OmTag. Gatufoto och bristen på gatuliv
Att knalla runt med kameran på gatan är mycket en sport i att hitta lustigheter och samband vi normalt inte tänker på. Den typen av gatufoto har alltid funnits, men jag tycker att det blivit mer och mer av det med tiden.
Kanske beror det till stor del på att livet på gatan förändrats ganska mycket sedan förr? Jag tycker i alla fall att gatulivet ser ganska annorlunda ut nu om man jämför med gamla bilder. Det har nog också sin förklaring i att även boendet är något som man går vidare ifrån på ett annat sätt nu för tiden.
Förr kunde man leva i generationer i samma kvarter och det gjorde givetvis att samhörighetskänslan och därmed umgänget på gatan såg annorlunda ut. Rester av hur det såg ut här förr kan man ibland finna i fotografi från våra grannländer i öster.
Nu menar jag inte dåliga sanitära förhållanden och fattigdom utan gemenskapen runt ett bostadsområde. Men kanske hör de två ihop, relativ materiell fattigdom kanske tvingar fram ett rikare personligt liv? Om inte rikare så åtminstone samhörighet med och tid för varandra? Jag tycker att det verkar som att den andliga fattigdomen växer proportionellt till hur den materiella rikedomen ökar, efter det att basala behov tillgodosetts givetvis.
Detta är en förenkling givetvis, fattigdom är ju inget någon vill ha. Men när vi snackar om fattigdom syftar vi för det mesta på rent materiell fattigdom, den andliga fattigdomen snackas det inte om lika ofta. Men frågan är om inte den är minst lika avgörande för ett gott liv, det spelar ju ingen roll hur mycket prylar vi kan omge oss med om vi inte kan få ut något av livet vi lever?
Med andlig menar jag ingen religös andlighet utan rätt och slätt det inre livet.
Mvh
/Johan E
Med dumburken igång blir det ingen tid över till samvaro på gården.
Så humoristiskt komponerad tanke i den bilden. Vi behöver lite fintonad humor i stället för stressen i vardagen.
Ha en bra dag
Bob
Ha det gott med hund och kamera!
Jon Anders
Tycker jag