OmTag. Tankar när man ser gammal film i kylskåpet.

Såg det som finns kvar av svartvit film i kylskåpet, har iofs sett det i många år nu utan att tänka så mycket på det. De är inne på sitt andra kylskåp och har ett bäst före datum 2017-2018.

Plåtade några rullar HP5+ för några år sedan då jag fick för mig att jag skulle återuppliva mitt analoga plåtandet, det blev 3 eller 4 rullar sedan ”glömdes det bort” igen. Men då filmen vistats i kylskåp hela tiden och inte tvingats genomgå några ”miljöombyten” borde den funka fortfarande så jag tänkte testa att köra ett par rullar igen, kanske med Hasselbladaren och stativ?

Film har ju blivit så fasligt dyrt, när jag plåtade film kostade kvalitetsfilmen 30-40 kr/rulle 135-36, nu kostar en rulle HP5+ runt 135 kr. Hade det följt prisutvecklingen så borde prisökningen ligga på ca 50% och inte över 300% som det i realiteten handlar om.

Idag skulle jag inte ha råd att gå tillbaks till det analoga ens om jag ville. Bara materialkostnaden skulle hamna på i runda slängar 50 000 kr/år och då räknar jag bara film och kemi. Om man inte framkallar och skannar/kopierar själv så skulle kostnaderna bli astronomiska.

Givetvis kan det vara kul om man bara ”tar någon rulle då och då”, men det är inte så jag fotograferar. Men allt detta handlar om vad man gillar och har råd med, så jag försöker inte klanka ned på dem som väljer att plåta analogt.

Om man gör sina egna mörkrumskopior så ger sig valet av teknik nästan av sig själv, även om det givetvis går att skriva ut negativ från en digital fil. En del använder sig av den tekniken och skriver ut kontaktkopieringsnegativ i önskad storlek för att kunna göra mörkrumskopior som blir likadana och för att kunna utnyttja digitalteknikens fantastiska bildbehandlingsmöjligheter.

Det finns till och med dem som skannar sina negativ, bildbehandlar dem i datorn så att de blir precis som de vill ha dem och efter detta vänder bilden till ett negativ och skriver ut ett kontaktkopieringsnegativ. De kan sedan göra hur många kontaktkopior på riktiga fotopapper de vill som blir identiska i alla upptänkliga storlekar (bara att skriva ut kontaktkopieringsnegativ i olika format). En teknik som kan vara smart, men jag vet inte vad jag tycker om det riktigt om de sedan säljs som silvergelatinprintar (mörkrumskopior) till ett betydligt högre pris än vad en utskrift skulle kosta. En form av massproduktion där kunden lätt luras att tro att kopian är unikare än vad den är och därför också är värd mer.

Som alltid finns givetvis andra anledningar till att plåta analogt, en kan vara att man plåtar i större format, som mina nattbilder i mellan- och stor-format med stativ och långa tider eller att man jobbar med gamla tekniker eller polaroider bara för att ta några exempel. Ja så kan tankarna snurra iväg bara för att man får syn på lite gammal film i kylskåpet.

Några analoga nattbilder plåtade med Hasselblad 6*6 cm och en plåtad med Wista 45 SP 4*5 tum:

OmTag. Ett bakslag för våren.

Aprilväder heter det ju. Våren har gjort ett tillfälligt uppehåll, snarare regel än undantag så här års. Ordentligt halt blir det när det fryser på framåt kvällskvisten så det gäller att ha dubbade skor när man måste ut med hunden.

Sitter som så ofta på kvällar och nätter och kollar på nätet, jag är en utpräglad nattmänniska. Kollar lite på spekulationerna om uppföljaren till min Nikon Z6 II, måste vara ganska många som lever på detta med att förmedla rykten.

Ser ju samma saker här på fotosidan, så fort det börjar spekuleras om kommande prylar blir det bra drag i trådarna. Inget fel i det, prylintresse är ett intresse så gott som något och vi är säkert ganska många fotografer som även är intresserade av prylarna vi använder. Tog en bild hur det ser ut på Reimersholmsbron nu, som sagt tur man har dubbar.

OmTag. Konvertera på lite olika sätt efter tycke och smak.

Ursprungsbilden i färg.

Hur man skall konvertera sina bilder till svartvitt är den eviga frågan. Det enkla svaret är givetvis att man skall konvertera så att bilden blir som man själv vill ha den. Oavsett hur du gör kommer det alltid finnas de som tycker att det skall göras annorlunda.

