Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Fotografer och att botanisera i sitt närområde

Många mil har vi gjort tillsammans på stadens gator jag och Sally. Den senaste tiden har vi skurit ned en del på promenaderna, Sally är 12 år nu vilket motsvarar ungefär 85 år hos en människa, nu blir det mest närområdet i sakta mak som avpatrulleras.

Långholmen är ett kärt område där det är fint att följa årstidens växlingar, ofta hittar man något man kan plåta även om bilderna sällan blir speciellt spännande.

Sitter och bläddrar i ett par böcker jag fått låna, Mary Ellen Marks Passport och Don McCullins Homecoming. Bra fotografi som man kan förvänta sig.

Jag håller McCullin som favorit av dessa två, men de går inte riktigt att jämföra. Mark plåtar mer rakt på människor hon mött, en sorts porträtterande av främlingar på gatan känner jag det som. McCullin fångar mer ett tillstånd som ger en djupare klangbotten till de han plåtar, jag gillar McCullin.

Men de har säkert helt olika syften med sina bilder och det är där jag tror att vi ofta klickar eller inte. Det viktiga med fotografin är ofta syftet, sedan varierar det stort hur väl fotografen lyckas förmedla detta syfte givetvis.

För mig är det ofta den underliggande känslan i bilderna som är det viktigaste, bara att titta på McCullins eller Koudelkas bilder plåtade på gatan och jämföra detta med mer generell gatufoto till exempel. Det finns en personlighet på det känslomässiga planet i deras bilder som jag sällan finner hos andra.

Detta har inget med teknik att göra, även om bägge har en utvecklad förståelse för sådant. Det är svårt att sätta fingret på vad som gör dessa och andra så bra att de sticker ut i mängden, skulle detta kunna avhandlas akademiskt skulle det säkert finnas fler.

På samma sätt är det ju inom musiken till exempel, väldigt många har de tekniska färdigheterna och de musikaliska kunskaperna, ändå är det väldigt få som verkligen sätter avtryck. Och dessa få behöver inte ens tillhöra de med de bästa tekniska förmågorna eller teoretiska kunskaperna. Storheten får man leta efter någon annan stans.

Inlagt 2014-10-28 13:08 | Läst 2143 ggr. | Permalink

"Närområdet är ofta försummat, kanske för att det alltid finns där och man upptäcker kanske inte försummelsen förrän det är för sent. Det banala väcker sällan glada tillrop."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
McCullin till Fotografiska! NU!!!
Svar från alf109 2014-10-28 13:44
Jo det vore något.
Jag har förstått att McCullin är en ganska privat person som inte riktigt gillar att stå i rampljuset, när jag snackade med Mia på kontrast berättade hon att de försökt få dit honom flera gånger utan att lyckas.
-affe
Hej,
Jag håller med och det är ju inte så intressant.
I stället skall jag kommentera din bild av träden. Genast såg jag fyra hundben och en av Elliott Erwitts hundbilder. De flesta förstår nog vilken.
Ha en fin dag med Sally
Bob
Svar från alf109 2014-10-28 13:45
Tack ska du ha Bob, och när du säger det så (om Erwitts bild alltså). :)
-affe
bassa 2014-10-28 16:41
Jag såg exakt samma sak, och tyckte det var lite synd att texten låg i mellan. Jag lekte med tanken att bilderna skulle gå i varandra.
/ Bengt
Jag gillar dina återkommande kärleksfulla beskrivningar av din relation till Sally.
Det värmer hjärtat.

mvh Tommy
Svar från alf109 2014-10-28 15:04
Hon är min bästa vän Tommy. :)
-affe
Närområdet är ofta försummat, kanske för att det alltid finns där och man upptäcker kanske inte försummelsen förrän det är för sent. Det banala väcker sällan glada tillrop.
Svar från alf109 2014-10-29 00:28
Så är det JO.
-affe
Ni är fina kompisar du och Sally.
/Krister
Svar från alf109 2014-10-29 00:28
Jo vi är bra polare. :)
-afe