OmTag. Fotografins död

Är fotografin död? Nej inte död kanske, men det hände något när den slutade lukta konstigt ;). Givetvis tas det mer bilder än någonsin, alla har en kamera, och det publiceras på nätet i en aldrig sinande ström.

Om man bara ser det krasst till antalet publicerade bilder så når det givetvis all time high. Men de som menar att, lite drastiskt uttryckt, fotografin är död syftar nog inte på antalet bilder som laddas upp på nätet.

Det är ju också så att vi pratar om väldigt olika saker, alla fotografer tenderar att prata om sin genre som den enda när de pratar om den här typen av frågor. De som menar att fotografin är död kommer nog ofta från den humandokumentära fotografin, en form av fotografi med förebilder som Sune Jonsson, Christer Strömholm och liknande.

Alltså en form av personlig reportagefotografi där projekten sträckt sig över lång tid, och om det är den typen av fotografi man talar om så är den nog död så till vida att det inte går att leva av den.

Nu finns givetvis dem som påpekar att den typen av fotografi aldrig betalat sig, och det stämmer. Skillnaden var att fotografer förr hade såväl arkivbilder som betalade sig som olika reportagejobb till tidningar som hade bäring på det de sysslade med.

Ofta ingick olika tidningsreportage som en del av de totala projekten och projekten genererade arkivbilder. Med andra ord fanns inkomster som tryggade brödfödan även fast det säkert var knapert då också.

Att det finns dem som kan leva på brödjobb, reklam och arkitekturfotografi osv. är en annan sak, och det är nog där förvirringen ofta uppstår när man talar om fotografi, allt som produceras där en kamera varit inblandad kallas fotografi rätt och slätt.

Sedan finns alltid någon doktor Pangloss som hävdar att vi lever i den bästa av världar.

Men som sagt; fotografi för att fördjupa förståelsen för den värld vi bebor och människorna där är nog tämligen stendöd även om det givetvis alltid kommer att finnas undantag. Sanningen är ju inte svårare än att vi alla måste leva, och för att leva behöver vi pengar, och finns inte finansiärerna är valet svältdöden eller att syssla med något annat och de flesta väljer att överleva.

Om man sedan gör det genom att plåta ministrar tillsammans med 100 andra från något orkesterdike, plåta bilar och parfymflaskor eller helt enkelt lägger kameran på hyllan är en annan fråga.

2015-02-12 07:59   per-erik åström

Fotografin som hantverk går generellt säkert utmärkt att leva på idag och imorgon. De matfotografer, modedito osv jag känner kan äta sig mätta och betala hyra och amorteringar.
Att ge sig själv olönsamma icke-beställda fotografiska uppdrag och inbilla sig att någon med automatik också skall betala för uppdragen är att ta sig själv på alldeles för stort allvar. Att sedan klaga över att "fotografin är död" när man eventuellt inte får stipendiet eller ett fett förskott är magstarkt. Det är närmast ett hån mot alla dem som drivs av passionen att trots allt hålla på med "sin" fotografi oavsett vad det ger i börsen.
Ta bilderna istället. Ställ ut, gör dina böcker eller vad du än avser. Bra grejer hittar alltid, förr eller senare, sin publik. I värsta fall efter din död. Det är den kvalitativa halten som avgör framgång i någon mån. Vissa lyckas, andra inte men kämpar på ändå.
Sluta framförallt gnälla så förbannat (ingen nämnd, ingen glömd...). Lär dig att leva utsatt och i värsta fall helt oförstådd.
Jobba på.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 08:44

Förstår inte riktigt vad du går i taket över. Jag snackar över huvud taget inte om min situation, jag har inte ambitionen att bli någon fotograf och har heller aldrig haft det. Det jag skriver om här är att situationen ändrats ganska radikalt enligt ganska många, du må tycka annorlunda, kanske har jag fel när jag påstår att inkomster från arkivbilder och reportagejobben mer eller mindre är försvunna? Kanske har jag fel när jag påstår att dessa höll en hel del fotografer flytande så att de kunde köra sina egna projekt på sidan om? Kanske har jag fel när jag påstår att Sune Jonssons anställning som fältetnolog var det som i hög utsträckning möjliggjorde hans fotografiska gärning?

