OmTag. Lite om det svartvita.

Bestämde mig för ett tag sedan, som jag skrivit om tidigare, att försöka hitta tillbaks till det svartvita. Under många år plåtade jag uteslutande med svartvit film i olika format och det är ganska annorlunda. Jag börjar redan märka att jag, trots att jag fortfarande inte ”tänker” svartvitt, börjar styra om bilderna lite.

Vissa bilder funkar i både färg och svartvitt, men det blir olika stämning i dem tycker jag. En svartvit bild blir betydligt enklare att renodla, det är också därför det är så populärt med svartvitt inom vissa genrer. Sedan finns givetvis en del bilder som funkar bättre i färg.

Men för mig är det viktigt att försöka ”tänka” i svartvitt om jag plåtar svartvitt. På filmtiden gav sig detta själv, man hade den film i kameran som man hade. När man plåtar digitalt blir det lätt att man tänker att man kan bestämma i efterhand om man vill konvertera till svartvitt eller inte. Men det funkar ganska dåligt tycker jag.

Det är ganska olika att plåta i färg jämfört med svartvitt anser jag som sagt och det handlar en hel del om olika sätt att ”se”. Man skulle kunna säga att man har seendet inställt för färg eller svartvitt redan innan man tar bilden. För mig blir det knepigt att skifta detta fram och tillbaka, därför måste jag välja att köra det ena eller andra under en ganska lång period för att det skall bli hyfsat.

Nu har jag bara hållit på att plåta svartvitt igen en ganska kort stund, så jag går fortfarande i hög utsträckning runt och tar ”färgbilder” som jag konverterar till svartvitt. Det handlar alltså inte om att ”bara” se hur det blir i svartvitt när jag skall ta bilden, då hade det funkat att ställa om sökaren till svartvitt, det handlar mer om hur man ser sina motiv generellt när man är ute med kameran. Färg eller svartvitt, två ganska olika sätt att fotografera. 

2024-02-29 11:56   elgenper

Snygga bilder, som alltid från dig! Har gjort precis samma erfarenhet som du beskriver i sista stycket. När jag går ut med min Monochrom är det precis som när man satte TriX i M2:an på den tiden; man plåtar obönhörligen i svartvitt och tänker därför i svartvitt - trots att sökarbilden ju alltid visas i färg med en optisk sökare. Går jag i stället ut med Fujin (XT5) och har ställt sökaren på att visa svartvitt, så vet jag lik förbaskat hela tiden att jag HAR färg i råfilen, och då tittar man även efter "färgkrävande" motiv. Och det BLIR inte lika bra!

Besvara

Svar från alf109 2024-02-29 15:30

Jo så är det, men jag tror att det kan funka för mig om jag bestämt på förhand att det skall bli svartvitt, men då måste jag vara konsekvent. Ungefär som att ha en zoom på kameran men bestämma sig för att bara använda en brännvidd.
/Affe

Svara

2024-02-29 13:36   syntax

Herrarna har så rätt!
Jag försöker ibland snacka med yngre som är uppfödda med digitalkameran om att tänka svartvitt när man plåtar svartvitt. Av minerna att döma, fattar dom inte riktigt vad jag snackar om.

Själv har jag sedan något år börjat fotografera svartvitt igen, letat fram dosor och spiraler - skitkul! Svartvit film i kameran igen!!
Jag kör bara med film. Eftersom jag sedan länge inte är yrkesfotograf, kunde jag välja - och jag valde att ha min gamla hobby kvar. Det blev roligast så.

Besvara

Svar från alf109 2024-02-29 15:38

Jo, man måste bestämma sig och vara konsekvent. Färg och svartvitt är ganska olika saker och man "ställer in" sitt seende efter dem på olika sätt och denna "inställning" tar tid och kräver konsekvens tycker jag.
/Affe

Svara