Som att koka soppa på en spik och lite vatten.

Hunden måste ut på en långpromenad och få springa av sig lite överskottsenergi. Eftersom det inte regnar och är halvmulet tar jag med mig kameran och det nya teleobjektivet. Kan ju testa lite medan hunden ränner runt.

Ute i Björlanda upptäcker jag snart att något saknas. Det är tyst. Inget fågelkvitter inte heller några fåglar. 

Inte ens en mås i luften. Det är dött.Det är som om allt liv har flytt platsen.

Även naturen känns som den är nära döden Det är mest nyanser av brunt och grått.

Långt bort ser jag åtminstone några buskar med lite vitt. Det får väl bli en bild och se om det går att göra något av det.

Lite längre fram en likadan buske men på lite närmare håll. 

Kasper tar sig ett bad och undrar varför jag går runt och suckar. Han tycker det är toppen och massor av härliga vattenpöllar att dundra igenom i full fart.

Jag känner mig som en kock som blivit tilldelad en spik och en liter vatten samt tillsagd att göra något av det. Tack naturen men det är inte helt lätt. 

Äntligen något som har någon annan färg än. grått, brunt eller vitt.

Det är väl bara fortsätta dokumentera November på västkusten. Kan vara bra att titta på de bilderna i September nästa år så jag kommer ihåg att boka en resa och fly det här. 

Inte en fågel, inte ens en mås. Vart har fågellivet tagit vägen?

Start och måltribunen på skäret Välkommen är naturligtvis stängd för säsongen. Fast det verkar ju allt annat vara också.

Till och med solen verkar ha tagit en resa söderut. Vi får bara lite svaga strålar av den där den befinner sig på sydligare och trevligare breddgrader.

Jag hatar verkligen November på Västkusten. 

Gatufoto och porträtt med för mig nya Fuji 100-400.

Så var Canon 5DS r såld och jag har helt gått över till Fuji. En massa Canon prylar kvar som jag nu måste    se till att få sålt. 

Samtidigt har jag investerat i den sista delen som saknades i samligen objektiv. Ett Fujinon 100-400/4,5-5,6. Nu skall jag täcka från 16 mm till 900 mm.

Det nya 100-400 imponerar direkt. 

Varför inte börja med en gatubild eller fick det inte heta gatufoto när man fotat inne på ett fik. Mig gör det desamma.

Mörkt  var det i allaf all och jag fotade handhållet.

Taget på 1/30 bl. 5,6 på 400 mm, vilket motsvarar 600 mm på småbild. IS i detta objektivet är något alldeles extra.

Ett porträtt på dottern som jobbar med sitt examensarbete och grubblar på något.

Tagen på 1/40, bl. 5.0 och 205 mm i småbild.

Den är framkallad i ON1 raw som släpptes idag i pre-release och också konverterad i svartvitt i ON1.

När man tar de första bilderna med ett nytt objektiv så är det ofta något oskyldigt offer som får ställa upp. Inte sällan kattten eller hunden.

Nu skall vi inte bryta den traditionen utan måste givetvis ha med en bild på Kasper också. Eller hur till odåga.

Tagen på 1/4 på bl. 5,6 handhållet med stöd för armbågen mot fotöljen jag sittter i. Cirka 450 mm i småbilsformat.

Tror jag kommer trivas med det här objektivet.

Go kväll.

Vi äter för mycket kött så vi skall minska om vi vill vara PK

Det ligger mycket i detta. Nu när både många kineser och Indier har råd att äta kött lika ofta som vi själva leder det till en massa besvärliga miljöeffekter. Så något måste göras. 

Köttproduktionen släpper ut lika mycket drivhusgaser idag som hela transportsekton inklusive våra privatbilar.

Fast debatten spretar kraftigt och glömmer att ta tag i många saker som inte rör miljöpåverkan men som är saker som bör vara med om vi pratar körrpdouktion och vad vi bör äta. Inte då minst djurens villkor.

Fast jag tänkte börja i en annan ända.

För igår var jag för andra dagen i rad och hämtade kött till familjen.

Den här gången skulle jag hämta lammkött på Töllås fårgård. Ett litet ställe på norra Orust.

Efter en cirka en timmes bilresa från Göteborg landar jag i denna lilla idyll. Detta är gårdsbutiken och också det stora köket där mycket av vad som säljs lagas. Det säljs både i gårdsbutiken men också på otaliga marknader runt om i Västsverige.

