OmTag. Fotografiska och utställningar
Det har blivit några svängar till fotografiska sedan de startade. Jag var ganska kritisk till en början, inte till fotografiska i sig utan till att de hårdlanserade sig som ett fotografiskt museum och därmed effektivt dödade debatten om behovet av just ett fotografiskt museum. Men annars måste jag säga att de definitivt tagit över ledartröjan här i Stockholm när det när det gäller att visa fina utställningar med intressanta fotografer.
De enda som då och då har en utställning som kan mäta sig är Kulturhuset tycker jag, utställningen med Imogen Cunningham på just Kulturhuset är kanske den bästa jag sett. På Moderna har det varit ganska tunnsått med utställningar som intresserar mig, Åter till verkligheten var ett undantag där man visade delar av sin fina samling.
Men jag tycker att det är synd, nu när Moderna sitter på samlingar av fotografi i världsklass, att man inte försöker jobba fram lite genomtänkta sammanhållna utställningar. De utställningar som kom som uppföljningar efter Åter till verkligheten kändes lite som man i panik kastade ut det mesta av det bästa lite hur som helst, det gav åtminstone mig mer huvudvärk än upplevelse.
Annars är jag ingen människa som springer på utställningar speciellt ofta, jag föredrar fotobildboken som regel. Vernissager är inte min grej riktigt, tycker att det verkar vara ungefär samma personer som syns på alla vernissager så jag undrar hur man når ut med fotografi utanför den lilla krets som håller på med det själva? En frågeställning som även Göran Segeholm var inne och sniffade på i den senaste bildradion, ett strålande initiativ förresten bildradion.
Och för mig, eftersom jag har svårt att på en gång ta in mängder med bilder, budskap och intryck; det ligger bra till så jag kan komma dit lite då och då - ungefär som man bläddrar i en bok - ströva runt och kolla, igen, och undan för undan ta in.
Och jag kan inte se att det skulle vara fel att Fotografiska finns. Jag vidhåller att man där har gjort mer för att bereda en större allmänhet tillträde till fotografisk konst än vad som gjorts tidigare.
Sen är det helt oväsentligt var man visar fotografier. Huvudsaken är att de visas.
Och jag förstår inte den antipati som finns rörande Fotografiska.
Till sist: Tråkig ton! Du behöver inte hugga så hårt, känns onödigt, även om det handlar om diskussion på nätet.
Som sagt var så passar inte all fotografi hur intressant den är som just fotograf in modernas uppdrag.
Fotografi har inte betraktats som "riktig" konst av de etablerade medierna, särskilt inte tidigare. Som jag ser det har Fotografiska gjort mycket för att nå ut med fotografisk konst till så många fler än tidigare. Och för det bör de ha en eloge.
MM har ett större åtagande än bara fotografi, förstås. Och ett ansvar i detta har även de andra kulturinstitutionerna, precis som du säger. Men faktum kvarstår att de i mitt tycke inte tagit detta med fotografisk konst på något större allvar, framförallt tidigare.
Sen är det så, att Fotografiska, helt oavsett vad du tycker om den institutionen, lika fullt har betytt mycket för att visa fotografisk konst (helt oavsett vad du betraktar som konst) för väldigt många fler än som annars skulle få tillfälle att se berömda fotografiska bilder av stora mästare.
Det är ju ungefär lika dumt att dissa Fotografiska som att (i dina ögon) dissa MM.
Och vi tänker annorlunda när det gäller invektiv och att hugga hårt i debatter på nätet. Jag tycker inte det är OK nånstans, egentligen.
Man får gärna ha en avvikande uppfattning, men visa varandra respekt och argumentera sakligt annars tar jag mig friheten att plocka bort kommentarerna. Jag vill inte ha en unken och humörförstörande stämning i min blogg.
När det gäller moderna så skriver jag att det varit tunnsått med utställningar som intresserar mig, och det står jag för. Om det varit en massa utställningar som intresserar andra får de gärna skriva om dessa så länge det sker på ett respektfullt sätt. För egen del är jag främst intresserad av dokumentär fotografi, vilket jag redan anger i ingressen till min blogg, och där har moderna med sin chef Birnbaum uttalat i klartext att de inte anser att detta ligger inom deras ansvarsområde som konstmuseum. Och där har man säkert en poäng. Det är därför jag försöker separera dokumentär fotografi från konst i mina resonemang, just för att slippa denna trista jämförelse mellan äpplen och päron.
Som sagt jag är intresserad av dokumentärfotografi som regel och ganska sällan av den fotobaserade konsten, för andra kan det vara tvärt om. Men detta handlar om tycke och smak inte om att ha rätt eller fel.