OmTag. Spåren av en boplats
Jag undrar var de bor nu, Romerna? Lägret på Långholmen avhystes ju i våras för att det skulle vara rent och snyggt till dess att turistsäsongen startade. Det är ju minst lika många nu som förr, förmodligen ännu fler, så jag undrar vart de bor?
Såg att Romson smet förbi Åkessons utsträckta hand i riksdagen. Vad skall man tycka om sådant? Varje gång det vänds ryggar, visslas i visselpipor, en hälsning avvisas eller Åkesson får nazismen kastad i ansiktet växer SD. Åtminstone detta faktum borde man vara smart nog för att inse vid det här laget.
Jag tror också att de andra måste skaka om skallen tillräckligt för att inse att Åkesson och hans SD inte är en orsak, de är ett symtom. Det är inte SD som skapat främlingsfientligheten i vårt land, det har de andra som faktiskt suttit på makten och konsekvent vägrat att erkänna att det finns några problem, vare sig ekonomiska eller andra. Folk är inte dumma i huvudet, det går inte att ducka för sakfrågorna längre om man inte, även fortsättningsvis, vill lämna över problemformulering och lösningar till ett växande SD. Personligen anser jag att utgångspunkterna för en saklig diskussion borde vara:
Hur stort flyktingmottagande och hur liberala regler gentemot tiggeri till exempel kan vi ha jämfört med vår omvärld?
Vad krävs för att denna nivå skall fungera med hänseende på integration och för att gettoisering skall undvikas?
Vilka skall betala de kostnader detta innebär?
Det borde vara uppenbart att vi inte kan fortsätta att göra som nu, öppna dörren och för övrigt skita i det mesta.
Jag tycker också att det är hög tid att kasta offerkoftan som alltid sätts på de som kommer hit. Det är rasistiskt om något att inte tillerkänna andra människor den mentala förmågan att anpassa sig till normer och värderingar som råder dit de kommer.
Vi kan inte tillåta oss ett samhälle där olika värderingar och regler gäller för olika folkgrupper. Sluta också att jamsa med våldsbejakande kulturer oavsett religiösa eller andra, det blir ungefär lika korkat som om man förespråkat att Hitler skulle få hålla på eftersom allt gick att härledas till bristfällig potträning och dåligt sällskap.
Alla måste ta sitt personliga ansvar, de som inte är förmögna till detta utan utgör en risk för andra människor har av tradition blivit inlåsta, inte fått förtur i bostads och jobbköer. Som sagt, med lite sunt förnuft och en avveckling av de värsta stolligheterna skulle knappast ett parti som SD ha något existensberättigande.
Tyvärr så e den smartaste, den som dom försöker bua ut!
Man borde fundera på vad Åkesson säger, och bemöta det på ett sakligt sätt,
och kanske även fundera på om det är nå't som han har rätt i..
Mao, vad är det som lockar väljare?
Fin bild från Holmen Affe!
/B
Ps. Jag har en artikel i DN för en fjorton dagar sedan där en nationalekonom påstår, att vi kommer inte att få ner arbetslösheten, gissa vad han sa?
-affe
-affe
-affe
Alla de här sakerna med flyktingar och EU-migranter får man väl se som ett syptom på en värld där omtänksamhet, solidaritét och tron på demokrati/jämställdhet, fått ge vika för egoism, religiös/etnisk/politisk dogmatism och rå kapitalism. Ingen verkar vilja göra något åt det utan det får bara rulla på. Ett farligt läge, betydligt mera otryggt än under kalla kriget som jag upplever det själv.
red: Vill också ta upp det här med kostnaderna för den ökade flyktingströmmen till Sverige. Enligt flera källor jag kontrollerat, bl.a regeringskanslitets hemsida, så tas det mesta av pengarna från biståndsbudgeten. Man kallar det bistånd på hemmaplan. Totalt sett har alltså kostnaden inte ökat för flyktingmottagandet, det har bara skett en omfördelning från internationellt bistånd till bistånd på hemmaplan. Något som sällan framkommer i debatten och som också det ger upphov till myter och spekulationer om kraftigt ökade kostnader.
När det gäller detta att skylla på invandringen så kommer detta att ske så länge politikerna faktiskt gör det till en realitet att det är de redan mest utsatta i samhället som är dem som skall bära kostnaden och mer därtill för att ta hand om andra utsatta.
När etablissemanget går ut och talar om för folk att de skall öppna sina hjärtan betyder det ju i klartext att ni som redan inget har, förbered er på att få det ännu sämre. Hade man istället sagt att det är dags att vi som faktiskt har måste öppna våra hjärtan och plånböcker hade det varit en annan sak, men det varken säger eller menar man. Det tragiska är att ingen politiker oavsett färg verkar anse att jakten på sjuka, pensionärer och arbetslösa gått för långt utan snarare att det är dessas tumskruvar som skall dras åt ytterligare. Där tror jag att främlingsfientligheten frodas, främlingsfientlighet föresten är ett ganska infantilt epitet att hänga på folk till höger och vänster. För många handlar det om hur de själva sett sig utförsäkrade och utslängda samtidigt som man importerar mängder av arbetslöshet och människor som är beredda att ta de få jobb som finns till ersättningsnivåer långt under vad man själv med sina omkostnader skulle klara av att leva av. Att kalla alla dessa främlingsfientliga är både oförskämt och trångsynt.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/tuffare-villkor-for-kvinnor-i-husby
Men i grunden finns tydligen två grupper, en som anser att det finns en mängd problem som det ser ut och fungerar i dag och att dessa måste adresseras, och en annan grupp som anser att de enda problem som finns är gruppen som anser att det finns problem och att dessa per definition är rasister och främlingsfientliga. Positionerna är en smula fastlåsta skulle man kunna påstå, om inga problem finns är det givetvis meningslöst att försöka hitta konstruktiva lösningar på dessa eftersom de ju inte finns.
Tillägg:
De du tar upp är väl mera ytterligheterna. Den ena som menar att vi löser problemen genom att kasta ut alla invandrare och rensa Sverige etniskt och kulturellt. Den andra på den andra kanten som inte ser några problem alls. Dessa två hörs och syns alldeles för mycket i debatten.
Men om du inte håller med om att det varit problem med en saklig debatt så har vi så olika verklighetsuppfattningar att det knappast är fruktbart att ens försöka diskutera.