Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Det meningslösa i att jämföra olika uttrycksformer?

Man jämför ibland fotografi med musik, och det kanske man kan göra på en del plan. Men för det mesta tror jag att fotografi handlar mycket mer om inövade färdigheter i kombination med slump. Intressant fotografi kommer ofta till i intressanta sammanhang där sammanhanget egentligen är det man värdesätter mer än fotografens eventuella färdigheter.

Om vi tar fotografer som till exempel jobbar i ”socialt spännande” miljöer och sammanhang kommer vi att få bilder som vi upplever som just spännande. Som någon sa: det går nästan inte att misslyckas med sina bilder i Indien, miljöerna är så kontrastrika såväl socialt som estetiskt att det skall till något alldeles extra för att inte lyckas fånga något av detta.

Jag tycker att det ofta är så med den dokumentära fotografin, det man prisar är ofta det exotiska inslaget som ges av sammanhanget i sig själv och inte så mycket fotografin i sig. Om vi jämför med musik som man gärna vill göra finns en väsentlig skillnad: Kan jag inte uttrycka mig genom mitt instrument spelar det ingen roll om jag har aldrig så skickliga musiker omkring mig det blir skräp i alla fall.

Dessutom är fotografi förmodligen det uttryckssätt som kräver absolut minst ”tekniskt kunnande” eller handlag: ”du trycker på knappen och kodak fixar resten.” Som den gamla reklamen sade, det ligger rätt mycket i detta. Även om man fotograferar helt manuellt så tar det förvånansvärt lite tid att lära sig de teknikaliteter man behöver kunna. Att man sedan kan utveckla ett konsthantverk runt hela processen från hur man hanterar sina prylar till att producera färdiga bilder är en annan sak.

Med tanke på hur många det är som fotograferar och som fotograferat är det förvånansvärt få som är ”konstnärligt relevanta” om man jämför med andra konstnärliga uttrycksformer. Inom bara den västerländska musiken till exempel finns och har det funnits många musikaliska och nyskapande genier i alla genrer från det klassiska, jazz och blues, rock, synfonisk rock, punk osv.

Med konstnärligt relevant menar jag alltså sådant som är relevanta även utanför en liten krets av förståsigpåare. Nu älskar jag ju fotografi i de flesta former, men jag skulle inte försöka jämföra den med musik.

Ett enda musikaliskt mästerverk, oavsett om det är Vivaldis fyra årstider, Stravinskijs Våroffer, Miles Davis Kind of blue, Beatles Sgt. Pepper, Pink Floyds The dark side of the moon, Sex Pistols Never mind the bollocks… eller något annat i den oändliga raden banbrytande musikaliska verk kommer att betyda mer på ett emotionellt plan för flera människor än vad någon fotograf någonsin betyder eller kommer att betyda.

Detta är inget nedvärderande av fotografin, utan bara ett försök att ge den sina ”rätta” proportioner. Jag älskar ju själv fotografi, men försöker inte jämföra den med andra konstformer. Just detta jämförande är en tämligen meningslös sysselsättning där man försöker kvantifiera icke kvantifierbara storheter. Det blir som om man skulle fråga sig ”vad som är bäst” mellan en bra film och en god middag? Svaret kommer alltid att avgöras av hur hungrig man är när frågan ställs.

Detta är en medveten provokation från min sida, och jag är intresserad av hur ni andra ser på detta? Kanske kan det starta en intressant diskussion?

Slutligen en bildkavalkad, några skärvor av tid fångade i Åmotfors 2006 som jag såg dem. Inga speciella ambitioner utan just fotografier jag tog för att jag ville se hur de såg ut på bild.

