OmTag. Angående fotoförbud och vikten av att rannsaka sitt eget beteende
Funderat vidare lite runt detta med lokala fotoförbud, som luciafirandet på en del skolor och liknande. Personligen är jag emot generella förbud men jag inser också att det ibland kan behövas av olika skäl. Men är det inte vi fotografer som själva till stor del satt oss i denna situation? Inte när det gäller folk med skyddade identiteter givetvis, men detta att det skall fotas överallt och hela tiden och att bilderna dessutom läggs upp på nätet oavsett vad de avbildade tycker?
Nu tycker jag att vardagsbilder eller om man blir fångad på bild när man är ute på stan i största allmänhet är något man får tåla. Det finns dock en hel del irriterande fotografering, som när folk står och siktar och siktar och bara kör vidare även fast hela situationen blivit ganska obekväm sedan länge.
Ganska många verkar helt sakna någon form av socialt bollsinne när de plåtar. Känslan för den utsatte är ungefär den samma som om någon tokstirrar på en och inte har förstånd att lägga av. Det kan kännas både hotfullt och irriterande som alla förstår, med kamera är dock samma beteende acceptabelt verkar en del tycka.
Om man är så taskig på hantverket att det tar en oändlighet att få till bilden är det nog bättre att man försöker öva upp sin förmåga innan man ger sig i kast med att fotografera helt okända personer på gatan till exempel. Sedan finns de som tycks tro att hela världen cirkulerar just runt dem och deras rätt att plåta, alltså sådana som helt klart stör men inte tycks begripa det själva. Vad man skall göra i dessa fall är knepigare då de själva över huvud taget inte tycks inse att de faktiskt är störande, ungefär samma fenomen som de som festar på balkongerna hela nätterna utan en tanke på att grannarna behöver sova.
Men vi som gillar att fotografera i verkligheten måste ta ett ansvar för hur vi beter oss, vår frihet är inte skriven i sten och hur det utvecklas ligger mycket i våra egna händer. Ingen vill ha fotoförbud, men då måste vi också bli bättre på att respektera dem som utan egen förskyllan befolkar våra bilder. Jag har själv plåtat ganska mycket på gatan tidigare och i stort sett aldrig råkat ut för att irritera folk, så en hel del handlar nog om den personliga utstrålningen när man fotograferar och respekten för de man avbildar.
En annan tumregel är att fotograferandet skall ske öppet, men så pass smidigt och snabbt att folk inte känner sig utstirrade. Smygbilder hör inte hemma på gatan utan är lika irriterande som dess motsatts stirrbilderna. Om man smyger* med sitt fotande kommer man dels visa själv att man inte tycker att det man håller på med är ok, varför annars smyga? Och dels förmedlar man den känslan till alla i omgivningen. Det finns ingen som syns mer än någon som försöker dölja något denne håller på med. Dessutom har man genom sitt eget agerande visat att man inte ens själv tycker att det är ok, och varför skulle då de som hamnar på bilderna tycka det?
Om vi även i fortsättningen skall kunna fotografera fritt tror jag att det är viktigt att vi tar ansvar för vårt fotograferande och intar en mer ödmjuk attityd mot dem som hamnar på våra bilder. Bara för att det är juridiskt tillåtet är det inte moraliskt rätt att fotografera i alla lägen och hur som helst.
* Med smyga avses i detta fall att anstränga sig för att försöka dölja att man fotograferar, alltså inte att vara så obemärkt och smidig med sitt plåtande att de flesta inte reagerar över det.
Ps. Bilderna har inget med texten att göra.
Jag har alltid tyckt att dom som inte kan sköta ett djur exempelvis, skall heller inte ha något. Bättre då att köpa en hund av trä i glada färger som det står BRIO på. Den rullar i ett snöre vart man går, och den är tyst och snäll. Samma sak med fotografer som saknar känsla och kunnighet för det dom håller på med. Öva på något icke levande objekt!
jag har för mig att Elias Canetti vid något tillfälle sagt något i stil med:
Jag tycker bättre om författare som skriver om svåra saker på ett enkelt sätt.
än de som skriver om enkla saker på ett obegripligt sätt. :)
-affe
Bengt.
Jag tycker också, som jag sagt tidigare, att du ofta verkar övertolka det jag skriver, jag är precis som du anhängare av att vi fritt skall kunna fotografera som vi vill på gatan till exempel men det utesluter ju inte lite sunt förnuft och en viss respekt mot dem man plåtar.
Det är den stora massan av allmänhet som använder mobilen som kamera och postar ALLT, precis allt på Facebook som är problemet. Om det nu är ett problem? Har vi inte alla valt att gå den här vägen med total öppenhet?
Det är en strid som inte går att vinna, inte ens Kina klarar av att censurera sina medborgare.
mvh Tommy :-)
För min del tycker jag att dom som har valt en sådan väg måste befinna sig i ett lätt förvirrat tillstånd av naivism och godtrogenhet.
