OmTag. Fast i det svartvita

Torsk på gråskalor, det kanske jag skulle kunna ange som ett personligt kännetecken. För egen del föredrar jag gråskalor framför färg som regel, när det gäller fotografi åtminstone. Jag tror att jag även minns i svartvitt, åtminstone är sällan färgen något jag saknar i mina bilder. Nu finns en massa fina färgbilder också, men det svartvita tenderar att fokusera innehållet i bilden för mig, jag minns lättare en svartvit bild än en färgbild som regel.

Speciellt när det gäller journalistiska arbeten tycker jag att färgen lätt kan ta över innehållet i bilden. Även många av de jag gillar som plåtar färg använder färgen på ett sådant sätt att färgens inneboende budskap tonas ned, alternativt går de hela vägen och använder den som bärande element i bilden, som Saul Leiter eller Ernst Haas till exempel. De använder ofta färgen som ytterligare ett grafiskt verktyg och inte för att ”reproducera verkligheten”.

Färg som reproduktion av verkligheten tycker jag ofta fungerar mindre bra. När jag befinner mig ute i verkligheten, som ju ses i färg naturligtvis, är någon form av mentalt filter omedvetet i gång vilket gör att jag inte distraheras av färgklickar som i sig är ointressanta för det jag ser. När jag tittar på färgbilder däremot dras uppmärksamheten liksom till en röd clownnäsa mot alla färgklickar. Mitt tittande blir splittrat, jag fastnar lätt i oväsentligheter i bilder och förlorar budskapet. Innehållet blir på något sätt ofta otydligt eftersom färgen i sig själv är ett så starkt visuellt inslag.

Det är svårt att plåta färg utan att det blir banalt i reportagesammanhang tycker jag. Dessutom finns en ”falskhet” som jag upplever många färgbilder, de utger sig på något sätt för att visa ”hur det ser ut” men eftersom de färger som kan återges på skärm eller i tryck är ganska begränsade jämfört med verklighetens färger får jag ofta en känsla av fejk. Då många idag dessutom drar ganska kraftigt i reglagen blir det ännu värre.

Svartvitt upplever jag ofta som ärligare i så måtto att det inte hymlar med att det är en abstraktion och dels kan jag färga bilderna med mina egna mentala färger som jag minns dem. Eller för att uttrycka det kort och koncist: det gäller att försvara det man själv brinner för, och våga stå för sina åsikter även om det blåser till ibland.

En annan fråga, det är ju ett helt koppel med fotografer från södra Sverige här på fotosidan, men ingen som har bloggat om fotofestivalen i Landskrona?! Ytterst besynnerligt tycker jag. Det måste väl varit någon som var där? Skriv om vad ni såg och vad ni tyckte! Om vi skall kunna odla ett bärkraftigt och utvecklande fotointresse så måste vi ut och titta och tycka om det vi ser, åtminstone anser jag det.

2013-08-26 22:27   Dubbelolle

Intressant och givande läsning! och riktigt fina bilder! Håller med dig om att svartvitt känns ärligare och rakare o lämnar mer åt betraktarens fantasi, sen är det väl också så att ju mer man kan förenkla och skala av sitt budskap ju bättre når det fram. Nu plåtar jag bara för nöjes skull och har inga illussioner om att förändra världen men trots det för man ju en sorts kamp med sig själv att göra bra och bättre bilder. Ja det är lite konstigt att ingen har bloggat om Landskrona. Men det kommer kanske.....Mvh,LO

Besvara

2013-08-26 22:32   froderberg

Den övre bilden är magisk. Skulle gärna vilja se en rejäl utställning med dina bilder. En bra gråskala är ovanlig idag. :)

Besvara

2013-08-26 23:18   Sabud

Färg eller svartvitt, det är frågan. Själv har jag alltid `fuskat´ i båda dicipliner. Din första bild är storartad men det är den andra som jag fastnar för. Beträffande Landskrona har jag tagit del av Micke Bergs tankar men det skulle inte skada med fler intryck.

/Stephan

Besvara

2013-08-27 07:15   gosta52

Ingen blogg men visst var jag i Landskrona. Tyckte att det var ett fint initiativ med en fotofestival. Landskrona är en liten stad vilket var en fördel - utställningen var sammanhållen utan långa transportsträckor. Behållningen var japanen Daido (någonting). Det andra var jag nog för gammal för. Min bildsyn är nog gammaldags, inte för att jag inte kan tycka om att man bryter mot regler men när regelbrotten blir trendsättare upplever jag det som banalt. Vad jag syftar på är t ex att placera huvudobjektet mitt i bilden kan ju ha en poäng - men hela tiden i alla bilder? Samma inställning har jag till att bilderna ser ut som ljusskadad färgfilm från 60-talet och på någon som sitter och äter. Vad jag menar är att det verkade som om motiven var uttömda och att man istället inriktade sig på att fotografera sådant som saknar spänning. Bara för att en bild är tråkig, överexponerad och med färgstick behöver den ju inte vara "stor konst".
För att pigga upp dig så var de flesta bilderna i färg! Nog med gnäll nu: det var ett bra initiativ och vi har blivit bortskämda, helgen innan var det både Linan och planket samma lördag. Mer sådant tycker jag, även om jag är en tråkig gubbe med förlegad bildsyn.

Besvara

2013-08-27 07:50   Turbo56

Jag håller till stor del med dig vad gäller färg och svart-vitt, själv föredrar jag svartvitt, förutom i vissa sammanhang.
Från resor gör jag nästan alltid en omgång svart-vita bilder och en omgång färgbilder.
När färger är naturliga finns inga risker, men när moderna inslag finns i bilderna, som självlysande joggingskor och kläder, eller ful reklam etc. kan just färgen förstöra bilden eller flytta fokus från det man vill visa till en detalj som ett par gymnastikskor.
I vissa sammanhang är färgerna det som gör bilden, man måste känna sig för.
Färgerna i vår urbana miljö är inte vad de var, de bullrar.