När det gäller mitt eget fotande känner jag mig varken oförstådd eller missgynnad, det ligger helt och hållet på den nivå jag själv vill.
-affe

Svara

per-erik åström 2015-02-12 08:55

Jag avsåg inte dig Alf, än mindre ditt fotograferande. Verkligen inte. Du är precis den typ av fotograf jag beundrar, för att inte snacka om dina nattbilder.
Men jag har följt den ofta alltför gnälliga diskussionen om "fotografins död" generellt och menar att det är precis tvärtom. Det är väl toppen att många människor fotograferar idag.
Ur den bildtsunamin kommer pärlorna att vaskas fram alldeles oavsett.
hörs/per-erik

Svara

2015-02-12 08:23   Chasid

Jag arbetar med reportagefoto utifrån de klassiska prinicperna och tillhör ett litet fåtal som faktiskt har kunnat göra socialreportage över tid och fått betalt för det. Utifrån de positiva reaktionerna som jag får från läsare har jag förstått att intresset för djuplodande socialreportage fortfarande är stort både bland äldre och lite yngre läsare. Hade jag haft tid över skulle jag nog ha försökt starta upp ett forum för alla som på olika sätt arbetar med bild- och textreportage.
/Mikael Good

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 08:47

Det jag skriver om här är i stort sett en förmedling över vad en hel del andra tycker.
Och om jag förstått det hela rätt är det ganska svårt idag att genomföra längre fotoreportage just för att möjligheterna till biinkomster är mycket mindre.
-affe

Svara

2015-02-12 08:36   optimal

Den värld vi är på väg in i är en annan än vi något äldre grånade kanske förstår, titta på ungdomen hur de använder bild eller hur bilden kommunicerar. Kanske får läsandet stryka på foten. Men bilden och fotografin lever.... men ett annat liv.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 08:49

Att det tas mer bilder än någonsin är vi nog överens om.
-affe

Svara

2015-02-12 09:22   Joakim K E Johansson

Det är två stora saker som har hänt - ifall man hårdrar det hela. Det ena är att fler än någonsin fotograferar. Det andra är att fotografin har bytt plattformar. Istället för tidningar, böcker och utställningar ser nu de allra flesta bilder på sina datorer, telefoner och plattor.

Bra och genomtänkt fotografi funkar fortfarande. Även reportage- och dokumentärfoto. Men bilderna sprids via andra vägar nu än innan. Och fotograferna hittar andra sätt att tjäna pengar på.

Angående den humandokumentära fotografin så startades för några år sedan en blogg som heter "Humans of New York". Den blev snabbt extremt populär och har också avknoppat sig på olika sätt. Bland annat på Facebook. Men den har också blivit en bästsäljande bok.

Humans of New York drivs av en fotograf som går runt på gatorna och fotograferar och intervjuar helt vanliga människor. De får berätta om sig själva, sina liv och sin syn på tillvaron.

Instagramgruppen har mer än 2 miljoner följare och facebookgruppen har mer än 12 miljoner följare. Så den humandokumentära fotografin är knappast död ;-)

http://www.humansofnewyork.com/

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 09:38

Kärnan i mitt resonemang är att det blir svårare att göra genomarbetade och kostnadskrävande reportage om finansiering saknas. Exemplet du länkar till, det lilla jag sett, tyder väl snarare på att det är så än motsatsen.
Jag har svårt att jämföra detta med till exempel:
http://time.com/3456085/w-eugene-smiths-landmark-photo-essay-country-doctor/
http://life.time.com/history/w-eugene-smith-life-magazine-1951-photo-essay-nurse-midwife/#15
http://www.amazonasimages.com/travaux-sahel
-affe

Svara

Joakim K E Johansson 2015-02-12 09:57

Nej, kärnan i ditt resonemang håller inte heller eftersom du är fast i ett gammalt paradigm. Humans of New York har exempelvis hållit på i fem år. Det som händer är att människor i större utsträckning än tidigare kan dokumentera och berätta om tillvaron och sina liv själva. Det behöver inte komma en fotograf utifrån och göra det. Någon som dessutom ska tjäna pengar på saken och som mest är där för att förverkliga sig själv.

Sedan kan man ha åsikter om det estetiska. Men det är en helt annan diskussion som inte handlar om fotografins livskraft utan om hur den ska gestalta sig.