För övrigt snackar jag inte om censur, eller tycker du att allt som man själv väljer att inte plåta eller lägga upp i olika forum handlar om censur?
Ps. När jag kollar igenom dina bilder så hittar jag inte en enda som på något sätt är förnedrande, så om du tolkade det jag skrev som att man inte bör ta sådana bilder till exempel tolkar du mig fel.
Vi pratar trots allt om vuxna människor, vuxna människor med barn. Som inte kan ta ansvar nog att tänka 2 ggr innan man laddar upp en bild. Personer man inte kan lita på att de kan följa enkla regler. Personer som är så urbota dumma att man måste ha totalförbud, istället för att lita på att de kan förstå och följa instruktioner och regler.
Jag känner lite att jag vill börja fotografera med film bara för att kunna ha det som argument vid skolavslutningar. Analoga bilder bör vara lugnt, precis som förr.
Men visst, sen vinner man inte mycket på att vara obstinat och stirrig. Och ibland är det skönt att lämna kameran hemma. Men då vill jag också att det är mitt val att göra det, ogillar skarpt att bli tvingad till det.
När det gäller den gatufotografiska traditionen så kan vi till exempel nämna H C-B, Doisneau, Ronis, Boubat, Winogrand, Friedlander, Frank, Bruce Davidson osv. och ingen av dem smög med sitt fotograferande. Det är skillnad på att smyga och att plåta öppet på ett sätt som inte stör. Visst går det att hitta smygbilder som tagits historiskt, men jag är säker på att det är en ytterst liten minoritet.
Men det verkar som du fått hela mitt inlägg om bakfoten, det är just för att jag inte vill ha några förbud som jag tycker att vi borde tänka lite på hur vi beter oss när vi plåtar och hur vi hanterar våra bilder. För tyvärr är det ju så att om många blir irriterade kommer frågan om förbud att dyka upp och då vet vi inte hur det slutar.
Ps. jag tror visst att lokala fotoförbud har att göra med hur vi plåtar till exempel på gatan, det är mönstret att publicera allt på nätet och fotografera över allt och hela tiden som går igen. det är alltså ett beteendemönster för fotograferande som syns överallt i samhället. Sedan är jag så omodern att jag i vissa fall av moraliska skäl kan avstå att ta en bild även om jag har den juridiska rättigheten att göra det, det kallas för att ta personligt ansvar för sina bilder.
Ps. det är du som påstår att jag inte kan min fotohistoria.
Pps. Det jag ofta stör mig på med dina kommentarer är att du över huvud taget inte verkar läsa vad man faktiskt skriver innan du reagerar. Som detta med förbud till exempel. Jag propagerar ju för motsatsen till förbud om du läser vad jag skriver, men menar också att utvecklingen delvis ligger i våra egna händer. Men ofta tolkar du det man skriver helt uppåt väggarna och sedan går du ut och reagerar mot den tolkningen som om den vore en sanning. Om du skall kommentera kan du först bemöda dig om att läsa vad man faktiskt skriver. Som du gör nu så projicerar du ofta en massa uppfattningar och synpunkter på en som man inte har och sedan drar du igång diskussionen utefter dessa dina missuppfattningar. Du tenderar alltså ofta att läsa in en massa saker i texten som vare sig står där eller menas.
Kika på det här klippet ca 3 min in, med en fotograf som träffade H C-B och såg hur han jobbade. Och det är inte bara för att han just här var i Rumänien, som då var en Öststat, med fotorestriktioner. Utan detta var hans sätt att jobba på.
http://www.youtube.com/watch?v=fRtV1MZph_4
Även vår gatufotograf här på FS, Joakim, beskriver den här diskreta tekniken i en liten film:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=iRHt4MnW66k
Som en dansk, jag ger upp, även när svenskarna inte kan förstå varandra i det skriftliga.
Så har jag över huvud tagit inte tillräckligt svenskt ordforåd att delta i debatten / grälet.
Jag vill bara säga att det finns en skillnad mellan att fotografera och att publicera bilder. Och kanske jag skrivar ett inlägg en dag.
Däremot kan jag läsa svenska nog til att förstå dina synpunkter och åsikter - och håller med.
m.v.h. Erik / DK
Problemen har i mycket uppstått i och med publiceringen på nätet som sker idag, förr var det ju inte så många som såg bilderna och de spreds heller inte av naturliga skäl, och då var det nog inte heller så många som brydde sig. Men om man lägger ut bilderna på Facebook till exempel och dessutom taggar personerna som är med hänger man ju ut folk på ett helt annat sätt. Just därför anser jag att man måste ta ansvar för vilka bilder man publicerar så att man inte i onödan förstör för folk.
-affe