OmTag. Thought is the enemy of FLOW
Vi knallar runt en hel del min hund och jag och jag tar mina bilder. Jag gillar att ta nattpromenader och det har alla mina hundar också gjort, de anpassar sig efter husses skruvade dygnsrytm.
För egen del har jag aldrig varit mycket för att analysera mina bilder, det jag plåtar bygger på att jag ser något som jag tycker kan bli bra på bild. Givetvis skulle man säkert i efterhand kunna analysera varför jag tar de bilder jag tar liksom för vem som helst antar jag.
Jag tror att det handlar om att se och att känslan när något är ”rätt” är intuitiv, denna känsla utvecklas till viss del av att vi tittar på mycket bild och fotograferar mycket. Men vissa har det mer än andra och ytterligare några få höjer sig över resten.
Fanns det färdiga recept på hur man ”skall göra” skulle vi gå omkring och vara ”Koudelkor eller W. Eugene Smithar” ganska många av oss.
Micke Berg gav mig ett råd en gång i tiden: ”Plåta det som engagerar dig och skit i resten.” Jag tycker att det är ganska på kornet. Sedan finns säkert dem som tycker att analyserandet är givande och utvecklande, jag säger inte emot dem, däremot är det inte så jag fungerar.
Jag tar mina bilder som jag känner för det och ibland blir det någon enstaka som jag tycker håller hela vägen och då är jag nöjd. Ovan är ett par bilder från nattens promenad.
Titeln till inlägget har jag snott från Vinnie Colaiuta, en av världens bästa trummisar. Jag är själv gammal elbasist och ibland hittar jag guldkorn som jag tycker funkar både när det gäller musik och fotografi: https://www.youtube.com/shorts/Nu13aXtrsA8
PS. Givetvis är inte detta någon kritik mot de som skriver om fotokurser och liknande, alla har sina egna ingångar som funkar för dem 😉.
Och udda bilder tar du också! Och bra! Så håll ut! :)
/B
/Affe
/Affe