Här har de också sommarcafé vilket är ett mysigt ställe att besöka om ni har vägarna förbi.PÅ sommaren givetvis.

Så låt mig parkera bilen och leta reda på Barbara så går vi in.

I den lilla butien finns en mängd hemmalagade saker som får det att vattnas i munnen. Inte minst deras lammkorv. Den är fenomenal.  Saft, sylt, marmelad och gelé finns också i ett rikt utbud. Det finns också fårskinn och en del annat som inte går att äta.

Det här är en butik där man bara måste snoka runt ett tag. Jag har varit här minst en gång om året för att hämta kött nu under mer än 5 år. Ändå måste varje gång  gå runt ock kika för det finns alltid något nytt.

När Barbara och jag har ordnat med det ekonomiska och jag också fått köpt lite myntagelé för det måste man ju ha till lamm, och några lammkorvar så tänkte jag ta er med ut på gården.

Detta är som sagt en idyll där man direkt finner sig till rätta. Ett ställe jag mår bra men ändå viktigare är att jag faktiskt också tror att djuren gör det. Här strövar ankorna omkring fritt och är inte ett dugg rädda för mig. De skockas runt mig när jag sätter mig på knä för att ta ett par bilder.

I lammstallet är det lugnt och avslappnat. Lamm är givetvis nyfikna så någon kommer genast fram för att se vem det är som hälsar på.

Andra tittar lite slött eller fortsätter att äta eller sova.

En kommer fram och vill bli kelad på huvudet och bakom örat. Tror nog han är hund.

Här är det inga stressade djur.

Andra tittar bara roat på.

På sommaren är de nere på strandängarna och betar. Där finns mycket örter som bidrar till köttets fina smak.

Så har jag dåligt samvete för att familjen sätter i sig kött från ett av deras lamm per år?  

Nej inte det minsta. Här hade de det bra så länge de levde. Utan antibiotika eller några konstlade metoder för att de skulle växa snabbt. Här lever de i en naturlig rytm.

Innan jag får köttet är det ordentligt hängmörat som både gör det mört men också får fram smaken.

Varken det älgkött eller det lammkött vi äter skäms jag ett dugg för. Det kommer från djur som hade det bra under den tid de levde.

Här finns en länk till Töllåsgården om ni är intresserad av att ta en fika till sommaren eller att handla.

http://www.fargard.se

Fast sedan har vi förstås den andra sidan av myntet.  De djur som inte är lyckliga så länger de lever. Utan snarare lever i ett helvete.

Här är ett nytt inlägg från tyskland om deras köttindustri. Där man börjar och tala om fläskfabriker med 300 000 grisar. En grisbonde i Tyskland idag tjänar 6 euro på en hel gris. Då krävs det många grisar om det skall bli en hyfsat vinst. Därav stordriften. Svårt att tro att grisarna är särskilt lyckliga på ett sådant ställe. DE som driver fram detta vansinne är vi konumenter med vårt prisfixering.

Detta är en intressant debatt för att se vart Tysk köttindustri är på väg. Sedan skall vi komma ihåg att det även där finns producenter som är lokala och mer liknar Töllås.

https://www.facebook.com/isabel.elena.5/videos/1220632407996970/

Det är engelsk text till inslaget om ni inte förstår tyska.

Sjäkv gillar jag att laga mat och förstås också äta den. Det gör mig också intresserad av råvarorna och att ifrågasätta en hel del när jag lär mig mer om hur det fungerar.

Varför skall jag köpa så kallade svarta oliver som egentligen var gröna och sedan blektes i kaustiksoda så de blev grå och till sist färgades svarta. Det är sådana där billiga som brukar finnas i salladsbuffén på luchrestaurangen. Samt till billiga hyllan i matbutiken. Varför skall jag köpa sådana som inte smakar något och hur kan de få kallas svarta oliver när de inte är det? Svarta oliver my ass. En gång tiden trodde jag det var svarta oliver. Nu vet jag bättre.

Eller köpa tjusigt röda tomater som inte smakar ett dugg. Vet ni varför tomaterna förlorat smaken?

