OmTag. En fika på hörnet

Just hemkommen från kvällens fika på ”hörnet”. I dag var vi sju, som samurajerna, som fikade och käkade. Kul dessa träffar och tiden funkar bättre för mig, och för alla som jobbar. En annan sak som är kul är att alla snackar med alla och inte bara om foto och fotoprylar.

Den här gången blev det lite snack om detta med att synas på nätet och hur det jagar fram en publiceringstakt som inte alltid står i relation till den kvalitetsnivå man kanske helst skulle vilja hålla i sina inlägg eller på de bilder man visar upp.

Jag har ju tjatat en del om detta tidigare, om hur och om man verkligen når ut med sina saker på nätet. Hur mycket säger egentligen antalet inklick i bloggen eller kommentarer om hur man lyckas nå ut? Jag snackade med Micke Berg lite om samma sak idag, just detta att ha en massa läsare men väldigt få som kommenterar, och även detta att många när de väl kommenterar egentligen inte kommenterar vad de tycker eller anser om olika frågor.

Jag tycker att det skulle vara kul om det blev lite fart på diskussionerna runt fotografi, och då inte pryldiskussionerna, de finns så det räcker och blir över tycker jag. Ett seriöst samtal om vad man gillar och varför liksom även motsatsen och även hur olika former av fotografi speglar den övriga verkligheten vi lever i. Kort sagt, vilka bilder är viktiga för oss och varför och även frågor som rör etik och moral när det gäller fotografi skulle vara intressant att ventilera.

Tyvärr lämpar sig inte nätet så bra för detta alla gånger, det blir ofta någon form av skyttegravskrig i stället där man inte alltid blir så balanserad och nyanserad i sina replikskiften. Men nu är ju ändå nätet den plattform som vi har för den typen av diskussioner och med mer träning och erfarenhet av dialoger som går lite djupare än att man gillar eller inte eller ger tummar tror jag skulle kunna bli givande.

OmTag. Året var 1974

Jag hittade ett gammalt negativ i en låda, en av mycket få bilder jag har av mig själv från den tiden. Det måste ha varit i slutet av 1974 eftersom jag poserar med min nyinköpta första ”riktiga” elbas, en Kasuga, hemma hos Kullman som tog bilden.

Jag kommer ihåg att jag åkte till Musikbörsen vid S:t Eriksplan och inhandlade nämnda bas, en Marshall 100 wattare och en Löfving 2 x 15” högtalarlåda på avbetalning så fort jag fått mitt första fasta jobb. Det var andra tider då, jobb fixade man på en förmiddag om man behövde.

Mitt första jobb var på Adlers Skruvfabrik AB som låg på Igeldamsgatan på Kungsholmen, ett skitjobb men ändå ett jobb, 10 kr/timma före skatt och utbetalning kontant var annan vecka. Min sejour på skruvfabriken blev inte så lång, jag hittade ett bättre jobb som svarvare på en firma i hemkommunen Vallentuna. Där blev jag kvar några år innan jag gick vidare till Televerket efter ett kort mellanspel som skolvaktmästare på en sjuksköterskeskola (Kevingegårdsskolan) i Danderyd.

Det var andra tider som sagt, ledsnade man på ett jobb var det bara att sluta, ett nytt fixade man omgående utan problem. Efter lumpen och några år på Televerket kom studielusten tillbaka och jag tog tjänstledigt för att gå ingenjörsutbildningen på Stockholms Tekniska Institut. En anrik skola med högt anseende som låg (ligger) på Bältgatan på Östermalm. Senare blev de tvungna att anpassa läroplanen mer efter gymnasieskolan och då blev skolan mer urvattnad och anseendet sjönk. Jag såg att skolan numera är en yrkeshögskola, men på den tiden kunde man, som mig, bland annat läsa till elektroingenjör vilket innefattade båda stark och svagström.

Sedan rullade det på med en del internutbildningar på Televerket/telia/tieto enator osv. Hur som helst, det var andra tider och betydligt lättare att få fotfäste på arbetsmarknaden än i dag. Dessutom fanns möjligheten att jobba sig upp inom företagen på ett annat sätt tror jag. Man var bättre på att ta tillvara på den personliga kompetensen och att ge individen möjlighet att växa i sin egen takt och efter sitt eget kynne.