För egen del laborerar jag en hel del med detta för att få till det uttryck som jag själv söker i mina bilder. När jag plåtade mer rent dokumentärt på gatan så visste jag som regel hur jag ville att det skulle se ut och körde som regel efter detta. Det var ganska rakt av hur filmerna jag använde tecknade kontrast och gråskala.

Nu när jag ofta plåtar andra motiv kan själva känslan i kontrasten och ljuset vara mer avgörande för mig. Jag konverterar som jag skrivit tidigare alltid i Silver Efex från Lightroom och där har man en mängd olika möjligheter att påverka hur man vill ha sin konvertering.

Man kan justera allt från hur olika färger skall tecknas in i gråskalan, hur man vill att kornet skall se ut om man vill ha detta osv. Det finns även en mängd färdiga förinställningar för olika filmval m.m.

Det fina är att man kan utgå från en förinställning som man tycker ligger åt det håll man vill ha bilden och göra sina justeringar därifrån. Man kan även lätt skapa helt egna varianter som man kan spara som egna förinställningar. Nog om reklam för Silver Efex, tidigare fanns även en annan plugg till Lightroom/Photoshop som heter Macphun Tonality som jag ofta tyckte gjorde ett ännu bättre jobb än Silver Efex.

Här kommer några exempel på olika förinställningar i Silver Efex och ett par där jag skruvat vidare från någon föreställning. Bilden är inget speciellt utan används bara som exempel.

Här har jag använt förinställningen för Fuji Acros och autokorrigerat i Lightroom, lite som att välja svartvitt i kameran och köra jpg.

Här har jag valt förinställningen för Ilfor HP5+ och behandlat på samma sätt som föregående bild. Man ser att inte bara kornet skiljer utan även kontrasten i framför allt mellantonerna så att det blir lite mer stuns i bilden.

Här har jag använt förinställningen Film Noir 1 rakt av, som jag tycker har lite väl grovt korn och för mycket vinjettering.

Här har jag utgått från Film Noir 1 och fixat korn och vinjettering efter eget tycke.

Detta är en förinställning som heter Omnius fade (som jag för en del bilder gillar att utgå ifrån).

Slutligen: Här har jag utgått från Omnius fade och skruvat på reglagen så att den är ungefär som jag vill ha den.

OmTag. Några svartvita igen.

Några bilder från promenaden nyss. Jag håller på och laborerar lite med det svartvita för att försöka få fram känslan jag eftersöker.

Då varje bild är unik så blir det en hel del olika inställningar i konverteringen, som jag alltid gör i Silver Efex. Detta är en skillnad mot när jag plåtar färg, i färg plåtar jag mycket mer rakt av ”som det ser ut”. I svartvitt gjorde jag det mer tidigare och även när jag plåtar med större format, men nu tycker jag om att mer försöka finna ett uttryck i bilden där motiv och bildbehandlingen sammantaget bidrar med lika viktiga delar av totalen.

Jag upplever också att jag kan ”skruva” mer i bildbehandlingen i svartvitt utan att bilden blir kitsch än när jag jobbar med en färgbild. I färg blir det lätt ”Sagan om ringen” om jag tar i vid bildbehandlingen tycker jag. Nu finns ju dem som är duktiga på färg och kan använda färgen på samma sätt som jag försöker göra med det svartvita, men jag är inte en av dem.

OmTag. Slut på påsken.

Ja då är påsken över för de här gången, skönt med lite ledighet för alla som jobbar. Annars är jag som agnostiker skeptisk till dessa religiösa högtider. Man ser dagligen vad religionen ställer till med om man inte väljer att titta bort. Religionens historiska facit av ohyggligheter är hårresande.

En del väljer tyvärr att titta bort, är ivriga påhejare av ”den egna” sidan i en konflikt oavsett vad denna gör eller är väldigt selektiva i sin humanism. Det är inte bara religion som jag är skeptisk till utan alla ideologier som skiljer ett oss från ett dem. Om man dessutom ser den egna gruppen som unik, mer värd och överlägsen jämfört med andra människor öppnar det upp för vilka hemskheter som helst.

Nog om detta. Jag knallar runt tillsammans med min hund och tar mina bilder. Kul att vara tillbaks i det svartvita efter flera år av färgfotograferande. Det blev lite av (gammal) nytändning då det svartvita, åtminstone för mig, handlar mycket mer om att grafiskt renodla bilden. Vissa bilder fungerar i både färg och svartvitt men ganska många fungerar helt klart bäst i antingen eller. Jag söker till stor del en anan typ av bilder när jag plåtar svartvitt vilket gör att fotograferandet i sig blir annorlunda.