Svara

Svar från alf109 2015-02-12 10:01

Kan väl bara konstatera att vi inte har samma syn på detta.
-affe

Svara

Joakim K E Johansson 2015-02-12 10:38

Ja, så är det :-)

Svara

2015-02-12 09:31   Peter-L

Nej, såklart är inte fotografin död, och kommer inte att dö. Du skriver ju mycket som stämmer, både frågeställningarna och svaren. Men helt klart är att fotografin förändras. Jag tror dock att den dokumentära biten kommer att finnas kvar, men på samma premisser som tidigare. Att det sedan drössar bilder runtomkring oss tror jag bara är positivt i grunden. Det gynnar alla, som jag ser det. Och ej att förglömma, det finns "amatörer" som är duktigare än proffsen... Visst var det så att fotografin höll på att dö ut, innan det digitala kom....!? //Peter

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 09:41

Visst är det positivt att många plåtar, och visst tas det och kommer att tas bra bilder.
Däremot håller jag nog med pessimisterna om att de genomarbetade fotoreportagens tid i stor utsträckning är förbi.
-affe

Svara

2015-02-12 11:19   froderberg

Inte ens den humandokumentära fotografin i död. Den ser bara lite annorlunda ut och tilltalar kanske inte samma människor som de äldre bilderna. Det är ju inte bara motivområdet som ska sammanfalla utan även bildsmaken.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 11:29

När det gäller bildsmak är jag nog ganska öppen.
Det jag menar är att marknaden för genomarbetade bildreportage är minimal mot vad den varit tidigare, jag menar inte att bilderna måste se ut som Jonssons, Smiths eller Salgados. Att tidningarna gör sig av med både fotografer och bildredaktioner och att fotoskolor som utbildar den typen av fotografer får lägga ned liksom att tidningen foto går i graven tycker åtminstone jag pekar i en viss riktning. Nu säger jag inget annat än att det är marknaden som styr, och finns inte efterfrågan så återspeglas givetvis detta, min helt personliga reflektion är att jag tycker att det är tråkigt.

Svara

froderberg 2015-02-12 11:48

Idag finns en stor grupp bildjournalister som jobbar med sina egna projekt. Visst har det blivit svårare att bli publicerade i tidningar, men de lever på stipendium och genom att ta kommersiella uppdrag. Titta på vad avgångseleverna från Nordens Fotoskola producerar idag jämfört med för 10 år sedan så ser du en klar höjning av kvaliteten i berättandet. Jag håller med om att det är synd att skolan har fått problem med finansieringen. Samtidigt har utbildningen i Sundsvall ryckt upp sig ordentligt.

Att tidningen FOTO lägger ner beror på att ingen engagerat sig i deras ekonomi förrän det var för sent och på att stora förlag inte kämpar med små titlar. En tredje faktor är en dålig annonsstrategi. Med sin stora mängd prenumeranter har egentligen FOTO alla förutsättningar att överleva. Det krävs bara frihet att få strukturera om hur tidningen jobbar. Bara en sådan sak som att lokalkostnaden för FOTO är 10 ggr högre än för Fotosidan Magasin och att de har redaktörer som inte skriver. Det finns alltså ingen egentlig koppling till ur fotografin utvecklats.

Svara

Svar från alf109 2015-02-12 11:52

Vad det låter på dig har det aldrig varit bättre? Det är inte min bild och om vi inte ens delar samma verklighetsuppfattning så blir det svårt att diskutera.

Svara

froderberg 2015-02-12 12:03

Du får faktiskt tåla att bli emotsagd när du sticker ut hakan. Jag håller med om att det är svårare att få tidningar att köpa in klassisk reportagefotografi. Men bildjournalistiken lever och utvecklas. Kopplingen ditt det finansiella är inte given, utveckling kan ske ändå. Och det finns som sagt andra sätt att få in pengar.

Sen vet vi ju inte vad webben kan ge. Vissa stora tidningar har insett att bildspel är bra eftersom de genererar trafik under längre tid. Sports Illustrated har jobbar mycket med bildspel idag liksom flera andra amerikanska tidningar.

Svara

Svar från alf109 2015-02-12 12:26

Jag har inga problem med att folk inte delar mina åsikter. Men av vad jag själv sett och vad jag läst och hört från dem som faktiskt har livnärt sig på den typ av fotografi som jag skriver om här råder i det närmaste koncensus om att det blir svårare och svårare att finansiera genomarbetade fotoreportage. Om vi inte är överens om detta så blir det som sagt svårt att diskutera.

