OmTag. Tillbaks till det analoga?
Det analoga fotograferandet verkar få lite av en nytändning. Det skrivs en hel del om det på olika bloggar. Jag har själv ganska stor erfarenhet av att plåta analogt och de senaste 25 åren i huvudsak svartvitt.
Det förs fram en hel del olika argument om varför man går från det digitala till det analoga. En del kan jag förstå och sympatisera med, andra har jag efter egen erfarenhet svårt att köpa.
Om man plåtar analogt för att man vill gå ned i tempo så får man ju det långsammare tempot på köpet. När man plåtar med film kan man ju inte direkt se bilderna man tagit och kostnaden gör kanske också att man inte ”bränner iväg” en massa bilder bara för att man kan.
Om man kommit in i den digitala (o)vanan att hela tiden kolla på skärmen vad man plåtat och att ta en massa ”överskottsbilder” kan det säkert fungera att plåta analogt för att komma ned i tempo och kanske ta bilder med lite större urskiljning.
Att man skulle se skillnad på en analog svartvit bild som man senare på ett eller anat sätt tagit in i datorn handlar som jag ser det i första hand om bildbehandling. Däremot finns en massa bilder som jag idag kan ta med min digitalkamera som jag inte skulle kunna ta med min Leica och svartvit (eller färg) film. Egenskaperna vid bristfälligt ljus är helt enkelt så mycket bättre med det digitala.
Som sagt, om man plåtar analogt för att man vill komma ned i tempo kan det givetvis vara ett skäl så gott som något. Om man däremot hävdar att de analoga bilderna på något sätt skulle vara annorlunda att titta på har jag svårt att hålla med.
En konkret fördel med det analoga är att det tillåter mig att gå upp i format, de största konsumentsensorerna idag håller inte ens det vi normalt kallar mellanformat, alltså minst 6 * 4,5 cm och dessutom är de för dyra för de flesta av oss. Större format ger alltid vinster i teknisk bildkvalitet.
Men som jag ser det är att plåta analogt för att sedan genom att skanna/fotografera av negativen och digitalisera dem lite att gå över ån efter vatten. Kör man fullt ut och även gör sina mörkrumskopior öppnar sig däremot en annan värld, inte för att bilderna kanske blir bättre än om jag skriver ut dem, men känslan av att ”gjort det mesta själv” genom ett traditionellt hantverk från start till mål är speciell.
Jag tror att denna debatt skulle tjäna på om flera sa att de gjorde det bara för att de tycker att det är roligt istället för att försöka hitta en massa ”rationella” argument. Glädjen i det vi gör är den största drivkraften för de flesta av oss och det räcker i sig själv som argument tycker jag.
Jag håller med dig. Glädjen att göra bilder när jag vill är det avgörande för min fotografi. Det har hjälpt mig att komma genom många svåra perioder i livets upp och ned. Sedan början av åttiotalet har hanteringen av olika fotografiska hantverk hjälpt mig att finna glädje. Även perioden efter pension har lysts upp genom plåtande och skrivande av bloggar. Vem skulle annars vara tokig nog att göra fotoböcker och plåta varje dag i femton år om det inte vore roligt och avkopplande.
Ha en fin foto dag eller natt
Bob
Visst är det så.
/Affe
Sedan har jag personligen en speciell mycket konkret anledning att plåta analogt. Jag är teknikhistoriskt intresserad, och älskar mina gamla kameror. Dom går nu en gång på film.
/Affe
att göra bilder
att fotografera
är rena terapin
ett billigt
enkelt sätt
att
utforska sig själv
lära känna sig själv
vilka motiv väljer jag
vad gör jag med dom jag väljer ut
vad tror jag själv om varför jag väljer dom etc
bra för mig och många andra
om
vi kom bort från det eviga tekniska tjatet
(om rätt och fel - kunnandets kvalitet om sin kamera är bra)
dom människorna kommer ju aldrig vidare
ändå en pseudo-maktfaktor
som många osäkra följer och stoppas i sin utveckling av
/inger
låt din egen glädje blomma
Kunskapen om det tekniska är bra om den hjälper oss att ta de bilder vi vill ta tycker jag. Sedan finns ju dem som har det tekniska i sig som sitt intresse och finner glädje genom det, inget fel i det heller tycker jag.
/Affe
jag frågade en teknisk typ häromdagen hur den perfekta bild är
som han pratar om, om jag kunde få se ett exempel
svaret jag fick var, "det är upp till var och en"
då kan jag inte förstå detta eviga prat om den perfekta bilden, om det gäller vad man själv tycker
kanske jag missförstår alltihopa
det säger inte annat än att mäta sina kunskaper om ljus, gluggar och annat med varandra
det är grejen
en slags Perpetuum mobile
som ändå gör att många känner sig underlägsna och tror att det finns den perfekta bilden - att den är målet
tragiskt på något sätt, men dom håller ställningarna
jag tycker däremot att Göran Segeström är intressant och ger människor frihet i sitt skapande
nog om detta
/inger
/Affe