OmTag. Fota i alla väder.

Gillar det ombytliga sommarvädret som påminner mig om hur somrarna, framför allt juli, brukade vara ”förr”. Nu har vi ju inte haft några skyfall eller speciellt extrema väderhändelser här i Stockholm vilket man haft på andra håll. Extremväder var förr ganska ”osvenskt” även fast det numera är vardagsmat.

För alla oss som gillar att fotografera är egentligen det ”sämsta” vädret det som ger intressant ljus och lite annorlunda bildmöjligheter. Därför kan det vara en god idé att ge sig ut oavsett väder, vilket jag som hundägare måste i vilket fall.

Nog så viktigt är att ha fotoprylar som klarar lite regn, det blir ju inga bilder om kameran är hemma och knappt några med kameran i en väska eller under jackan heller. Men jag funderar hur mycket regn prylarna tål oavsett att de är väderskyddade?

Min Fuji X-T4 som jag plåtade med tidigare la av efter att den varit med om en ordentlig regnskur. Fuji fixade den gratis trots att garantin gått ut så hatten av för det. Men vad menar man egentligen med väderskyddad? Nu kör jag med en Nikon Z6 II och hoppas att den skall klara väder och vind lite bättre än Fuji X-T4:an? 

OmTag. Nattrunda.

Nattpromenaderna med hunden är rogivande för en stressad själ. Sedan jag gick in i väggen 2001 har jag blivit mycket känsligare för stress än vad jag var tidigare. Detta i kombination med att jag lätt blir väldigt engagerad i olika frågor kan bli ganska jobbigt, speciellt i tider som dessa med krig och elände.

Promenader generellt är en bra sysselsättning för att få ned stressnivån, alltså promenader där man tillåter sig att vara ”här och nu” och inte promenader som begränsas till fysisk rörelse då man samtidigt mentalt är någon annan stans med näsan nedkörd i sin smartphone.

Mitt långsamma nattfotograferande med större format och långa exponeringstider var något som jag använde som en sorts terapi när jag mådde som sämst efter utbrändheten. Det är en helt annan form av fotograferande att knallar runt med digitalkameran och plåta ”i steget” på frihand.

Dessa bilder tog jag i natt under nattrundan med hunden till Reimersholme, en sväng på ca 3 km. 

OmTag. Nya objektivet.

Nu har jag hunnit med att ta några bilder med den nya gluggen både på full öppning i mörker och nedbländat i dagsljus och den presterar som förväntat. Det känns att det är ett gediget bygge och de optiska kvaliteterna ligger i topp. Det handlar inte bara om skärpa givetvis utan även hur den separerar i skuggor och högdagrar liksom hur den återger färger, ca m.m. m.m. 

Nu finns det ju ett otal riktiga tester av detta objektiv, men jag ville bara säga att det motsvarar mina högt ställda förväntningar.

OmTag. Inkörning med ny glugg.

Jag har mest plåtat med fasta brännvidder, men även kört en del zoomar genom åren. När jag plåtade mer aktivt "gatufoto" så föredrog jag fasta brännvidder av det skälet att de är snabbare när man väl fått in brännvidden i ryggmärgen. Då är också snabbheten ganska avgörande, man måste kunna reagera på bilden i samma ögonblick som den dyker upp så att säga. 

Numera går jag mest runt och fotar ganska statiska motiv där det inte krävs någon snabbhet och då kan det vara en fördel att kunna bestämma sitt utsnitt i lugn och ro. Därför bestämde jag mig för att skaffa en normalzoom som jag just invigt och den verkar prestera riktigt bra optiskt. Jag plåtade i och för sig flera tusen bilder med min Tamron zoom till Nikon F liksom en massa bilder med andra zoomar så detta med zoomar är givetvis ingen nyhet för mig.

Men utvecklingen på optiksidan har kommit så långt att jag idag inte ser någon skillnad i teknisk kvalitet på en högklassig zoom och fasta brännvidder. Annat var det på 70-80 talen, då var det få zoomar som kunde mäta sig med fasta brännvidder om man inte bländade ned dem ganska kraftigt. 

Det skall bli kul att se hur denna glugg kanske utvecklar mina bilder lite grann.

Några "testbilder" från promenaden nyss.

OmTag. Långsam fotografering i natten.

Att plåta analogt med större format på natten är något jag ägnat en hel del tid. Det är en ganska långsam sysselsättning, exponeringstider på flera minuter upp runt halvtimman ibland om man måste blända ned storformatskameran ordentligt för att få skärpedjup.

Det kräver också en del anpassning både när det gäller exponering och framkallning. En svartvit film (eller färg för den delen) har bara en linjär ljuskänslighet för exponeringstider upp till ett par sekunder i värsta fall och ett par minuter i bästa fall. Filmer med traditionellt korn förlorar som regel känsligheten snabbare än T-kornsvarianter (TMAX, Delta, Acros m.fl.).

Med andra ord måste man överexponera mer ju mörkare det är för att få teckning i skuggpartierna. I praktiken innebär det att kontrasten blir väldigt hög vilket man måste kompensera för vid framkallningen. Man måste underframkalla för att få ned kontrasten i negativen. Underframkallning är dock ganska begränsad, min erfarenhet säger mig att ungefär två stegs underframkallning är en gräns innan negativet blir för ”grått” och kontrastlöst.

Personligen använder jag helst Ilford Delta 100 på natten då jag gillar hur den tecknar gråskalan och att den i sig har lite mjukare kontrast är TMAX 100. Framkallar gör jag i väldigt utspädd Rodinal (1+100) och agiterar sparsamt. Bilderna ovan är tagna med Wista 45 SP och Hasselblad 503CX.