OmTag. Det hårda sommarljuset
Jag tycker om det hårda sommarljuset och dess kontraster till skillnad från många andra. Just i den sortens ljus tycker jag att den analoga svartvita filmen har en fördel mot det digitala. Det går att få en mjukhet i gråskalor och tonövergångar som jag tycker är svårare när jag plåtar digitalt och konverterar.
Jag tycker att kontrasten i högdagrar, som blänk i löv och liknande, blir mjukare med film. Kanske är det överblödningen i emulsionen som ger de mjukare övergångarna, jag vet inte men något är det. Jag tycker också att teckning i både låg och högdagrar i kontrastrika motiv är lättare att hantera när jag plåtar med film än digitalt.
Nu finns dem som hävdar att det går att hämta hem ett minst lika stort dynamiskt omfång från digitalfilerna, och det stämmer säkert. Men jag tycker att jag får en annan mjukhet från den svartvita filmen. Oavsett så är det viktiga att vi själva hittar våra vägar så att bilderna blir som vi vill ha dem. För mig är det som regel svartvit film, för andra digitalt.
Men som sagt, jag tycker att följsamheten och mjukheten och skärpan som inte blir hård blir bättre med det analoga, om det nu är detta man söker. Detta är givetvis inga allmängiltiga sanningar, men sanningar som gäller för mig efter de erfarenheter jag gjort i jämförelse med mina digitala systemkameror upp till FF-sensorer.
Så uppfattar jag också ofta skillnaden mellan digital och analog bild. Det handlar om subtiliteter och nyanser.
Vad gäller hårt sommarljus så är analog film överlägset. Det kan bli hur nyanserat som helst om man vet vad man gör... och det händer som bekant ibland att man vet ;-)
Hörs/per-erik