OmTag. Att fotografera tillsammans med andra.
Jag kan aldrig fotografera i grupp. Många gillar att gå tillsammans och fotografera har jag märkt, för mig har det aldrig fungerat. Fotografi, för mig, är en verksamhet som kräver att jag kan vara mentalt närvarande och observant på omgivningen eller det jag fotograferar. För mig blir detta omöjligt om jag samtidigt har någon kompis med mig.
Jag har ofta märkt att om jag går ut ensam men träffar någon under promenaden som jag gör sällskap med så uteblir i stort sett fotograferandet från den stunden jag upphör att vara ensam. Detta innebär givetvis inte att jag inte skulle tycka att det är trevligt att ta en promenad med någon kompis, men detta med fotopromenader har aldrig funkat för mig.
Det finns dock ett stort undantag, jag gillar att alltid ha hunden med mig. En hund kräver ju inte uppmärksamhet på samma sätt och en hund anpassar sig ju alltid till husses konstiga nycker, som att stå still på samma plats i en för hunden evighet för att till exempel rigga upp prylar och exponera vid nattfotografering. Nu är jag en genuin hundmänniska som levt med hundar en stor del av livet och har svårt att tänka mig att leva utan.
Så egentligen kanske jag gillar att fotografera i sällskap trots allt? Jag har ju alltid min bästa polare med mig!
/Affe
Gränden och hunden är fantastiskt fina..
HaD/Gunte..
/Affe
/Gunnar S
/Affe
Men INTE fotografering!
Det är min erfarenhet. /Thomas
/Affe
Tack för din kommentar Mattias.
/Affe
Då va det rinnade kallvatten in och torrtoa på gården!
/B
/Affe
Men en besvansad kompis som följer en och sen lugnt och tyst lägger sig ner och väntar när man bökar med stativ och spotmeter... Det längtar man tillbaka till (kompisen, inte extraprylarna!).
/Affe
//Anders
/Affe
Min hund är med på det mesta när jag fotograferar :)
Fint hundporträtt.
/Affe
/Affe
/Affe