OmTag. Hur bra behöver det vara?
Ibland har den tekniska kvaliteten ganska lite med bra bilder att göra, ganska oftast är det nog så till och med. Det icke perfekta kan många gånger var det som gör en bild tycker jag. Själv rör jag mig ofta mellan dessa olika uttryck, nattbilder med stora negativ och finkornig film där den tekniska kvaliteten blir en viktig del av uttrycket, och dess motsats kornigt och lite oskarpt där detta ger stämning till bilderna, åtminstone som jag tycker.
Just detta sökande efter den perfekta tekniska kvaliteten kan i vissa fall döda känslan i en bild tycker jag. Men framför allt har det sällan så mycket att göra med om bilden blir bra eller inte. Titta på Cartier-Bressons bilder till exempel, lite lätt oskarpa väldigt ofta, men spelar det någon roll?
Att man låter det fotografiska mediets begränsningar vara med och låter det bidra till stämningen i bilderna tycker åtminstone jag lika ofta hjälper som stjälper en bild. Därför är det ganska ointressant för mig, detta som får så stort utrymme nu för tiden, att man skall kunna skruva upp isot så att det går att plåta brusfria svarta katter i kolkällare.
För mig räcker 1600 asa med ordentligt korn och lite hårda kontraster långt. Personligen gillar till och med dessa bilder bättre många gånger. Kan man inte plåta bra bilder med 1600 asa så kan man inte göra det med isot inställt på 102000 heller. Men ofta lurar vi oss att tro att vi kommer att ta så mycket bättre bilder bara vi skaffar oss tekniskt bättre prylar, jag gör det ofta själv. Men sanningen är enkel men hård, om vi inte kan ta bilder som berör med en enkel kamera kommer vi inte heller att göra det med en värstingkamera. Ett sant men surt äpple att bita i.
I princip håller jag med, men 102000 på en digitalkamera kan göra att det går att göra bilden över huvud taget (vilket inte alltid är möjligt på 1600) :)
-affe
-affe
-affe
-affe
-affe
Men jag tycker som jag skriver att det beror en hel del på vilka bilder man tar, vissa kräver en bra teknik där den blir en del av uttrycket andra inte. Men jag tror att vi alla skulle bli bättre fotografer av att flytta fokus från prylarna mot bilderna. Prylarna är trots allt medel för bilderna och inget självändamål tycker jag, om man nu inte är samlare och har detta som hobby.
När det gäller vad som är bra eller inte är detta givetvis subjektivt, men man måste nog förbehålla sig rätten till sin egen subjektiva uppfattning, om man tycker allt man ser är lika bra blir det nog svårt att komma någonstans med sina egna prylar.
Ernest Hemingway träffade en mycke' känd fotograf (kommmer inte ihåg namnet) Hur som helst: Hemingway uttryckte sin stora beundran för fotografen och sa att hans bilder var otroligt bra. Avlsutade med "Du måste ha en fantastiskt fin kamera" Fotografen i sin tur kontrade med att han läst de flesta av Hemingways böcker och var helt fascinerad. Avlutade med: "Du måste ha en fantastiskt bra skrivmaskin"
-affe
Nu gäller detta svartvitt. Färg har jag nästan aldrig plåtat, inte tele heller så det vågar jag inte spekulera om. Men gamla Tri-X, High Sensitive eller Emofin tycker jag alltid gav ett bra resultat i princip oavsett vilket ljus jag plåtat i. Detsamma gäller x100s "pressad" till 1600 iso, full glugg och raw för vidare transport via Lightroom och lite fix i Silver Efx.
Jag hade förmånen att få ha Christer Strömholm som lärare för länge sedan. När vi elever snöade in för mycket på teknik brukade han skicka upp oss på en målarstege med en gammal Leica och en Tri-X-rulle. Dessutom fick vi bara använda vänsterhanden, den högra skulle vi ha i fickan. Väl uppe på stegen var uppgiften enkel; "LADDA!". Där kan vi snacka om tekniska färdigheter, att försöka ladda en M-2 med vänster hand samtidigt som den lille gubben stod och skakade på stegen och tittade på tidtagaruret...
-affe
-affe
/H
-affe