Inlagt 2013-09-28 03:26 | Läst 4211 ggr. | Permalink

"En bildsvit som berör och efterlämnar en rent fysisk känsla i kroppen! Storartat Affe!"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Musik är oslagbart när det gäller att frammana känslor. Där ligger fotografin långt efter. Men här presenterar du en fantastisk bildsvit från Åmotfors som skapar känslor i alla fall hos mig. Jag har, mig veterligen, aldrig varit i Åmotfors (konstigt nog) men dina bilder kan gälla för vilket västvärmländskt litet samhälle som helst som jag sett. Jag känner vemodet krypa in i mig när jag är på dessa ställen. Man anar att det var livaktigt förr men nu försöker man bara överleva. Övervintra året om på nåt sätt. Det går inte att plocka ut en enda bild som berättar allt om Åmotfors. Den här bildsviten berättar bättre hur det är där även om det ändå bara är fragment. Tack, Alf, för att du visade så många i ett enda sammanhang.
En bildsvit som berör och efterlämnar en rent fysisk känsla i kroppen! Storartat Affe!
2013-09-28 09:51   Malte
Det enda man kan säga om fotografi är ju att det är det medium som visar på hur det ser ut, vilket som bekant inte musik gör. Film är väl det ultimata med bild o ljud, eller klassiska bildspel. Fina bilder men samtidigt: vem vill idag leva i en sådan deprimerande miljö? Jag snackade igår med en mjölkbonde o han trodde att inom fem år finns inte svensk mjölk längre, osv.
Har om och om igen tittat på dina bilder och inser att jag blivit tagen och berörd. För mig speglar det här vad du såg , där och då mer än vad Åmotsfors i sig är. Jag är helt tagen och inser att jag inte kan ta upp din "provokation" och ha några vettiga synpunkter på hur fotograferande står sig mot annat skapande :)
Tycker själv att den delen av vår (min) hjärna som hela tiden skall jämföra och flytta runt saker på en många gånger fiktiv värdestege blir mindre och mindre intressant.

Fast igen, dina bilder som du visar fram här. Tack!
De går rakt in.
Känns som en ynnest och det blir så tydligt att det mest nära kan bli något som berör alla .
Känns som jag får lov att lära känna både din far och dig, om än pytte, och jag tycker det finns så mycket kärlek och ömsinthet tillsammans med vemodet i dina bilder.

Samma känsla fick jag en gång för några år sen när jag sprang på detta:
http://www.dayswithmyfather.com
Riktigt fina bilder Affe. Visst känner jag ett visst obehag när bilderna speglar tysthet och samtidigt spår av aktivitet. , känslan för mig blir som om jag gick in i ett förfallet gammalt hus. Jag vill tipsa dig , som är så bra på dokumentation om Årsta torg,(Storformataren) som står där som ett monument . Lite samma känsla. Jag tog själv lite bilder därifrån men med inte så lyckat resultat. När det gäller jämförelsen, musik fotografi.har jag svårare att bedöma likheter släktskap, eftersom jag har varit , och är fortfarande verksam jazzmusiker i femtio år.
Fotografin står för sig själv och jag ser mig själv som amatör (älska), men visst kan jag tycka att kicken kan vara det samma eller väldigt lik efter en lyckad konsert, som att känna jag har fått en jävligt bra bild. Likheter finns Jag har tagit upp det tidigare. Slutligen, det är inte alltid så lätt att fotografera, basisten.Charlie Mingus lär ha gott omkring i New York, med massor av kameror hängandes på honom. Han lär ha sett ut som en julgran.och på frågan varför , hade han sagt , jag ska bli fotograf.
Nu blev det inte så. Han kanske skulle roa sig vid sidan om och inte just tro att nu gör jag det här i stället, så enkelt är ju det inte att bara byta.yrke. Jag tycker nog gatufoto är mer likt fiske, man väntar ,och trivs storartat i miljön, och plötsligt om man har tur nappar det. Som sagt riktigt fina bilder Affe. / Bengt
Hmmm, jag har aldrig tänkt tanken på att jämföra musik och fotografi. Däremot så har jag inte sällan, tänkt tanken när jag ser en bild, "är det tillfället eller fotografen som är bra"?? Många gånger kan ju bilder vara från mer eller mindre spektakulära situationer och då är det kanske situationen, mer än fotografen. Samtdigit, så tycker jag ju att det som med de bilder du visar här, är ett tecken på att fotografen spelar roll. För mig speglar dina bilder en känsla, kopplad till en miljö. Visst, någon annan hade kunna "bara trycka av", men ganska säkert hade det inte speglat samma känsla. Och det är väl just detta som är spännande med foto. Ögonblicket och seendet gör bilden. Tycker jag. Så, bra och talande bilder Alf!! Att jämföra musik och fotografi, den får jag suga på... Ha en bra helg! //Peter
Håller nog inte med dig om det är meningslöst att jämföra olika uttrycksformer för det ju ett sätt att försöka förstå. Ibland försöker jag jämföra bilder med musik. De flesta verkar ha mer ordning på förståelsen av musik än av bilder.

