OmTag. Om att förhålla sig till sitt fotograferande

Man går runt med sin kamera och tar sina bilder. Frågan är om man alltid går ut för att fotograferar eller om man aldrig gör det?

Jag går sällan ut för att fotografera, däremot har det blivit en vana att alltid ha kameran med och fånga sådant jag eventuellt springer på när jag är ute. När jag säger att jag sällan går ut för att fotografera stämmer det bara delvis, om jag plåtar på natten går jag som regel ut för att fotografera. Dock vet jag sällan i förväg hur och vad.

Men det jag skriver om här handlar om vardagsfotograferandet, och där sker det hela spontant för min del. Det verkar som många andra bestämmer sig för att fotografera och mer eller mindre schemalägger sina fotoaktiviteter: ”På lördag skall vi in några stycken och gatufota…”

Ett sådant förhållningssätt skulle aldrig fungera för mig, om jag i förhand skulle bestämma mig att gå ut för att fotografera skapar det en förväntan på resultat vilket i sig förvandlar den alldagliga och spontana promenaden till en prestation som skall utföras.

När man går runt med kameran på mitt sätt så blir det ibland några bilder och andra gånger inte, det ligger i sakens natur. Fördelen är att man inte behöver känna att man misslyckats med några föresatser de gånger det inte blir något, just för att man inte haft några föresatser.

I dag när jag var ute med hunden sprang jag först på Hans Tell som också finns på fotosidan. Därefter en konstnär som skapade sandskulpturer vid vattnet och avslutningsvis tog jag en bild i Tantolunden då jag tyckte att ljuset hade något av Josef Sudek över sig.

Som sagt för mig fungerar förhållningssättet att aldrig gå ut för att fotografera, men att alltid fotografera.

2014-05-03 01:48   Dubbelolle

Tycker det är ett bra förhållningssätt, men har ändå förståelse för dom som tycker det är kul att träffas o i grupp hitta motiv, kan bli trevligt rent socialt, o ändå ge en o annan bra bild ibland, för det mesta känns det dock som dom fotograferar varandra, o sen ger en massa kommentarer, men skit i det, bara man är lycklig. För egen del är jag en ensamvarg som gör som jag vill. Sköna bilder fick du i alla fall! Hils, LO

Besvara

Svar från alf109 2014-05-03 01:50

Jo visst kan det vara trevligt att träffas ett gäng, vi fikar ju en hel del några "gubbar" och det är alltid kul. Men fotografiskt är jag nog liksom dig en ensamvarg. :)
-affe

Svara

2014-05-03 06:39   gatosi

Allt som minskar prestationskravet är bra så även ditt förhållningssätt. Kan också hålla med om att jag aldrig har sett tjusningen i att fota i flock om inte med syftet att lära sig av andra.
Men i ärlighetens namn så måste man väl vara pensionär eller ensamstående utan barn för att inte schemalägga sitt fotande i åtminstone viss mån. Jag läste ditt inlägg för nån dag sen om att vistas i en trivsam miljö och låta bilderna komma. Tänkvärt. Men samtidigt har somliga inte händerna fria för att ens hålla i en kamera i sådana lägen. Både i bokstavlig och överförd bemärkelse. Så man fotar när man har det om det ska bli någon bild. Och det innebär ett visst schema.

Besvara

2014-05-03 07:08   Heléne Alklid

Jag har alltid med mig kameran även om jag inte planerat att fotografera, men jag jobbar heltid och jag har tre barn, så ibland måste jag förlägga fotograferande till helgen för att helt enkelt hinna med, så på ett sätt blir det planerad fotografering fast ändå inte. =)
Önskar ibland att dygnet hade 48 timmar!
Ha en toppenbra dag!

Besvara

2014-05-03 08:46   ztenlund

Det är lite tveeggat, eller vad jag ska säga. Kameran är ibland ett bra sätt att få ändalykten ut genom ytterdörren, men det betyder inte att jag måste ta några bilder. Ibland händer det att jag släpat runt kameran och några objektiv helt utan att ta en endaste bild. Sedan händer det att jag bara tar kameran med en fast glugg i handen också och går ett varv och kanske tar 4 bilder varav 3,5 inte håller måttet. ;) Men det händer också att jag åker iväg någonstans med avsikt att fotografera något specifikt, men hur mycket det sedan blir beror lite på hur jag känner. Någon prestationsångest i den meningen har jag inte, för jag kan lika gärna gå runt och bara iaktta saker. Ibland kan det ju resultera i att jag nästa gång tar mig dit och tar några bilder för att det var intressant, men fel ljus, dagsform, eller vad det nu kan ha varit, förra gången. Att inte ta en bild kan också ha sin poäng i ett lite längre perspektiv.

Att fotografera i grupp kan vara kul, men det blir för mig i så fall mer av en social aktivitet än något annat, även om man kan få en och annan vettig bild.

Besvara

2014-05-03 08:51   Benganbus

Min fru frågade i början av vår relation,
det här va för en trettiofem år sedan,
"varför har du alltid kameran med dig?" :)
/B

Ps. Fast det här e faktiskt "gruppfoto!"
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/2145005.htm
Här hade jag sällskap med Micke Borg när jag tog bilden!

Besvara

ztenlund 2014-05-03 08:56

Ett klassiskt Stenmark-citat som han levererade till Plex kanske passar som svar på den frågan? :)

Svara

2014-05-03 09:58   goranton

Är nog lite grann som du. Har alltid en liten kamera i fickan men går sällan ut med enda syfte att använda den. Oftast kommer jag hem med en massa bilder i huvet men minneskortet är tomt. Och det är så jag vill ha det. Min torrfotografering - att iaktta utan att plåta - ger mig mera också när jag sen verkligen använder min kamera.

/Hälsningar Göran

Besvara

2014-05-03 10:30   bassa

Nyttiga promenader dagligen och kameran som en kompis Så ser jag det. Jag går alltid själv.
Fina bilder Affe.
/ Bengt

Besvara

2014-05-03 11:10   Anders_67

Håller med Martin.tar man med kameran på en prommis utan att hitta nåt som passar att fotografera, så har man iaf fått lite luft.mvh\Anders

Besvara

2014-05-03 18:09   alf109

Tack ska ni ha för era kommentarer.
-affe

Besvara