Jo genom genmanipulering . Fast det kallas inte det utan växtförädling eftersom man indirekt förändrar generna genom att korsa olika sorter som har egenskaper man vill få fram och förstärka. Egentligen vad gör är ändå att förändra genomet h0s växten.

Jo när man korsade fram sorter av tomater som alla blir röda samtidigt så förvann den gen som ger tomaten smak. De råkar sitta på samma genpar som de som gör tomtaten röd och ser mogen ut. En egenskap in och smaken ut.

Käckt och rationellet för producenten när man kan plocka allt samtidigt . Fast de verkar ha glömt bort att det är jag som konsument som köper det hela till sist. Jag vill ha smak på mina tomater annars kan det vara.

Nu tillbaka till kött. Ibland vill jag grilla en härlig entrecote. Älgentrecote har för lite fett för att göra sig bra på grillen. Så då plockar jag ner entrecote i vagnen när jag är på ICA.

Sedan glatt hem och få fart på grillen. Med stigande hunger ordnar man till alla grejor man skall ha till och kanske också gör sig omaket att göra en egen bernaise eller en pepparsås.

Så äntligen är allt klart Man sätter gaffeln i den första köttbiten och upptäcker snart att den är seg, den är smaklös och trist trots sitt pris på 250 kr/kg. Därför den är vakummörad och felbehandlad. Ibland är den bra men allt för ofta inte. Mamma Scan är inte att lita på och inte heller deras kollegor i branschen.

Varje gång känner jag mig lurad. Jag fick kött till ett pris jag var beredd att betala fast jag fick en usel kvalitet på köpet och blev blåst.

När det gäller fläskött är det ändå värre.

Så därför har jag gett mig själv ett nyårslöfte redan nu. Det skall inte bli något mer dåligt kött från varken ICA eller COOP. Det är mitt sätt att rösta med fötterna och protestera mot köttindustrin.

Vill jag ha en bra entrecote för jag åka ut till Björlanda gård, 10 minuters bilresa bort och handla från deras gårdsbutik. Där vet jag att djuren har det bra, att köttet är hängmörat och alltid smakar prima.

Jag kan köpa lite mer än jag behöver så har jag i frysen när jag blir sugen.

När det gäller fläskkött skulle jag gärna komma i kontakt med ett ställe där man kan köpa vldsvinskött. Jag har sökt efter det på nätet under flera år men haft svårt och hitta någat bra ställe i närheten av Göteborg. Finns det någon här som har ett tips?

Sedan det där politiskt korrekta. Jag tittade på Jordbruksverkets siffror. De anger att vi äter 87,3 kilo kött per år per capita. 

Fast vänta lite nu. Det är 243 gram per dag. Det är  2 big mac per dag eller kanske mer.

Den siffran tror jag inte ett smack på. Det måste inkludera allt spill i produktionen och sånt som slängs hos grossister och detaljister. Fast även om man korrigerar siffran med det så verkar den orimligt hög.

Annars skulle alla av oss se ut som tunnor för vi äter ju inte bara kött.

Jag gillar kött och eftersom jag lagar det mesta av maten i hushållet är det ofta något som har med kött.

De 66 kilo älgkött och lammkött jag nu hämtat hem under de senaste dagarna täcker gott 90% av det kött vi äter. Vi är 3 i hushållet inklusive vår vuxna dotter som går på universitet. Det blir alltså 22 kilo per person. Nu äter min fru samt dotter också gärna det  som inte innehåller kött och lagar sådant att ta med sig i sin lunchlåda. 

Så min köttkonsumtion är då kanske 50% av köttet och landar då på 33 kilo.

Men hur jag skall komma upp i 87,5 för att vara en medelsvensson i köttkonsumtion fattar jag inte.

Det är något sjukt med den här debatten och siffrorna luktar skumt.

Det var sådana tankar som for genom mitt huvud på vägen hem från Töllås genom ett grått men ändå vackert landskap. Min dotter som är mycket miljömedveten hade visat mig den tyska debatten dagen innan.

Samtidigt hade jag på Töllås sett hur det kan vara när det är som bäst. Så det får mig att besluta att den djurproduktion jag inte etiskt kan acceptera skall jag inte heller handla från. Istället för bli bättre verkar det vara på väg att bli ändå säme för djuren. Det kan inte jag ställa upp på. 