Man var inte körd bara för att man varit skoltrött några år i puberteten vilket jag får intryck av att man ofta är idag. Möjligheten att plugga vidare senare eller att avancera inom företagen fanns alltid, dessutom behövde man inte oroa sig för att bli arbetslös som sagt.

Hur många av dagens ungdomar som inte får möjlighet att ta sig ut i vuxenlivet och starta sina egna liv är en brännande het fråga? Läste att vi har närmare 25% ungdomsarbetslöshet i Sverige och i Sydeuropa är den över 50%. Vilken framtid målar dessa dystra siffror upp?

Man skall nog vara glad att man inte är en skoltrött tonåring från ett hem med svaga studietraditioner i dag.

Lite tankar som dök upp bara för att jag hittade ett gammalt repigt negativ i en låda. Att fotografera är nödvändigt!

OmTag. Höst i ljus och mörker

Nu är hösten här på allvar, allt lugnar ned sig och löven faller från träden. Många fångar färgfyrverkeriet i höstlöven, själv gillar det speciella ljuset och det snabba mörkret. Visst är det snyggt med färgerna, men det får andra som är bättre på det hålla på med.

Jag tycker att det blir mer uppenbart att ljuset ändras på hösten när man plåtar svartvitt. Nu menar jag alltså inte att det blir mörkt fortare, vilket det också blir, utan att ljuset blir mjukare och mer rofyllt på något sätt när naturen går in i vänteläge.

För egen del har det inte blivit så mycket fotograferande den senaste tiden, jag brukar ha perioder då jag inte plåtar så mycket. Men jag har börjat känna suget efter nattfotograferingen igen som jag brukar så här års. Nu väntar jag bara på lite moln och luftfuktighet så att det skall funka bättre att plåta på natten. Stjärnklart och klar luft gör att kontrasterna blir för hårda för att det skall bli bra bilder tycker jag.

Hur som helst knallar jag runt med kameran även i vardagen så det blir några bilder från den senaste rullen och de senaste promenaderna. 

OmTag. I nöd och lust

Bilderna är från 2001, den första bilden från påsken är en av de sista jag har på mor när hon fortfarande bodde hemma. Demenssjukdomen gjorde att hon till slut inte kunde komma upp med enbart fars hjälp vilket gjorde flytten till det särskilda boendet oundviklig.

De andra bilderna är tagna när jag åkte upp till sommaren, mor hade precis flyttat och man kan känna uppgivenheten hos dem. När man varit van att ha varandras sällskap i ett helt liv känns det tungt att helt plötsligt vara ensam med sina tankar. 

OmTag. Måne och stjärnspår

Ungefär samma motiv, två ganska olika bilder. Den ena plåtad med digitalkamera (Canon eos 5D Mk2) exponerad på f/8,0 i 10 sek för att inte månen skulle bli urfrätt och hinna röra på sig. Lågdagrarna är hemhämtade i Lightroom och bilden beskuren till 5x4 format, avslutningsvis konverterad i silver efex med preseten fine art och filmval delta 100. Jag hade turen att molnslöjor drog förbi och dämpade månen lite så att det blev teckning i den.

Den andra bilden är plåtad på Ilford delta 100 med storformatskameran 4x5” f/16 och 15 minuter, skannad med Epson 750 och måttligt justerad i Lightroom. Den bilden gillar jag för det stämningsfulla diset som ger en mjuk följsamhet i bilden. Jag vet inte hur många bilder jag har på Cementa vid det här laget, men det är ett tacksamt motiv så det har blivit en del.

Som jag skrivit om tidigare föredrar jag det analoga långsamma förfaringssättet på natten. Men om det finns stjärnor och månen är med i bild är det digitala överlägset, exponeringstiderna vid analog fotografering ger en massa streck i stället för stjärnor. Fast det kan funka ibland det också tycker jag, som i den sista bilden som är plåtad med mellanformat f/8 ca 5 min på Ilford delta 100.