att det var dom.

Tog ett par bilder handhållet med stöd av kameran på ett räcke .

Idag sken äntligen solen för första gången på över en vecka. Nu var det dags. Övertalade även hustrun att följa med. Kasper behöver ingen övertalning han kommer med oavsett.

Ryggsäcken var packad med Canon 5D MKIV samt ett 24/1,4, 35/1,4 och 85/1,4 Dessutom Fuji X-H1 bestyckad med 50-140/2,8 OIS. Stativet var givetvis också med.

Nu skulle det bli åka av.

När vi kom dit var det fortfarande glöd från den nedåtgående solen på byggnaderna högst upp. Tyvärr nådde det inte ner till forsen.

Lilla Götafors är en förening eller kanske festlokal där man första Söndagen varje månad har musik, loppis samt utställning av konst och förstås fika. Det var precis slut när vi kom.

Skylten och blommorna verkar välkomnande så får väl gå in och kika.

Det verkade väldigt trevligt där inne så det får bli ett besök om en månad eller två. Pratade med en av de som organiserar det hela. Som sagt första Söndagen varje månad arrangerar de något liknande.

Vi tog sedan en promenad uppåt i väntan på solnedgången och blåtimmen.

Det är ganska intressant hur många av husen som har en kanal eller tunnel igenom husen. Troligen satt skovelhjulen som skulle förmedla vattenkraften till olika maskiner inomhus.

Det finns en hel del utrustning som man ser är riktigt gammal men fortfarande används. De gjorde ordentliga grejor förr.

Det börjar mörkna och blåtimmen har anlänt.

Borta i väster glöder dock forfarande solen.

I sydost har blåtimmen och månen tagit över. Nu är det bara att vänta på att ljuset i forsen skall tändas.

Mycket riktigt tänds belysning 10 minuter senare. Blåtimmen ger fortfarande tillräckligt med ljus så att byggnaderna får ljus.

Jag tycket det blev en riktigt lyckad söndagsutflykt.

En som stormtrivs på den här typen av utflykter är förstås Kasper. Att vara med både husse och matte på äventyr är bland det bästa som finns.

Go natt.