OmTag. Entreprenörer och elitidrott
Likt nutida Dr Panglos förfäktar de idén att allt är till det bästa, marknads-ny-liberalerna. Funderar lite över detta när jag ser hur allt fler entreprenörer i byggsektorn kommer från våra grannländer i öster. Är de så mycket bättre som hantverkare, är de effektivare per arbetad timma än våra svenska motsvarigheter? Eller, o hemska tanke, jobbar de till löner som inte någon svensk rimligen kan göra?
Systemet med entreprenörer, underentreprenörer, under underentreprenörer som i sin tur timanställer till lägsta möjliga kostnad är nog svårkontrollerat, vem är ansvarig för de avtalsenliga lönerna? Hur man politiskt kan radera ut en lång kamp för vettiga lönevillkor genom att peka på mantrat ”fri rörlighet för kapital och tjänster”, utan att följa tankegången till vad detta för med sig är ett för mig väl förborgat mysterium.
Eller skall man vara så synisk att man antar att de som satt oss i situationen mycket väl insåg vart det skulle leda, men tycker att det är ok om alla andra utom de själva får det sämre bara de kan renovera köket till en billig penning? För så är det ju, hela den fria rörligheten liksom rot och rut bygger på att man skall få ett arbete utfört för en penning som är långt mindre än vad man själv skulle begära för att utföra en likvärdig arbetsinsats.
På sikt är det förödande för ekonomin, om svensken blir för dyr kommer det resultera i två saker, först massarbetslöshet och när vi inte längre har råd med denna en normalisering av kostnadsnivåerna (för att uttrycka sig akademiskt). Konkret jagar det på ett race mot botten, vilket i sin tur gör att underlaget för ekonomin faller samman, om ingen har råd att konsumera blir heller inget konsumerat.
De som opponerar sig mot dessa tankegångar är ofta människor som själva tror sig sitta säkert, men bara lugn man får fem indiska civilingenjörer för priset av en svensk, med ekonomer är det ungefär samma sak liksom för flertalet högutbildade, så det är bara en tidsfråga innan ni som ihärdigast värnar det rådande systemet själva blir sittande med Svarte Petter.
Men att maximera intäkterna är något som gäller det mesta idag, såg att Viasat köpt rättigheterna till OS. Förr snackade man om att evenemang som var av intresse för de breda folklagren också skulle sändas på ett sådant sätt att detta intresse tillgodosågs. Så inte längre, högst bud vinner. Att sedan stora delar av drivbänken för alla dessa idrottare finansieras av oss alla i form av idrottsanläggningar, specialskolor, osv tas ingen hänsyn till när budgivningen är igång.
Hur kommer det se ut på sikt om elitidrotten endast kommer att vända sig till dem som har råd att ta del av de moderna gladiatorspelen? Kommer allmänheten även då beredvilligt att betala en stor del av kostnaderna för förädlingen av dess aktörer trots att de inte får ta del av slutresultatet?
Detta är en dystopi givetvis och vi är långt ifrån där ännu, men det gäller att försöka se i vilken riktning pilarna pekar.
Jag skulle vilja vara hund just nu, och ha mig själv som husse. Det vore enklare.
Ha det bra i novembermörkret!
Jon Anders
-affe
Det här tänkandet började redan på 1970-talet, då Vallenberföretagen m.fl skulle maximera vinsterna till varje pris. Ett pris som vi här i glasriket fått betala dyrt när de tog över Orrefors och Kosta/Boda och köpte in de mindre bruken. De gamla glasbruksägarna, även kallade glasabrukspatroner, hade sina egenheter. men de var i alla fall intresserade av det de pysslade med, konstglasindustri. De hade inga drömmar om höga vinster, de drev sina bruk med känsla för glaset. När storföretagen tog över på 70-talet blev det annat ljud i skällan och spelet med statliga stödmiljoner från Nils G Åsling lockade lycksökarna med dollartecken för ögonen hit. Målerås stretade emot och vägrade köpas upp av Vallenbergsfären. De gick sin egen väg, idag är det det mest framgångsrika glasbruket i Sverige som lyckats öka sin omsättning år för år, och ett av ytterligt få som finns kvar. De som ville köpa upp dom, Orrefors, är numera nedlagt
-affe
-affe