OmTag. Varför storformat på natten?
Om man ”bara” skall visa bilderna på skärm och dessutom skannar negativen så kan man givetvis utifrån ren bildkvalitet ställa sig frågan varför man skall gå upp i format och plåta analogt?
Hittade en bild tagen för drygt 10 år sedan med storformatskamera som visar samma plats som en bild jag tog i natt med den digitala fullformataren. Nu skiljer det en del i ljuset i bilderna, storformatsbilden har ett mjukare ljus beroende på moln och lite dis. Hade det inte varit för den skillnaden är jag säker på att jag fått till dem så att de i stort sett blivit identiska i gråskalor och kontrast.
Enkelt uttryck, det går att fixa bilder för skärm som knappast går att skilja från varandra oavsett om man använder en storformatskamera och plåtar film eller en digitalkamera med relativt låg upplösning och höga iso. I mer högkontrastmiljöer på natten upplever jag dock att jag får finare tonövergångar och mer info i låg och högdagrar med det större formatet som jag skrivit om tidigare, men även detta går att fixa med HDR till exempel.
Gör man riktiga mörkrumskopior däremot är ett större negativ oslagbart och det är även där det fullt ut kommer till sin rätt anser jag. Så om jag nu inte gillar att jobba i mörkrum varför skall jag ”plåga mig själv” med att fotografera i större format och "offra" all tid och krångel det medför?
Det handlar om hur man ser på själva fotograferandet, om man ser det som jobbigt att stå kanske en halvtimma för att ta en bild och dessutom släpa med sig en ganska skrymmande utrustning är det givetvis ganska liten mening. Om man däremot gillar det och ser själva plåtandet som en form av meditation där man tycker om att knalla runt, söka utsnitt, sätta upp sina prylar, exponera för att efter detta framkalla och jobba med negativet innan man ser sitt resultat kan det vara ”en lisa för själen”.
Man tvingas att varva ned, något som jag tror många mår bra av i dagens stressade tillvaro. Jag känner också en betydligt större tillfredställelse med bilderna när jag trampat runt en hel natt för att kanske fotograferat 4-5 bilder. Om jag dessutom lägger ned minst lika mycket tid för att ta fram en fin mörkrumskopia så får den givetvis ett helt annat värde för mig än ”en bild av 50” som jag tagit i steget med digitalisen och skrivit ut på skrivaren även om den sistnämnda även den kräver sitt jobb.
För mig som är uppvuxen med det analoga blir fotograferandet på natten med film och större format alltid mer att ”fotografera på riktigt” än när jag går runt, som jag oftast gör, med digitalkameran och kan plåta på samma sätt som på dagen oavsett att det är mörkt.
Bildinfo:
Storformatsbilden är plåtad med Wista 45 SP, Rodenstock APO Sironar-n 150/5,6 på Kodak Tmax 100. Exponeringstid ca 12 minuter på f/22, filmen framkallades i Rodinal 1+100 15 min med sparsam agitering.
Digitalbliden är plåtad med Nikon Z6 II, Nikon Z 50/1,8 S och som alltid i raw-format. Exponeringstid 1/25 sek på f/2,5 och iso 3600.
PS. Ett storformatsnegativ 4 * 5" har 15 gånger större yta än en fullformatssensor.
När jag var yrkesfotograf med ansvar att driva en stor fotoateljé runt, använde jag alltid det senaste i utrustningsväg. Numera som glad amatör, använder jag alltid det som jag tycker är roligast.
För mina ögon och på min skärm, ser storformatsbilden bättre ut. Det kan ju, som du antyder, vara en bildbehandlingsfråga.
/Affe
Ljuset är inte inte likadant i bilderna, så det försvårar att jämföra. Den digitala bilden är bra bildbehandlad, men känns på något sätt "platt".
Nu vet jag ju facit, vilken som är vilken, men betraktar man bilderna en längre tid och "tar in" bildinformationen, så är storformatsbilden överlägsen och ett hantverk som den digitala inte är på samma sätt. Mvh Wolfgang
/Affe
Dock är jämförelsen kanske inte helt snäll mot småbildskameran i och med att den är tagen på hög ISO och ganska stor bländare, handhållet förmodar jag. Även om moderna kameror är imponerande på höga ISO, så är det oundvikligt att man tappar kvalitet på det. Ska man verkligen göra en jämförelse så får man ta fram stativet till den också, men då blir det inte riktigt lika smidigt förstås...
Dock saknar man ändå de möjligheter som storformatskameran har att flytta runt objektivet, även om man delvis kan kompensera med ett PC/TS-objektiv. Dock är ju även dessa mindre flexibla i hur de går att röra. Vill man tippa skärpeplanet samtidigt så är Nikons befintliga också låsta mellan axlarna förutom det nyaste 19 mm, om man vill göra både och samtidigt. I det här fallet hade väl i och för sig standardmonteringen kanske varit lämplig då man vid förskjutning uppåt/nedåt kan lägga skärpeplanet snett in i bilden på iaf 24 och 45. Minns inte om 85 är likadan, men jag tror det. De går att montera om, men det är ju inte något man gör mer än en gång i princip.
Att fotografera handhållet med PC-E-objektiven tycker jag går, men då får man nog hålla sig till att bara flytta runt utsnittet, för att få ordning på skärpeplanet som far runt och vrider sig med fokusering handhållet känns som grav överkurs. :)
Min poäng med inlägget var lite att vissa saker gör man till stor del av andra skäl än att den färdiga bilden skall bli så mycket bättre.
/Affe