OmTag. När man ventilerar sina åsikter tar det lite fart ibland

När man sticker ut hakan lite och har bestämda uppfattningar om subjektiva spörsmål tar det ordentlig fart i kommentarerna. Det tycker jag är kul, att det för ovanlighetens skull blir lite diskussioner och även att det skapar lite tankar och funderingar.

Nu gillar jag inte rena provokationer vilket jag tycker är något annat. Men just tyckande runt fotografi är både nyttigt och nödvändigt. Senast när jag skrev om Cartier-Bresson och framhöll honom som den främste fotografen i fotohistorien visste jag givetvis att det finns dem som har en annan åsikt.

Och när det gäller den extrema bildestetiken i så väl motiv som bildbehandling så finns givetvis dem som inte delar min syn att det ofta handlar om att genom effektsökeri skapa sig uppmärksamhet runt bilder som inte funkar i sin egen rätt utan denna extrema estetik.

Hur som helst står jag för mina uppfattningar och respekterar att andra kan tycka annorlunda. Men kanske skall jag klargöra vad jag menar när jag påstår att Cartier-Bresson är den främste av dem alla?

Det jag syftar på är att jag anser att han är den som kommit absolut längst i att utnyttja och övervinna mediets begränsningar. Hans sätt att fånga en bild när allt stämmer i bildramen kombinerat med att bilderna inte känns stela och livlösa vilket lätt blir fallet när kompositionerna är exakta är utan jämförelse. 

Hans förmåga att lätta upp de statiska kompositionerna utan att det blir spretigt eller känns sökt är unik. Detta kan över huvud taget inte jämföras med att fånga natursköna miljöer med storformatskamera och att sedan framkalla och kopiera till perfektion, det är helt enkelt två totalt skilda verksamheter där det enda gemensamma egentligen är en kamera.

Det går heller inte att jämföra med att ge sig in i extrema situationer och/eller miljöer där det kanske mer handlar om att med fotografin som verktyg bestiga sina mentala och/eller fysiska Mont Everest.

Cartier-Bresson hade en förmåga att driva mediet i sig själv till sina gränser, kompositionsmässigt, innehållsmässigt och med en spontanitet som ingen annan. Något att fundera över för dem som inte gjort det: Hur lyckas man med att ta bilder som är kompositionsmässiga mästerverk och samtidigt så komplexa utan att de blir stela och statiska, och dessutom ofta i steget och så ofta som Cartier-Bresson gjorde det?

Nu tror en del att jag är nostalgisk och tycker att ”allt var bättre förr” och hur kul skulle det vara om alla försökte plåta som Cartier-Bresson? Men då missar man hela grejen, skulle det komma en ny fotograf av samma kaliber skulle denne ta helt nya bilder och utveckla mediet till nya höjder givetvis, på samma sätt som Cartier-Bresson gjorde från början av 30-talet.

Däremot tror jag att föregångarna är nödvändiga, liksom andra inspirationskällor, som plattform för att nå nya höjder. Annars är vi nog dömda att återuppfinna hjulet skulle jag tro.

Det finns andra fotografer vars bilder jag tycker bättre om att titta på, till exempel Brassaï och hans nattbilder, men detta handlar om att ämnet kittlar mig och inte om att han var en bättre fotograf, även fast han också var en mästare. Bägge hade helt olika visioner, där Brassaï var intresserad av att skildra natten och det han kände inför den var Cartier-Bresson intresserad av fotografiet i sig själv på ett helt annat sätt. Men även cartier-Bresson var politiskt och subjektiv givetvis, han var ju trots allt en människa.

2014-05-06 23:33   Dubbelolle

En spännande bild, i min smak, där formen o ljuset är det huvudsakliga, har bara börjat mina studier av mitt ex. men där är många fantastiskt spännande bilder. Hils, LO

Besvara

Svar från alf109 2014-05-06 23:46

Tack ska du ha LO, jo han var en fantastisk fotograf. :)
-affe

Svara

2014-05-07 00:28   kreatören

Jo han var en fantastisk fotograf som också till slut kände att han inte kunde komma längre inom sitt område och därför la av (kanske beroende på åldern) och gick över till teckning och målning. Mycket sympatiskt drag tycker jag...

Besvara

Svar från alf109 2014-05-07 02:15

Ja starkt att lägga av när man fortfarande är med i matchen, många har svårt för det av olika skäl. Sedan tycker jag att det är lite synd med alla "myter" och myterna om myterna som florera, man hittade en beskuren bild med en fejkad ram och vipps var han en fuskare av skandinaviska naturfotografers proportioner osv. ;)

Men det jag har svårt att verbalisera med hans storhet är ju detta att sätta bilden redan vid exponeringen on the fly och vad detta innebär till skillnad från att plåta berg i nationalparker där man tar all tid man behöver för både utsnitt och inväntan av ljus till exempel.

Svara