OmTag. En förändrad stadsdel
Minnet är kort, bilderna föreställer en bit av stranden här nere vid Hornstull, den första när det fortfarande var lite ruffigt och garage och den andra som det ser ut i dag som ett väl etablerat nöjesstråk.
De flesta håller säkert med om att det är finare idag, det gör jag också. Men det har sina baksidor, Hornstull före Street (som senare blev Strand) var en tillbakalutad del av staden, mitt i men ändå lite vid sidan av.
Ingen åkte hit utan ärende till någon som bodde här eller för att käka gott. Restauranger fanns då också, som Moldaus till exempel med stans bästa snitslar och Trollet som var känt för sitt utsökta buffelkött, även Ho´s en av stans bästa kinakrogar har funnits ganska länge i området liksom de tidiga indierna lite längre bort m.fl.
Men i mitten av 2000-talet ändrades det mesta, plötsligt blev området inne med allt det innebär av vallfärdande och festande. Tidigare rymde området dessutom en väldigt blandad befolkning vars gemensamma nämnare var att de trivdes och inte sällan hade bott länge i området.
Nu är det andra tider, i och med ombildningarna och den ganska nya företeelsen att göra bostadskarriär är omsättningen på folk en helt annan. En sidoeffekt av detta är att känslan för området och samhörigheten mellan de som bor här till stor del gått förlorad, dessutom är det en väldig överrepresentation av en viss typ människor; folk med relativt gott om pengar mellan 30-40 år som gillar krogen och shopping och som dessutom sällan rotar sig utan drar vidare efter några år.
Det ena ger givetvis det andra, det mesta är ombildat och med mestadels smålägenheter och kvadratmeterpriser på mellan 70-90 000 kr så kommer det inte så många nya sämre bemedlade direkt. Tiden har sin gång och det kan man inte göra så mycket åt, men man behöver inte gilla allt alla gånger.
En lantis ser ju nästan inte skillnaden. Man måste nog bo där för att först.
En god schnitzel ha man ju letat efter.
Hoppas Sally trivs i alla fall
Bob
-affe
efter en plats för allmosemottagande.Det skulle vara kul och se lite gatufoto
ifrån utsatta områden i Sverige.Övriga slumområden i resten av världen dokumenteras ju
flitigt här på fotosidan.Först en god måltid med avec, sedan misärfoto:-)
-affe
I mitt fall var det en smula kluvet, jag tillhörde dem som kämpade emot ombildningen men när jag ställdes inför fullbordat faktum hade jag valet att antingen köpa själv eller att bo kvar som hyresgäst hos mina grannar och allt det innebär att vara svarte Petter i en bostadsrättsförening.
Jag tror att du också håller med om att det är lite trist att hela innerstan förvandlats till ett rikemansgetto där det bara finns plats för den egna sorten och livet går ut på att byta kök och shoppa. :)
-affe
-affe
Ps. la upp en bild, den främre båten är den som låg vid bryggan.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/3344997.htm?set=mp
Ha de gott
/H-Å
-affe
Hälsn!
-affe
-affe
I huvudsak är argumenten mot ombildningarna av typen "bostäderna såldes ut", det var "en gemensam egendom" och det har "ökat segregationen" och förvandlat innerstaden till ett område för rika.
Jag tycker inte riktigt att något av dessa argument håller. Krasst ekonomiskt var det nödvändigt att "sälja av" en del av allmännyttans bestånd för att få kassaflöden för att kunna renovera och bygga nytt. Priserna sattes f ö betydligt högre än vid normala köp/sälj sinsmellan fastighetsägare. De var dessutom inte förhandlingsbara.
"Gemensam egendom" är ett konstigt argument. De kommunala bostadsbolagen är som vilka bolag som helst. Med vinstkrav etc. Som boende var/är man bara hyresgäst utan något som helst ägande eller egentligt inflytande över sitt boende. Man betalar hyra och lägenheten är inte ärvbar. Att innerstaden förvandlats till ett reservat för rika må stämma till stora delar, men det var det redan innan ombildningarna. Jag kommer mycket väl ihåg den svarthandel med kontrakt som var vanligt förr i tiden. En helt illegal marknad i miljardklassen.Själv betalade jag 70.000:- för att komma in i ruljansen. Det var på 70-talet och mycket pengar då.
