OmTag. Medan tiden rasar vidare
Tiden går fort och årstidernas växlingar upplevs som tätare och tätare ju äldre jag blir. Bilderna är tagna för ett par månader sedan, en av de där riktigt kalla vinterdagarna som det var få av den gångna vintern. Vädret har blivit konstigt, förr upplevde jag det som att det fanns skarpa gränser mellan årstiderna, nu flyter de mer ihop. Men allt blir normalt efter ett tag, man vänjer sig.
Tänker på detta när jag ser bilden av tältlägret på Långholmen; hur ett tillstånd som skulle få alla att vilja agera för inte så länge sedan blivit ett normaltillstånd. Fattiga människor med en kopp framför sig och tältläger med människor som inte campar för sitt höga nöjes skull har blivit ett normalt inslag i tillvaron.
Och just normaliteten är nog det som står i vägen för att det skall hända något, de som sitter på ansvaret för dessa människor behöver ju inte bry sig så länge de kan sitta kvar på sina positioner och göra det de alltid gjort, alltså skita i det.
Jag tror det tyvärr.
-affe
-affe
//Johan
När det gäller västvärlden, eller världen som helhet behövs nog ett helt nytt system som inte bygger så mycket på girighet och rovdrift.
-affe
-affe
Det jag menar är att problemet med fattigdomen måste lösas på ett sätt där människor inte skall behöva fara illa.
-affe
-affe
Det är ofta de små detaljerna som gör det, solen var "planerad", tidningen fick jag på tur. :)
-affe
-affe