OmTag. Måne och stjärnspår
Ungefär samma motiv, två ganska olika bilder. Den ena plåtad med digitalkamera (Canon eos 5D Mk2) exponerad på f/8,0 i 10 sek för att inte månen skulle bli urfrätt och hinna röra på sig. Lågdagrarna är hemhämtade i Lightroom och bilden beskuren till 5x4 format, avslutningsvis konverterad i silver efex med preseten fine art och filmval delta 100. Jag hade turen att molnslöjor drog förbi och dämpade månen lite så att det blev teckning i den.
Den andra bilden är plåtad på Ilford delta 100 med storformatskameran 4x5” f/16 och 15 minuter, skannad med Epson 750 och måttligt justerad i Lightroom. Den bilden gillar jag för det stämningsfulla diset som ger en mjuk följsamhet i bilden. Jag vet inte hur många bilder jag har på Cementa vid det här laget, men det är ett tacksamt motiv så det har blivit en del.
Som jag skrivit om tidigare föredrar jag det analoga långsamma förfaringssättet på natten. Men om det finns stjärnor och månen är med i bild är det digitala överlägset, exponeringstiderna vid analog fotografering ger en massa streck i stället för stjärnor. Fast det kan funka ibland det också tycker jag, som i den sista bilden som är plåtad med mellanformat f/8 ca 5 min på Ilford delta 100.
Nu finns det ju alla möjligheter att få till digitala bilder att passa olika motivtyper och vad man vill få för känsla på bilden! Men tyvärr verkar det som dom flesta inte vågar bryta trenden med super duper skärpa till varje pris......
Må så gott
/Hans-Åke
Jag gillar det mjuka i Cementabilden. Just när luften är så där finns ju goda förutsättningar för en bra nattbild, och din teknik med större filmformat gör ju inte saken sämre.
Båda teknikerna har sina för och nackdelar tycker jag. Men min tanke var inte att jämföra eftersom ljus och förutsättningar är så olika i de här bilderna. Sedan som Martin påpekar blir det lite snett att jämföra med ett negativformat som är 15 ggr större än sensorn. ;)
-affe