OmTag. En promenad och funderinga över "hur bra prylar man behöver?"

Tog en liten runda över Årstabron genom det ”nya” området vid Marievik och vidare via Liljeholmsbron hem, i Stockholm. Håller på med att försöka komma tillbaks till det svartvita efter flera års färgfotograferande med digitalkamerorna. Det finns några olika förinställningar och filmtyper i Silver EFEX som jag brukar utgå ifrån som jag tycker passar för olika bilder eller för den känsla jag vill ha i bilden.

Såg att det debatterades, för vilken gång i ordningen vet jag inte, hur hög upplösning ”som behövs” eller om någon ”amatör” egentligen behöver något med högre bildkvalitet än vad som ges av en Ilford HP5+ i en småbildskamera? Man skulle då också kunna ställa sig frågan om det egentligen behövs någon finkornigare film än HP5+ och/eller om det inte är meningslöst med mellan och storformat.

Den enkla sanningen är att om jag anser att jag behöver bättre prestanda än vad som erbjuds från en HP5+ i en småbildskamera så behöver jag det, om någon annan anser att det duger åt honom eller henne så duger det ju för dem. Men att göra sin egen sanning till andras sanning är alltid något man bör undvika när själva grundfrågan är subjektiv anser jag.

I och för sig inget nytt vare sig det gäller fotografi eller något annat, det brukar ofta diskuteras om objektivet jag har är tillräckligt ”skarpt”, underförstått eller rakt uttalat att alla som har bättre prylar inte har någon användning för dem osv. Det finns bara en ”sanning” när det gäller sådana spörsmål och det är att jag behöver precis så bra prylar som jag själv anser att jag behöver vilket kan vara såväl sämre som bättre än vad någon annan behöver.

Nu misstänker jag ju att man drar igång den typen av trådar eller skriver den typen av inlägg eftersom man vet att det genererar inklick, och det kan vara viktigt för en del kanske. Men man kan ju kanske använda samma argumentation där: Behöver man verkligen fler än 10 inklick på sitt blogginlägg, allt över detta kanske är meningslöst? 😆

OmTag. Från sama plats i maj 2005.

Tre bilder tagna från ungefär samma ställe i maj 2005 med ett par dagar emellan. Jag knallade ofta upp vid Mariahissen då det ger fin utsikt mot såväl Pryssgränd och Bellmansgatan som mot Bastugatan.

Jag såg tjejen när hon kom promenerande på Pryssgränd mot Bellmansgatan och det blev två bilder, en mot respektive gata.

Grabben med huvan kom och sneddade över Bastugatan och jag gillar att hans skugga pekar ned mot de som går längre ned.

När jag plåtade mycket på gatan så sökte jag ofta upp platser där jag visste att jag fick hjälp av miljön för att hitta bilder. Denna plats var en av dem, en anan var gamla Slussen. Jag tyckte ofta att det var så att vissa ställen i staden inte funkade alls medans jag från andra oftast kom hem med någon bild som var ok.

Kanske ett tips för de som håller på, hitta era egna hotspots (alltså inte i betydelsen ett ställe med Wlan-täckning 😉) och cirkulera runt där ett tag. Ofta kan det löna sig att stanna kvar på samma ställe en längre stund istället för att jaga omkring. Jag tyckte också att det blev lättare att plåta på det sättet, det kändes inte lika påträngande om ”jag var där först” på något sätt.

OmTag. En fin glugg med Leica-M fattning.

Tänkte bara tipsa om denna fina 25:a till Leica-M. Just en 25:a är ett bra komplement till 35:an och 50:an tycker jag. Dock får man skaffa en tilbehörssökare, finns från Voigtländer m.fl., om man inte ser hela fönstret i 0,72 sökaren, alltså inte är glasögonbärere, för i så fall stämmer utsnittet ganska väl med vad man ser i hela sökarfönstret.

Denna Zeiss glugg ligger ungefär i klass med Leicas egna Elmarit 24:a! 

OmTag. Hur vi fotograferar säger i bästa fall något om vilka vi är.

Jag plåtar ju inte gatufoto i någon traditionell mening längre, det var ganska länge sedan. I och för sig har jag nog aldrig varit någon utpräglad gatufotograf om man med detta menar att plåta främmande människor på nära håll. Visst har det hänt och händer fortfarande att det blir någon sådan bild, men det är inte min grej riktigt.

Jag försöker snarare finna stämningen i miljön, ofta sent på kvällar och nätter och de gånger någon människa är med är det ofta som här som en anonym ensam person. Jag tror att detta är ett genomgående tema i många av mina bilder, just en ensamhet som jag kan identifiera mig med. Det kan låta lite deppigt kanske, men är det inte egentligen. Jag lever ett förhållandevis ensamt liv tillsammans med min hund och trivs ganska hyfsat med det.

Bilderna berättar nog en hel del om mitt liv och hur jag lever. Flera personer har varit på mig genom åren, speciellt när det gäller plåtandet på natten och tyckt att jag skall plåta mer människor, mer folkliv, mer på krogen osv. Men det vore inte mitt liv, jag lever inte så.

Jag tycker Sune Jonsson, vår i mitt tycke främste fotograf, uttryckte det fint: ”God fotografi blir alltid till i den enkla punkt där man själv står som människa.” Jag tror att många skulle kunna ha nytta av att fundera över den meningen. Många av oss, jag själv inte minst tidigare, försöker ofta ta bilder för att tillfredsställa hur andra vill att vi skall ta våra bilder eller hur vi tror att de skall se ut för att vara bra i andras ögon och förlorar då lätt vår egen röst, eller kanske aldrig hittar den. Micke Berg uttryckte ungefär samma sak som Sune Jonsson på sitt för Micke vanliga raka sätt när han sa: ”Fotografera det som engagerar dig och skit i resten.” Även det värt att ta till sig tror jag.

OmTag. En gammal klassiker.

Visar upp min första "riktiga" digitalkamera som också är en gammal klassiker: Sony DSC-S70 som kom år 2000, har för mig att man fick betala över 9000 kr för den när det begav sig. Den var givetvis i dagens mått mätt väldigt enkel med många brister, autofokusen till exempel var allt annat än snabb och upplösningen var väl inte heller så mycket att snacka om. Men med den tidens mått mätt var det ganska bra prestanda och förvånansvärt nog tog den ganska bra bilder, Zeiss-optiken var strålande och 3,3 Mega pixlar räcker längre än vad man tror. När jag köpte min år 2000 tyckte jag att jag verkligen låg i framkant även om jag fortsatte mitt "riktiga" fotograferande med de analoga kamerorna, det var först med Canon EOS 5D Mk2 2008 som mitt fotograferande började få slagsida mot det digitala även om jag haft flera andra digitala systemkameror fram till dess.