Alla kan ta foton, men att uttrycka sig genom bilder är en helt annan sak. Just fotografi är nog bland det mest missförstådda uttryckssättet av alla. Men det kanske blir bättre nu när alla tar bilder. Och så småningom inser hur svårt det är med innehållet.

Gillar speciellt bra din bild av det av träd och buskar skymda huset.
Sedan 1880 har vem som helst kunnat fotografera, utan att veta ett dugg om fotografi. Efter det har man flera gånger försökt skilja ut sig med olika ädelförfaranden etc, för att försöka ge fotografin en högre status. Strömholm ansåg dock att den som försöker ge fotografiet ett "lika penningvärde" med måleriet har den mest förljugna attityden. Kan hålla med om detta i mycket, men att ett fotografi känslomässigt inte skulle kunna betyda lika mycket som t.ex ett musikstycke för en människa, håller jag inte med om. Jag kan bara ta min fru som exempel, hon har sedan vi besökte Christer Strömholms utställning på Fotografiska ett inramat vykort av Strömholms bild på de två pojkarna på sitt nattduksbord: http://fotografiska.eu/var/fgrafiska/storage/images/museet/kommande-utstaellningar/chr/c-christer-stroemholm-bvs3/602056-1-swe-SE/C-Christer-Stroemholm-BVS_fg700wider.jpg

Fin bildserie från Åmotsfors! Lågmälda bilder med mycket känsla.
Mycket fin bildsvit, Alf!

Mvh

Per
Hej Alf. Som vanligt finns substands i dina blogginlägg . Jag har ingen färdigheter att jämföra fotografering med musik. Jag skapar bilder i mitt huvud när jag hör musik, men det är nog något annat?
Jag tror mer att jag kan jämföra NÅGRA fotografier med målningar (komp. ljus, toner, färg mm). På tal om målare och fotografering - Jag har en bok om "Skagenmålarnas" 'användning av kameror, där P.S. Krøyer redan i 1885 använde fotografin som modeller för hans målningar.
Driftsbestyren av Skagensbanen H.P.F. Lundsteen har tagit en del fogorafier, som har använts som preliminära studier av flera av de berömda Skagenmålarna.
Vem som helst kan ta ett FOTOGRAFI och speciellt i dag med digitala kameror, men inte alla kan ta en BILD med innehåll och en historia. Det kan du.
m.. V.H. Erik / DK
För någon månad sedan var jag på en konsert med Leonard Cohen, 78 år och i kanonform, vilken känsla. För några dagar fick jag den nya fotoboken Sergio Larrain, när man tittar på hans bilder, vilken känsla. Kan jag jämföra de känslor konserten och boken väcker? Båda väcker starka känslor men att jämföra är ju, som du skriver meningslöst.
Uttrycksformer som konst, musik och fotografi väcker, när det är bra, känslor och ger upplevelser men jämföra, nej det behöver man inte göra.
Och Affe, du behöver inte åka till Indien för att ta bra bilder. Vilken fin bildserie från Åmotfors, det blir väl en Blurbare.
/Krister
Det finns en stor tystnad i dessa bilder. Nästan så det slår lock för öronen. Bilderna på barnen avviker. Det är obehagligt och vackert. Bra formulerat om fotografi. Alla fotar men få intresserar sig för fotografi utanför önskan att skapa minnesbilder åt sig själv. Det får man väl räkna med, att det är en liten grupp människor även globalt sett som inte kan låta bli att göra det till ett verktyg för något mer. Det gör det inte mindre intressant. Inte mer heller. Tack. /Annika
Tack för era kommentarer och reflektioner. :)
Nils, jag menar inte att ett fotografi inte skulle kunna betyda lika mycket som ett musikstycke för en människa, det jag menar är att ett musikaliskt verk betyder mer för flera människor som regel.
-affe
Bild är inte musik. Musik är inte bild.
Bilden på din pappa som vandrar vid skön griper tag i mig.
Bilden på sjön och skogen är också stark med den svagt skymtande undervattenstenen i förgrunden.
/H