Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Salgado, den störste nu verksamme fotografen

Tänket skriva lite om Sebastiao Salgado, född i Brasilien 1944, utbildad ekonom som under sina uppdrag för Världsbanken hoppade av den ekonomiska karriären för att bli fotograf. Tidigare medlem i Magnum som han senare lämnade för att tillsammans med sin fru Lélia Wanic Salgado starta eget, de driver nu den egna agenturen Amazonas images.

Salgado ses av många som en av de viktigaste fotograferna i modern tid. Jag håller honom själv som den störste nu verksamme fotografen. Som alltid när den typen av frågor kommer upp finns olika åsikter. En del av kritiken består i att man anser att hans bilder är för vackra för det elände han tidigare skildrat. För mig är just detta kanske hans främsta styrka, just att bilderna är så estetiska gör dem omöjliga att värja sig mot.

En annan framstående egenskap hos Salgado är att han alltid fotograferat människor med värdighet och respekt oavsett vilka hemska situationer det handlat om. Hans tidigare arbeten handlade ofta om människor i utsatta situationer, ofta har projekten tagit flera år som Workers och Migrations med flera.

Hans, nu på fotografiska aktuella projekt, Genesis har en annan ton, det han vill visa är de kvarvarande orörda skärvorna av vår planet och de människor som fortfarande lever nära naturen enligt gamla traditioner. Utställningen är genomgående ganska positiv, och det är också Salgados syfte vilket en del kritiker tyvärr verkar ha missat.

Upprinnelsen till projektet var att han efter många års dokumenterande av elände hamnade vid en punkt där han var nära att tappa tron på så väl mänskligheten som livet. Det gick så långt att han själv blev allvarligt sjuk, i sin rehabilitering flyttade han med sin fru tillbaka till sin barndoms trakter och började i blygsam skala att restaurera den skövlade naturen där.

Vart efter att livet återvände och naturen helades fick han tillbaka lusten att dokumentera den vackra planet vi bebor, vilket resulterade i ytterligare ett mastodontprojekt: Genesis, som alltså visas på fotografiska nu. Hela syftet med Genesis är en kärleksförklaring till Jorden och ett försök att öppna ögonen på oss andra så att vi kan förstå hur viktigt det är att vi börjar ta hand om allas vårt hem, innan det är försent.

Jag tycker att en del av kritikerna missat detta och kritiserar utställningen för att den är just det den avses vara, en kärleksförklaring till planeten. Salgado, den störste nu verksamme fotografen och en stor människa, åtminstone om man frågar mig. 

Inlagt 2014-06-29 22:37 | Läst 2688 ggr. | Permalink

"Jag håller med om dina tankar om Salgado. Hade turen att få träffa honom och byta några ord när utställningen öppnade på Fotografiska. I hans bok From my Land to the Planet ger han oss en inblick i sin passion. En stor människa som gör skillnad. Intressant är också att Genesis utställningen har setts av 2 miljoner människor världen över. Jörgen"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag håller med om dina tankar om Salgado. Hade turen att få träffa honom och byta några ord när utställningen öppnade på Fotografiska. I hans bok From my Land to the Planet ger han oss en inblick i sin passion. En stor människa som gör skillnad. Intressant är också att Genesis utställningen har setts av 2 miljoner människor världen över.
Jörgen
En stor fotograf med angeläget budskap! Tack för den intressanta och tankeväckande länken!
En fantastiskt fin utställning! Salgado är den fotograf som jag känner allra största respekt för. Hans bilder brukar oftast träffa mig stenhårt. Och det gjorde dom den här gången också. Två timmar tog det att se bilderna och jag kommer nog att se dom en gång till. Det är sällan man får tillfälle att se bilder på denna nivå.

Att komma med "en kärleksförklaring", som Salagado kallar sina bilder, i Sverige, det ska man kanske akta sig för. Tänker givetvis på dom som har kommit med kritik på utställningen. För i Sverige får inget vara vackert om man ska bli tagen på allvar. Den enkelspåriga kritiken har nästan fått mig att tappat lusten att fotografera.

Tack för ditt fina inlägg Affe!

// Mats L