OmTag. Gatufotopodden och det analoga.

Lyssnade på gatufotopodden, ett lysande avsnitt! Payman Hazheer är en fotograf som jag följt och gillat ände sedan jag såg hans Washingtonbilder där han så fint porträtterade hemlösa. En fotograf med hjärta som visar respekt för de han fotograferar.

Jag har skrivit om detta tidigare men för mig är just respekten för de fotograferade viktig, därför har jag alltid haft svårt för fotografer som Bruce Gilden som jag tycker begår övergrepp mot dem han fotograferar. Nog om detta, andra får tycka vad de vill.

En annan intressant sak som framgick av podden var att Payman gått från det digitala till det analoga. Själv har jag ju gjort den motsatta resan. Jag var en av dem som ganska länge höll fast vid det analoga, för mig kändes det mer på riktigt på något sätt. Men för ganska länge sedan nu så gled jag över mer och mer i det digitala, så jag har inte funderat över skillnaden på ganska länge. Eftersom jag plåtar så mycket när det är mörkt gör det digitala det mycket enklare för mig. Att kunna plåta på 12800 iso och dessutom ha bildstabilisering i kameran är onekligen en ganska stor skillnad jämfört med att plåta på kanske 1000 iso utan bildstabilisering.

Men frågan är om jag tar så mycket bättre bilder? Eller kanske jag snarare tar mer skräpbilder bara för att jag kan? När jag körde analogt brukade det bli en rulle om dagen när jag aktivt knallade runt och plåtade. Nu tar jag ungefär dubbla antalet exponeringar skulle jag tro.

Jag tillhör dem som ändå tar ganska få exponeringar och inte dem som kommer hem med flera tusen bilder efter en ”gatufotohelg”. Om det blev så mycket skulle åtminstone jag fundera över om jag verkligen fotograferade eller om jag bara gick runt och ”filmade” för att i efterhand kolla om något blev bra?

Hur som helst gjorde mig gatufotopodden sugen på att köra några rullar igen nu när det börjar bli lite ljusare och känna efter om det är annorlunda eller om känslan från förr finns kvar. Synd att film blivit så vansinnigt dyrt, när jag höll på och gått över till Fuji Neopan 400 efter det att de gjorde om TriX till mer av en TMax-kopia i början av 2000 talet så betalade jag 29 kr/rulle för Neopan 400 135/36.

Några digitala bilder från natten får det bli i detta inlägg.

OmTag. Två gamla och två nya.

Dagarna tuffar på. Ut med hunden några vändor och skanna lite gamla bilder. Kul att gå igenom sina gamla negativ, man hittar en del som väcker minnen. Det mesta då som nu är givetvis skräp ur ett rent fotografiskt perspektiv, men skulle jag bara ta de bilder som jag tror kan ha potential att bli bra skulle det inte bli mycket fotograferat. Dessa bilder är inget som kommer att skriva fotohistoria, men det är några för framtiden bevarade ögonblick, gott så.

OmTag. Leka med bild.

En fördel med den digitala tekniken tycker jag är att jag kan leka och experimentera med bilder på ett annat sätt. Visst går det att experimentera även med analog teknik, men det är betydligt mer tidsödande och kräver att jag mer vet var jag vill komma med bilden innan jag startar.

Somliga har kanske klart för sig redan innan de tar bilden vad de vill prestera, eller följer någon viss stil från början. Vissa genrer bygger ju också på att man plåtar och bildbehandlar på sätt som gör att bilden inte avviker för mycket från det jag såg.

När det gäller dessa två bilder från igår så är färgbilden ganska nära hur det såg ut. Den svartvita är en stubbe i mörkret som jag lyste upp med ficklampa och sedan tog i med bildbehandlingen en del. Först körde jag bilden genom Aurora hdr för att sedan konvertera den i Silver efex. Nu blev bägge bilderna ungefär som jag ville ha dem redan när jag tog dem, men det digitala gör allt så mycket enklare tycker jag.

Sedan om enkelheten alltid är av godo är en annan fråga som kräver ett eget inlägg tror jag.

OmTag. Jimi på Bergsunds Strand.

En bild på Jimi i fönstret på Bergsunds Strand tagen 2010. Jag sitter och kollar igenom gamla negativ och skannar en del och då råkade jag på denna som jag inte sett på ett tag. Lite kul att gå tillbaks till sina gamla bilder, men jag inser hur mycket enklare det är med det digitala jämfört med negativpärmarna.

Jag var ganska dålig på att göra kontaktkartor också och att bara titta på negativen för att försöka utröna vad som är värt att skanna tar sin lilla tid. När jag väl skannat skall bilden fixas och det kan vara en del damm och repor på negativen. Hur som helst blir det alltid en liten tidsresa att gå igenom gamla bilder.

En bonusbild från GnestaPlanket 2010.

OmTag. Ensam i natten.

Jag är och har alltid varit en utpräglad nattmänniska. Sista svängen med hunden blir ofta efter kl 3 på nätterna. Det är en speciell känsla i staden när nästan alla ligger och sover. Man delar gatorna med tidningsbuden och någon enstaka vinddriven existens. Ett par bilder från natten som gick.