OmTag. Bättre en fluga på väggen än en på näsan
Att vara en fluga på väggen är ett uttryck som ofta används för att beskriva en fotograf som har förmågan att fotografera utan att synbart påverka sin omgivning. Jag gillar själv ofta den typen av fotografer och fotografier, nära men utan att påverka.
Cartier-Bresson tyckte att porträtt var bland det svåraste att fotografera, det handlar om att få kameran mellan huden och skjortan på dem man fotograferar sa han. Han menade nog just detta att plåta nära utan att påverka, Cartier-Bresson har tagit mängder av sådana bilder där den mest kända kanske är porträttet av Irene och Frederic Juliot-Curie.
Närvaro utan att de avbildade sätter upp en mask eller att fotografen applicerar sina föreställningar är nog svårt. Det är svårt att sätta fingret på, men en del fotografer tycks ha en förmåga att kunna fotografera utan att de fotograferade känner sig besvärade eller ens verkar ha något behov av att sätta på sig en mask.
Sedan finns det fotografer som själva vill påverka i sina bilder, ett aktivt deltagande om man så vill. Robert Doisneau upplever jag mer på det sättet, han är en polare i gänget som fotograferar folk med just denna ”polare i gänget” känsla.
Sedan har vi Robert Frank till exempel som jag uppfattar som om han ofta fotograferade folk på ett sätt som om han över huvud taget inte var där, det finns ingen egentlig kommunikation. Varje person blir sitt eget universum på något sätt. Vet inte om ni håller med?
Att inte ha bråttom alltså! :)
/B
-affe
Jag har sett länge på din bild. Ser han TV eller tänker han på något från jobbet - eller väntar han på att du är färdig att fotografera? :-) Det är inte lätt med den typ av bild.
Förstår du vad jag menar?
m.v.h. Erik / DK