OmTag. Svartvitt när färg är för svårt
Jag gillar det svartvita, ibland kan det renodla bilder så att de blir tydligare som exempelvis många porträtt tycker jag. Och ibland fungerar det på motsatt sätt så att man från en färgad yta med detaljer i stället får en grafisk abstraktion.
Oavsett så tycker jag ofta att det svartvita är mer meningsbärande för mig, bilderna blir renodlade och lättare att ta till sig. Jag föredrar även att plåta med film, eller analogt som de flesta säger. Anledningen handlar mindre om slutresultatet än om tempot. För mig känns det bra att vara tvungen att varva ned när jag fotograferar, resultatet finns inte innan jag plåtat hela rullen och framkallat.
Det finns dem som kan plåta på samma sätt även med en digitalkamera, jag kan det inte. Andra tycker att det är en fördel att kunna kolla sina bilder direkt, för mig är det inte så. Oavsett om man plåtar med film eller digitalt så är det svartvita det som tilltalar mig som regel.
Det finns dem som menar att detta handlar om nostalgi? För mig handlar det om att renodla, färg är ett så starkt visuellt element i sig att det kräver ett helt annat tänk redan vid fotograferingen tycker jag. Färg tar helt enkelt mycket uppmärksamhet, vare sig man vill eller inte.
Hur som helst tror jag inte att det svartvita kommer att försvinna. Jag tror att det har sin självskrivna plats inom fotografin oavsett vad andra anser. Det finns som sagt de som försöker hävda att man plåtar svartvitt för att man vill efterlikna sina gamla referenser? Men med tanke på att färgfilm funnits åtminstone sedan 30-talet är det knappast ett argument som håller.
För mig blir färg ofta banalt, just svårigheten att renodla budskapet eller känslan i bilden gör att det ofta blir vykort eller semesterbilder. Färg är som sagt svårbemästrat, men om man vill kolla på två fotografer som kunde plåta färg och använde färgen som den aktiva komponent den utgör i sina bilder så titta på Saul Leiter och Ernst Haas. Själv kör jag vidare med svartvitt.
https://www.google.se/search?q=Franco+Fontana&client=firefox-a&hs=RGr&rls=org.mozilla:sv-SE:official&channel=np&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=foOAU5yZGoLKywOy_YDIBA&ved=0CC0QsAQ&biw=1680&bih=939
http://www.photoandcontemporary.com/artistartworks.aspx?ar=3
http://www.youtube.com/results?search_query=Franco+Fontana
Dom flesta som fotar idag tror jag gör det av ren slentrian, de funderar inte så mycket på hur färgen inverkar som bildelement. Därför blir det ofta tråkigt. Om de tänkte mera på färgen när de fotograferar skulle bilderna kunna bli mera intressanta tror jag. Ungefär som när en svartvitfotograf bara fotar på och inte bryr sig om hur ljus och skugga inverkar i bilden, eller hur olika färger kontrasterar mot varandra när de blir i gråskala. Då blir det också lätt tråkigt.
-affe
-affe
Jag har fotat väldigt mycket färg och då speciellt natur och det kommer alltid att finnas en plats hos mig för de bilderna. I dag föredrar jag dock sv/v förutom om jag vill förmedla glädje eller fotografera min son i vissa fall.
Sv/v är som de gamla musikklassikerna, det är något som man alltid kommer tillbaka till.
-affe
-affe