OmTag. Avundsjuka?
Jag såg just en intressant video på YouTube som tar upp ett ämne jag ofta tänkt på och även skrivit en del om tidigare. Avundsjuka och/eller behovet av att ”sitta inne med den absoluta sanningen” när det gäller fotografi eller konst i stort.
Jag ser ganska ofta hur man rackar ned på varandras bilder och idéer eller på andras prylar osv. Ofta i andemeningen att om någon annan väljer annorlunda än mig så väljer de ”fel”.
Det finns också de som känner sig personligen påhoppade om någon talar om hur de gör även fast syftet inte alls är att tala om för andra att de måste göra likadant. Jag tycker att det ofta uppstår käbbliga situationer när det gäller såväl bild som prylar och hur man väljer att använda dem. Jag är inte bättre själv utan har också ”hackat” på sådant som jag tyckt varit fel när det gäller sådant som jpg vs raw som exempel.
När det kommer till bild har jag nog försökt vara mer vidsynt, jag har aldrig rackat ned på andra genrer än de jag håller på med själv som exempel. Tvärt om kan jag ofta både få inspiration och uppskatta fotografi som ligger långt från det jag själv håller på med.
En sak är jag dock känslig för och det är fotografi som är utlämnande för någon annan än fotografen själv och inte har något högre syfte än att boosta fotografens egna ego. Samma sak om man läser olika forumtrådar så kan jag få känslan av att en del personer mer eller mindre regelmässigt går in och skriver för att framhålla sig själva och inte för att ge något vettigt svar till forumskaparens fråga. Jag deltar ganska sällan själv i dessa trådar längre då jag tycker att de ofta tenderar att bli någon sorts exponeringsplattform för navelskådare.
Hur som helst, videon som jag såg var intressant:
Ett par bilder får det bli också, båda svartvita och ganska olika.
av något som, sannolikt, äger rum i många sammanhang
"lättkränkthet"
ett fenomen som växte sig starkt för en trettio år sedan, tror jag
hur den, lättkränktheten, uppstår är mer ett djupare psykologiskt ämne
tyvärr under stark framväxt
incells tex
en vän till mig var handledare till doktorander
han berättade om hur det plötsligt inte var möjligt att ge vägledning för att studenterna blev kränkta - anmälde och hotade honom och alla kollegor
ett farligt kokande problem som sannolikt ligger bakom den växande högerpopulismen
vad hände som fick människors självkänsla att brista
reklamens jämförande med andra, kanske
och
efter det materialismens totala utbredning med hjälp av nätet och reklam - låna pengar utan säkerhet mm så kan även du ha finaste kameran och se smart ut ............. trend osv osv
du skriver
"Tvärt om kan jag ofta både få inspiration och uppskatta fotografi som ligger långt från det jag själv håller på med.#
bra talat
/inger
/Affe
Det du beskriver är nog ytterst en fråga om tolerans tänker jag..
Att försöka och vilja förstå.
Det man inte förstår behöver man kanske inte alltid kasta sig över likt en hungrig gam eller allmän besserwisser, vilket är en alltför vanlig reaktion.
Om man t ex ställer Bruce Gildens lätt groteska gatubilder/porträtt från New York i ena ändan och Sune Jonssons bilder av människorna i Västerbottens inland i den andra så uppstår psykologiskt ett val om vad man tycker om. Det är naturligt så att vi vill känna igen oss och förhoppningsvis bli varse empati med våra medmänniskor
Vad man gillar må så vara men man bör nog inse att det handlar om helt olika berättelser från helt olika verkligheter.
I min fotografisk värld har båda ändå sin plats, även om jag skulle bli fly förbannad om Gilden slängde upp kameran och blixtrade mig i ansiktet en svettig dag som idag.
/per-erik
/Affe
/Affe
/Affe