Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. När dimmorna lättar

Jag och hunden tog en promenad tidigt i går morse just när morgondiset löses upp av de första solstrålarna. Det är skönt ute dessa tidiga sommarmorgnar, man delar lugnet och stillheten med fåglarna.

Det är först i tystnaden man inser vilket herrans liv vi människor vanligtvis för. Jag tror att flera skulle må bra av att vända dygnet emellanåt, just för att få uppleva stillheten och tystnaden. Men kanske är just detta något som skrämmer många, att konfronteras med sina egna tankar utan distraherande ljud eller någon telefon att ta sin tillflykt till? Varför för vi annars ett sådant fasligt liv och undviker till varje pris att finnas här och nu?

Många rädslor har jag burit genom livet: Som barn var jag mörkrädd, rädd för krig, rädd för de påtvingade bastubaden var fjortonde dag i skolans regi, rädd det mesta. När jag blev äldre drabbades jag av panikångest och senare av utbrändhet med sin beskärda del av ångest i olika former och uttryck.

Jag har dock aldrig varit rädd för ensamheten och mina egna tankar. Stora delar av livet är det i stället de som blivit mina främsta vänner och sällskap.

Livskvalitet: en tidig promenad med hunden när dimmorna lättar i dagens första solstrålar här och nu.

Inlagt 2014-07-15 04:53 | Läst 1313 ggr. | Permalink

"När jag läser din blogg (och jag gör varje dag), jag beundrar din flit - dina bilder och dina ord. Om jag kunde gå upp så tidigt och var lite mer mobil, jag ville också gå ut och fånga den speciella atmosfären. Jag är ledsen att höra om din ångest, men så är det bra att du har hunden och din hobby. Jag undrar om det inte är kallt på rumpan på den liggande damen:-) Hälsningar och ha det gott. Erik / DK PS: Jag kommentera inte varje indlægg."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej!
Jag gillar också tidiga morgonpromenader...tystnaden, stillheten. Att gå omkring ostörd med sina tankar. Men jag fascineras även av att känna hur staden vaknar gradvis. Och när morgonrusningen börjar vid sju då är det dags att gå hem och sätta på kaffe. Sedan kan man sova en stund om man vill...medans minneskortet är instoppat i datorn... :)
Flera fina stillsamma bilder, som väl understryker din text.
Må så gott uppe i Sthlm! :)
/ Lena
Stadens stilla stunder står i stor kontrast till den vakna stadens intensiva puls, och de stilla stunderna har du fångat så fint här.
Tänk vad en hund och ett intresse ,som här kameran, fotografi kan betyda.
Jag tycker mig se ditt lugn i dina bilder när du knallar omkring ensam på nätter och som här tidiga mornar.
/ Bengt
Tycker om dina bilder, den sista en funderare, lite avvikande från det jag har sätt av dig hitintills.
Ha det gott!
Birgitta
En intressant blogg. Vi behöver stillheten och tystnaden. Men det är märkligt att så många är livrädda om tystnaden blir för stor. För många kanske ångesten kommer i tystnaden.
Sköna bilder!
Ha det bra!
Jon Anders
Fint inlägg Alf,tycker själv att ångesten kan ge ett större förstående och insikt. Ja då i efterhand naturligtvis,när man kan reflektera över vad skett egentligen.
När jag läser din blogg (och jag gör varje dag), jag beundrar din flit - dina bilder och dina ord.
Om jag kunde gå upp så tidigt och var lite mer mobil, jag ville också gå ut och fånga den speciella atmosfären. Jag är ledsen att höra om din ångest, men så är det bra att du har hunden och din hobby.
Jag undrar om det inte är kallt på rumpan på den liggande damen:-)
Hälsningar och ha det gott.
Erik / DK
PS: Jag kommentera inte varje indlægg.
Tack ska ni ha.
-affe