OmTag. Den lille farbrorn med hunden
Han bodde ett par våningar upp i huset, en försynt gammal man. Jag kommer ihåg honom och hans lilla hund, en Cavalier King Charles som var hans bästa kompis och som han alltid gick och pratade med när de var ute. På senare år var han ensam, hunden hade gått bort och han berättade att han var för gammal för att skaffa någon ny.
På den här bilden från 2005 är han fortfarande klar om än med en del ålderskrämpor. Han har nycklarna i ett snöre runt halsen för att inte tappa bort dem, och vad som ser ut som ett trygghetslarm hänger i bröstfickan.
Lite senare fick han svårare att hålla reda på sig, dag blev natt och han visste inte alltid vart han var eller varför. När jag kom hem från en tids vistelse hos mina föräldrar i Värmland var han borta, jag vet inte om han flyttats till något särskilt boende eller om han gått bort. Nu återser jag honom bland mina negativ, den lille farbrorn med hunden.
-affe
-affe
-affe
/Krister
-affe
mvh Johan
-affe
I unga år tyckte jag det var löjligt att "dadda" med hundar som en del vänner gjorde. I medelåldern sörjde jag när den första av våra hundar gick bort. Då blev de kära grannarna i kvarteret ett gott stöd fast jag hade flyttat. Äldsta hunden Ludvig är begravd på deras tomt i Täby.
Nu är båda grannarna också döda.
-affe
-affe
-affe