Besvara

2013-08-27 09:53   vaktmästaren

Bob bloggar om den här:
http://www.fotosidan.se/blogs/bob-bovin-photography/851-landskrona-fotofestival-2013-huummm.htm

Besvara

2013-08-27 10:01   optimal

Intressant som vanligt ,men lite bekymrad blir jag när du talar om verkligheten och svartvitt. Är det möjligen så att livet för dig ter sig svart vitt. kanske ser du inte att verkligheten är färgrik. Bara en tanke från min sida . Hösten som strax inträder i vår verklighet är ju ett exempel på att den svartvita fotot inte kan återge alla dessa fantastiska upplevelser.
Jag blir mycket orolig om det menas att du inte upplever färgerna i verkligheten Visserligen säger du med all rätt att man förvränger färger så det missgynnar det verkliga. Eller dagens färger i fotografin har en tendens att missgynna verkligheten eftersom man kan manipulera o Photoshop till exempel. Men att se verkligheten i svart vitt kanske är att gå ett steg för långt ha en bra dag /bert

Besvara

Svar från alf109 2013-08-27 17:13

Det verkar som du missuppfattat min text, kanske har jag varit otydlig? Lovar att försöka skärpa mig i fortsättningen. Sedan är jag tydlig med att skriva att detta är hur jag ser det, jag menar alltså inte att det är "rätt" i någon objektiv mening. Alla har vi våra egna sanningar, det viktiga för mig är att förklara varför jag tycker som jag gör i olika frågor. Alltså är inte syftet vare sig att försöka "frälsa" andra eller att tala om för dem att de skulle ha "fel" om deras åsikter avviker från mina.
-affe

Svara

2013-08-27 11:54   Bob Bovin

Hej,
Du har kloka ord om monokromt och färg. Jag tror att monokroma bilder bär en slags säker tradition om hur man skall tolka dem. Färgbilden har inte denna säkerhet, utan man faller lätt in i en orealistisk tolkning. Jag tror inte dagens ungdomar bär denna traditionserfarenhet, ty de ser bilden på ett annat sätt.
Det märkliga är att två av de internationellt kända fotograferna på Landskrona fotofestivalen hade bilder som var superhårt kontrastrika och monokroma. Precis som i slutet av femtio- och sextiotalet. Några durkdrivna fotografer jag känner från den här tiden kunde inte riktigt förstå detta att det kommer tillbaka. Är det för att det skall väcka uppmärksamhet?
Din bilder från natten, då vi ju ser i svartvit, är ofta mycket bra och bär inte den hårda kontrastens märke. De påminner i stället om bilder från tjugo- och trettiotalet. De och dina har ett behagligt lugn.
Ha det bra
Bob

Besvara

2013-08-27 16:39   Mikael Sundberg

Läckra bilder :) Du är väldigt bra på gråskalor! Magnus har en bra poäng där.. Allt gott :)

Besvara

2013-08-27 17:08   alf109

Tack ska ni ha för era tankar och reflektioner.
-affe

Besvara

2013-08-27 18:38   Nils Bergqvist

Intressant att läsa. Har själv börjat plåta lite i färg igen, men då mest för att visa olika färger i glas. Annars är det svartvitt för det mesta. Var och såg en intressant utställning på Mjellby utanför Halmstad i sommar, Man Ray. Visade mest hans sidor som experimenterande konstnär och inte så mycket hans fotografi. Fanns även bilder som Strömholm tagit av honom med där. Utställningen kommer till Millesgården i februari och varar sedan där hela våren. Om det finns guidning är det värt att ta det, för man får ut så mycket mera av det då. Kanske gör jag något av det i bloggen framöver. Har inte framkallat filmen än.

Besvara

Svar från alf109 2013-08-28 16:20

Jo Man Ray höll ju på och experimenterade en hel del med Rayogram och allt vad han kallade det för. Själv har jag väl aldrig direkt varit intresserad av den typen av bilder, Dawid höll ju också på en del med liknande tekniker. Men det finns säkert en hel del mer traditionella bilder som jag gillar.
-affe

Svara

2013-08-28 09:03   pic-tor

Jag erinrar mig ett samtal med min svärfar för bra många år sedan. Han hade sett ett reportage från Vietnamkriget och var väldigt upprörd över alla hemskheter som där hade begåtts. Men så tillade han, nästan viskande, som om han skämdes, "det var så vackert. Bombkrevaderna och explosionerna var så vackra att se i färg". Så visst kan det finnas en fara i, i vissa sammanhang, att använda färg. Färgen kan tillföra vissa estetiska värden som döljer det verkliga budskapet. En bombkrevad må vara vacker att se i färg, men estetiken kan lätt dölja det faktum att det "vackra" är sönderslitna människokroppar som flyger i luften.
Jag tröttnar inte heller på fina gråskalor, men har absolut inget emot färg. Man får laga efter läge. Jag gillar också din Cementabild med sina fina, mjuka toner.

/Torbjörn

Besvara

Svar från alf109 2013-08-28 16:23

Jo var sak har sin plats, eller snarare styrs vi nog ganska mycket av våra personliga smakriktningar. Men för mig blir ofta en svartvit bild mindre rörig och därmed också lättare att såväl ta som ta till mig. Sedan finns ju bilder som blir bättre i färg eller som bara funkar i färg givetvis. Men om man skall föra fram ett dokumentärt budskap tycker jag ofta att svartvitt funkar bättre än färg. :)
-affe

Svara