Det "intellektuellt reflekterande" uppstår väl när man med ord försöker formulera vad det är man känner och ser i en bild. Att tycka att något är häftigt är också ett intellektuellt reflekterande på någon sorts nivå men kanske inte något som man delar med sig av annat än som ett femsekunders inlägg på facebook.

Frustrerande kan det vara när man inte riktigt vet vad man känner inför en bild, kanske inte ens vet vad man ser -som det kan bli när någon konstnär fotograferat. Då sätter man gärna punkt för reflekterandet med ett utrop, "skit!" och sedan går man vidare.
Att gå vidare är en bra sak tycker jag, man kan alltid komma tillbaka när man känner sig redo.

Man kan också bara känna de där ur-känslorna och låta bli att reflektera, kanske i trygg förvissning om att man ingår i en gemenskap där ord är överflödiga. Vissa bilder är ju sådana, oförklarligt oemotståndliga och som det sägs, talar till oss alla.

Ha det gott!! /Thomas