Sedan blir det ju också svårt i och med att ämnet i sig är subjektivt, om någon tycker att till exempel Sanna Sjöswärds projekt har samma eller större tyngd än Sune Jonssons blir det ju svårt att argumentera.

Svara

froderberg 2015-02-12 13:53

"Men av vad jag själv sett och vad jag läst och hört från dem som faktiskt har livnärt sig på den typ av fotografi som jag skriver om här råder i det närmaste koncensus om att det blir svårare och svårare att finansiera genomarbetade fotoreportage. "

Jag har fortfarande inte sagt emot dig på den punkten. Jag förutsätter bara inte att det dödar utvecklingen.

Sen ser jag att du tar upp förändringarna på Expressen. Det påverkar nog knappast den typ av fotografi pratar om här. Pieter ten Hoopen gick inte hem hos bildredaktörerna på Expressen, det vara bara kulturredaktionen som gillade honom. Sedan många år tillbaka har Expressens intresse av bildjournalistik varit lågt. Skillnaden mot Aftonbladet är stort.

"Sedan blir det ju också svårt i och med att ämnet i sig är subjektivt, om någon tycker att till exempel Sanna Sjöswärds projekt har samma eller större tyngd än Sune Jonssons blir det ju svårt att argumentera."

Att debattera enskilda fotografers kvalitet blir drygt och jag ser inte meningen med det. Diskussionen får ligga på en mer övergripande nivå om det ska ge något. Och där är min inställning är att dagens bildjournalister/dokumentärfotografer inte får det erkännande de förtjänar. Det görs mycket bra idag.

Svara

Svar från alf109 2015-02-12 16:44

Verkar som om jag klivit på en öm tå här?

Svara

froderberg 2015-02-12 19:12

Inte alls. Jag köper bara inte hela resonemanget.

Svara

2015-02-12 12:40   Johan Pihl

Alf: Man kan väl säga att den typ av "personlig reportagefotografi där projekten sträckt sig över lång tid" du talar om här, "dog" redan på 50- och 60-talet, då TV n alltmer tog över bildtidningarnas uppgift? Sedan har det ju funnits fotografer som kunnat göra såna här projekt ändå, men då ofta pga av att de haft stipendier eller anställningar på museer och liknande. Christer Strömholm drev Fotoskolan, och Sune Jonsson var anställd som etnolog och fotograf på Västerbottens museum. Stipendierna var nog högre förr, och det fanns i Sverige den sk konstnärslönen, som nu inte längre ges till nya konstnärer. Men det går säkert fortfarande att finansiera sina projekt, på ett eller annat sätt.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 12:46

Visst tog TV och film över en stor del av de jobb som gjordes av fotografer tidigare. Men nu ser vi nästa steg tycker jag i och med att tidningarna (i den mån de överlever) också skrotar sina bildredaktioner och kickar sina fotografer. Allt detta görs givetvis inte i elakhet mot fotograferna utan handlar nog mer om att det inte går att få ekonomi i något som färre och färre vill betala för.

Svara

Johan Pihl 2015-02-12 12:50

Jo, så är det. Märktes också av här i Helsingborg, då HD nyligen köptes upp av Sydsvenskan, och en massa fotografer fick gå som följd av det. En tråkig utveckling. Men dessa fotografer ger inte upp så lätt, utan hittar nya möjligheter.

Svara

2015-02-12 18:05   Nils Bergqvist

Den som skrev om detta först, Micke Berg, menade (som jag förstod det) att fotografiet dör när det hamnar på nätet. Av någon anledning eller kanske av flera anledningar? Och jag håller nog med. Inte så lätt att förklara men det handlar nog om att det som finns på nätet blir så svårt att greppa, man kan lätt hoppa från det ena till det andra, och bra bilder försvinner ofta i det stora mängden/flödet, att göra bra bilder blir inte så viktigt längre. Det mesta är ju sånt som förr aldrig skulle visas offentligt utan läggas i byrålådan. Att tänka på är också att du inte ser varken strukturer eller de otroliga nyanserna/tonerna som kan finnas i fotografier, utan detta reduceras på bildkärmar och i små format. En liten bild på papper däremot har i regel fortfarande de fina nyanserna kvar då den är printad från en fil eller ett negativ utan kvalitétsreducering.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-12 20:06

Jag håller med om nätet.

Svara