Sedan har jag då problemet med att isterbanden som jag gillar och lagar ganska ofta kanske innehåller kött från danmark eller tyskland men ändå kan märkas som svensk. Ja där har jag inget svar ännu.

Från och med nu får det gärna vara kött men bara från leverantörer där djuren har det bra.

Död älg och lycklig Kasper till slut.

Idag var det dags att åka till Värmlands Nysäter och hämta årets leverans av ägkött. Det är nämligen där vår slaktare och leverantör håller till.

Denna tradition börjar nu närma sig 20-års jubileum.

Fast Kasper var inte glad idag när både matte och husse stack iväg på morgonen.

Han förstod ju inte varför.

Efter att legat bakom lastbilar man inte kan komma om på E45 eftersom vägen bitivs är usel och sedean duckat för en så där 20 fartkameror så kände jag starkt efter kaffe 2 timmar senare.

Det blev Tössestugan några km före Åmål som vanligt.

Ett ställe som både är mysigt och har bra mat och kaffe.

Ett ställe jag varmt rekommenderar.

Sedan var det på det igen. Nu på en lite mindre väg så farten kunde höjas en aning och man slapp somna bakom ratten.

Efter 45 minuter  var vi framme.

Det första som mötte oss var råvaran själv. Man får direkt lite dåligt samvete och känner medlidande när man ser skogens konung i det här skicket. Själv brukar jag ju bara skjuta på detta ståtliga djur med kamera.

Det var bäst att gå in för att sortera upp köttet och stoppa i påsar samt märka det så vi vet vad som är vad när vi kommer hem. 

Inför köttbitarna slipper man ha dåligt samvete.

Sedan bestämma sig för vilket rådjurskött vi också skulle ha.

Sedan var det bara att tacka Frank för i år och vända kosan tillbaka mot Göteborg. Fast den här gången tog jag vägen äver Årjang, och sedan 172 ner mot Uddevalla och slutligen Göteborg.

Klart trevligare körning.

Tre timmar till på E45 skulle bara lett till nervöst sammanbrott. Jag hatar den vägen.

Så klockan 15 är vi tillbaka vid startpunkten.

Kasper kommer förstås genast ut och viftar på svansen för att hälsa oss välkomna hem.

När han sedan får presenten vi hade med oss från slaktaren håller han verkligen på att tappa hakan både bildligt och bokstavligen. Det här benet väger  några kilo.

Så han tillbringade en hel del tid med att ligga på gräsmattan och tugga på sitt fina ben.

Till sist kom han in och uptäckte att där packades det kött i mängder i köketoch det var ju minst lika intressant.

Så nu ligger han under mitt skrivbord och sover med paltkoma.

Så slutet gått allting gott hälsar han med en trött suck.

Go kväll.

För första gången på 2 veckor blev jag inte blöt under långpromenaden.

Idag var det som vanligt dags för en långpromenad med den lille svarte så han får springa av sig. 

Den här gången i Skändlaberget som är en instressant plats med lämningar från några av de ädsta bosättnigarna som finns i Göteborgsområdet. Här fanns bevisligen människor och gårdar för mer än 3000 år sedan. Nog om det.

Kasper väntar med mängder av spring i benen så nu kör vi.

Notering till mig själv. Tänk på att Fujis auto ISO inte tar hänsyn till brännvidd. En stor svaghet.

Kom ihåg att köra på T istället för A din djäkla slarver. Koppla in hjärnan och sluta slöfota.

Så här i November är det mörkt i skogen men också en skön dunkel stämning. Skändlaberget har en väldigt intressant och skiftande natur.

Mossan i skogen är otroligt grön på grund av allt regn vi fått de sista veckorna.

Den lille svarte satan far fram på stigen så han skrämmer slag på skatan. Så honom kan man knappt få skarp när det är så mörkt.

I Dalen nedanför berget var det för 3 000 år mer en å eller kanske skall man kunna säga havspassage mellan Göta Älv och Nordre Älv. Här kunde man alltså inte odla eller ha gårdar. Det var därför man bodde  på sluttningarna runt eller på det här berget.

Frun undrar var han nu tog vägen det lille svarte saten.

Bara lite framför oss visar det sig.

Så till alla ni som bor i Göteborg kan jag rekommendera en promenad på Skändlaberget. Ett bra utflyktsmål. Fast ni bör naturligtvis välja en dag med bättre väder.

Go kväll.