OmTag. Långsam fotografering i natten.

Att plåta analogt med större format på natten är något jag ägnat en hel del tid. Det är en ganska långsam sysselsättning, exponeringstider på flera minuter upp runt halvtimman ibland om man måste blända ned storformatskameran ordentligt för att få skärpedjup.

Det kräver också en del anpassning både när det gäller exponering och framkallning. En svartvit film (eller färg för den delen) har bara en linjär ljuskänslighet för exponeringstider upp till ett par sekunder i värsta fall och ett par minuter i bästa fall. Filmer med traditionellt korn förlorar som regel känsligheten snabbare än T-kornsvarianter (TMAX, Delta, Acros m.fl.).

Med andra ord måste man överexponera mer ju mörkare det är för att få teckning i skuggpartierna. I praktiken innebär det att kontrasten blir väldigt hög vilket man måste kompensera för vid framkallningen. Man måste underframkalla för att få ned kontrasten i negativen. Underframkallning är dock ganska begränsad, min erfarenhet säger mig att ungefär två stegs underframkallning är en gräns innan negativet blir för ”grått” och kontrastlöst.

Personligen använder jag helst Ilford Delta 100 på natten då jag gillar hur den tecknar gråskalan och att den i sig har lite mjukare kontrast är TMAX 100. Framkallar gör jag i väldigt utspädd Rodinal (1+100) och agiterar sparsamt. Bilderna ovan är tagna med Wista 45 SP och Hasselblad 503CX.

OmTag. Tidstypiskt

Två bilder från igår.

OmTag. Nattvandrare

Oavsett om det har varit med storformatskamera och stativ eller handhållet digitalt på nätterna har alltid mina trogna hundar varit med. Den nuvarande kompisen heter Tobbe.

OmTag. Ett par bilder.

Inget speciellt att skriva om, så det får bli ett par bilder rätt och slätt. Bägge är tagna i går natt.

OmTag. Inspirerande och tänkvärd liten film!

Läger till en blomma på köpet.