Segregationen, eller gentrifieringen, är dock ett reellt problem. Det är en global trend. Gamla "arbetarkvarter" i alla världens storstäder genomgår samma förändring. De klassiskt rika har alltid bott där de behagat (Östermalm, Djursholm, Saltsjöbaden etc). Det är inte där gentrifieringen sker. Den beror snarare på bristen på bostäder och att det i takt med den allmänt ökade levnadsstandarden, tillgången till lånekapital etc, möjliggjort för många "vanliga människor" att investera i sitt boende. Rätt eller fel kan naturligtvis diskuteras, men det är en realitet för betydligt fler än för bara 25 år sedan. Låga räntor bidrar naturligtvis också.
Grundproblemet anser jag är att bankerna lånar ut för mycket pengar hämtade från en global finansmarknad där miljarder flyttas på nanosekunder. Obligationer och terminer i t ex amerikanska pensionsfonder förvandlas blixtsnabbt till amorteringsfria lån för en pytte-etta i tvåmiljonersklassen vid Hornstull. 100.000 per kvadrat.... Folk tittar bara på den månatliga månadskostnaden och reflekterar inte en sekund över att bankens eget kapital för lånet ligger under 10%. För så är det. Det är alltså ett finansiellt korthus vi talar om. Oljepriset, Ukraina-konflikten, IS i Syrien och den Europeiska centralbanken m fl har större betydelse än vad kamrern på den lokala banken har. Eftersom banken bara lånar pengarna och skär emellan med en liten vinst innan du kan köpa din lya.
Över tid är detta ohållbart. Det är bara bostadsbristen som håller uppe priserna på den sjuka nivå som idag råder. Lek själv med tanken på verkligt ägande, dvs att du amorterar ner ditt lån. Hur lång tid tar det amortera ett par miljoner om du amorterar typ 2000:-/månad.
Politikerna vrider sig som masken på kroken och försöker lappa och laga korthuset, bl a genom att försöka "dämpa" prisutvecklingen på bostadsrätter i storstäderna. Men t ex minskade ränteavdrag leder, förutom till färre röster, även till mindre konsumtion som leder till ökad arbetslöshet som leder till högre skatter och så fortsätter ekorrhjulet.
Till sist; Jag har bott på västra Södermalm större delen av mitt vuxna liv och alltid gillat det. Det fanns ett lugn och en brokighet förr som jag gillade. Men det var då och nu är nu. Det är samtidigt kul att se tillstånd förändras och jag tycker uppriktigt att Hornstull blivit bättre genom åren, med alla fik, butiker osv.
Ja, jag bor i ombildad hyresrätt och tycker det är helt ok. Är t o m beredd att betala lite mer än för en hyresrätt.
Tack för ordet.
Sedan är det ett faktum att utförsäljningen av allmännyttan inte lett till speciellt (om ens några) nya eller renoverade fastigheter i innerstaden eller närområdet som inte redan var självfinansierade. Under den stora ombildningsperioden har en väldigt stor del av hyresbeståndet försvunnit, det finns hur mycket fakta som helst om detta om man vill ta det till sig.
Slutligen om man tycker att det är ok att bara bättre bemedlade skall ha möjlighet att bo i "attraktiva" områden och att plånboken, som nu, skall vara direkt avgörande för om du hamnar på Södermalm eller i Vårby Gård så får man givetvis tycka det. Men man bör nog undvika att ljuga för sig själv (eller andra) genom att försöka klä detta i någon altruistisk språkdräkt.
Ps. det stora problemet med sakernas tillstånd är att det skapar segregation, kontaktytorna mellan människor från olika bakgrunder och med olika förutsättningar blir mindre och mindre och detta i sin tur minskar förståelsen för "den andre" vilket i sin tur i förlängningen skapar spänningar och motsättningar som sliter isär samhället. Det är detta som är det stora problemet, inte någon avundssjuka som en del kanske tror.
Pps. Det finns en hel serie om detta i SvD som är värd att läsa:
http://www.svd.se/trots-pengarna-uppnas-inte-nybyggnadsmalen/om/ombildningarna